knas.


jag tänker inte erkänna min besvikelse
och även om jag förstår reaktionerna,
så anser jag inte att orden tillhör mig.
Hårda ord som jag egentligen inte anser att jag förtjänar,
men det är upp till var och en att sätta etiketter.

jag är ledsen om jag har gjort människor besvikna,
men det är svårt att få alla områden att gå ihop.
Jag vet att ni försöker att hjälpa,
men i de mest destruktiva situationerna
kommer det aldrig att räcka till.

Jag vet vart problemet ligger, vilket knappast går att förklara i ord.
Det måste fokuseras på en del i taget,
och självklart kommer detta att få konsekvenser.
Jag hoppas bara att det i slutändan kommer att gå ihop,
att helheten på något vis stämmer ihop med verkligheten.



jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om ditt telefonsamtal inatt,
jag försöker så innerligt att få allt att gå ihop, men just nu
är det för många områden att lägga fokus på... förlåt.
vi kommer aldrig att komma ifrån allt det här.
vi får helt enkelt lära oss att leva med det, men nog tror jag
att vi kan klara detta tillsammans...

Nu är det snart dags igen, och ljusen tänds fortfarande av samma anledning.
du fattas oss.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback