tid ork lust


det är jobbigt nu, lever mitt liv för det mesta på knä.
Känns inte riktigt som att det finns något slut på allt detta,
bara en massa måste:n hela tiden.
Nöter ordentligt på både mig och alla andra och önskar innerligt att det
snart kunde ge sig, i allafall lite.
Ambitionen och motivationen sviktar rätt rejält och det är inte mycket som
är roligt längre, och det som är har man ändå ingen tid till.

Jag ber så mycket om ursäkt för min frånvaro, kanske allra mest
frånvaron till mig själv - men just nu ser tillvaron ut såhär och jag
kan inte göra någonting åt det, tyvärr

"-ja gärna" kommer alltid vara svaret på aktivitetsfrågorna t.ex. "ska vi ta en fika?"
den enda skillnaden är att den numera måste planeras in..
och det är väll egentligen det enda som vi har varit dåliga på.


.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback