I will try to fix you

Jag bryr mig så otroligt mycket om er och det vet ni. sitter med en klump i halsen för att hur gärna jag än skulle vilja så är det helt omöjligt att kunna skydda er. Ända sedan jag var liten har jag alltid försökt, in i det sista... att släta över, kväva det evigt pockande samvetet, ta hand om och låta oron hålla en vaken nätterna igenom, och alltid har mina innersta mardrömmar besannats - bortsett från att ni fortfarande är vid liv. Ni betyder så mycket för mig och jag är kluven över om ni fortfarande behöver mig eller om det är dags för mig att få lite andrum, att enbart få ha sig själv att oroas över.

jag tror nog att det är dags nu, eller jag vet att jag behöver det här. Därför har jag bestämt mig nu, kontraktet är nästan färdigskrivet och det känns nästan perfekt. Får dessutom nycklarna tidigare än beräknat, widdeli. Måste gång på gång upprepa för mig själv att det är dags att släppa nu, att inte bry sig fullt lika mycket.
"jag har ett liv utanför det här" - och det är nog dags att låta det livet få ta den plats som det förtjänar.
Sommarplanerna går en efter en i stöpet, och just nu känner jag mig väldigt kluven. Även om jag väldigt gärna vill så måste jag inse att pengarna inte räcker till. Kanske är rättvist att låta det vara så, trist - jädrans skit.



   längtar tillbaka lite... faktiskt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback