det är så skönt när allt fungerar - nu gör vi fel i ren protest.
just nu är allt lite uppochner och bakochfram och jag vet egentligen inte vad som är rätt.
det är väldigt mycket just nu och jag vrider och vänder på alla detaljer enbart för att få hitta ett samband.
Känns dumt att eventuellt få spoilera och tänka bort alla sommarplaner men ibland kanske man måste, och det är ju för en god sak - tror jag. Känns så oerhört skönt att jag har släppt nu, att jag vet att jag är påväg härifrån.
Rastlösheten är dock min enda fiende för tillfället - men är nog lika bra att vänja sig vid den, speciellt när ekonomin inte tillåter annat.
Fem veckor kvar till skolan börjar och vi får väll se hur dessa skall spenderas. Måste nog dessutom börja ta tag i mitt knä på allvar nu - annars kommer det här aldrig att gå vägen.
jag har tänkt väldans mycket de senaste dagarna och jag saknar er så mycket och önskar att allt kunde vara som vanligt. missförstå mig inte, jag trivs i situationen jag befinner mig i nu och skulle inte vilja byta den mot något annat, jag önskar bara att verkligheten kunde vara lite mer bred - lite mer fylld. Känns läskigt att ni har betytt så mycket för mig och plötsligt befinner ni er inte ens i min tankevärld. Men jag saknar nog er bara kollektivt - som en grupp bestående av allt fint som vi hade gemensamt. Brogår'n var nog bara en fin illusion som vi delade ett tag, men jag har så svårt att släppa taget och inse att verkligheten numera är en annan.
det är väldigt mycket just nu och jag vrider och vänder på alla detaljer enbart för att få hitta ett samband.
Känns dumt att eventuellt få spoilera och tänka bort alla sommarplaner men ibland kanske man måste, och det är ju för en god sak - tror jag. Känns så oerhört skönt att jag har släppt nu, att jag vet att jag är påväg härifrån.
Rastlösheten är dock min enda fiende för tillfället - men är nog lika bra att vänja sig vid den, speciellt när ekonomin inte tillåter annat.
Fem veckor kvar till skolan börjar och vi får väll se hur dessa skall spenderas. Måste nog dessutom börja ta tag i mitt knä på allvar nu - annars kommer det här aldrig att gå vägen.
jag har tänkt väldans mycket de senaste dagarna och jag saknar er så mycket och önskar att allt kunde vara som vanligt. missförstå mig inte, jag trivs i situationen jag befinner mig i nu och skulle inte vilja byta den mot något annat, jag önskar bara att verkligheten kunde vara lite mer bred - lite mer fylld. Känns läskigt att ni har betytt så mycket för mig och plötsligt befinner ni er inte ens i min tankevärld. Men jag saknar nog er bara kollektivt - som en grupp bestående av allt fint som vi hade gemensamt. Brogår'n var nog bara en fin illusion som vi delade ett tag, men jag har så svårt att släppa taget och inse att verkligheten numera är en annan.
Kommentarer
Trackback