låt mig vara ifred, närvaro är inget ord som jag förknippar med dig.

Snälla, jag orkar inte en gång till,
kan du inte bara lämna mig ifred.?
Allting bubblar upp igen och jag får svårt att fokusera på allt annat.
Jag är lycklig nu och även om jag inte tror att du kommer att inse det,
så tänker jag sänka garden och hoppas.
Förhoppningsvis är detta bara en kort och ren tillfällighet, men av alla platser och bänkar
så valde du just min, jag tycker att det är obehagligt.

det är så mycket annat som jag måste tänka på just nu, en del mer negativa saker än andra,
jag är rädd och osäker, vill liksom bara hoppas att allt är utom gränserna för vad som anses som riskfyllt.


Kristoffer - tack för att du gång på gång väljer att vara i min närhet, trots att jag krånglar och blir sådär trist halvdepressiv. Bara genom att finnas där gör du mig lugn och trygg, och du balanserar upp hela mig. 
Jag har aldrig träffat någon som du och jag är tacksam för varje liten stund jag får tillbringa tillsammans med dig.
Du är underbar.
tack för att du är du bejbi ;)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback