När jag blir stor ska jag förlova mig, på riktigt.
det är ju ett under att man fortfarande är vid liv, haha
sicka jävla idéer man får för sig och att man alltid är sådär fruktansvärt förtjust i alkohol.
Funktionärer på särskole-DM under dagen igår, gôrmysigt - jag, stefan, sam och vicke hade tokroligt i längdhoppsgropen, dessvärre blir mitt kontrollbehov lite hämmande men Sam fick gå in och styra upp alltihop ;] haha-.
Vid fyra var det dags för utspark för FL2, började med öl, diverse lekar, brännboll och grillning - hur kul som helst.
dessvärre gick vädret emot oss framåt kvällningen så vi flyttade in hos Stefan istället - i allafall några av oss. Där var det slöande, titta-på-kort-stund och mycket annat, om någon trodde annorlunda så kan jag förtälja att alkoholen följde med oss även dit. Det enda som inte följde med oss därifrån var Thommys tröja :/ ibland är min intelligensnivå på gränsen till olaglig.
Sedan var det dags att möta upp resten av folket på Ankaret, så jädrans roligt. Kareoke och öl stod på schemat ännu en gång - det är helt otroligt att jag skall sjunga i den där förbaskade mikrofonen när jag är med dessa dära tokarna, haha. Som tur var hade jag ett otroligt stöd i min skönsjungande duettpartner Roger, widdelihoo. "Maria går på vägen.... tralalala". Kom gjorde även några av dansarna, KPS - överallt, haha. Måste dock kanske be lite om ursäkt för att allt blev så knasigt, det var inte meningen att vara otrevlig men jag visste inte riktigt hur jag skulle bete mig. Slog mig nog först igår att det var ett bra tag sedan som vi pratade, vilket är synd för jag saknar våra pratstunder, tv-spel och äppeljuice någon kväll kanske? VARAV ;) hahaha
Som vanligt när alkoholen styr lite mer än förståndet så är man ju tvungen att prata görmycket, helst hela tiden - sa nog ett par ord och meningar som jag kanske kunde haft kvar enbart uppe i huvudet, jag hoppas dock att det är ord som inte etsar sig fast - toktoktok. Vid stängningsdags var det dags att möta verkligheten, eller i allafall försöka att förminska våra två världar och försöka att sammanfoga dem till en - det gick sådär måste jag säga, smärtfritt men det är nog långt ifrån över. Antar att vi har rört till det i en del hjärnor just nu, haha.
Måste dock säga att jag är glad att det blev som det blev, och det var nog dags att vi tog tag i det där. Dessutom så gav det mig ju chansen att få ta med dig hem, hade ju varit näst intill omöjligt att sova ensam inatt ;)
Egentligen så struntar jag i om de bryr sig eller inte, känns så onödigt att fokusera en massa energi på sådant. Jag är bara glad att jag kan få tycka om dig på riktigt nu, i alla verkligheter.
Du är det vackraste jag har haft under mina fingrar 
