grodsekret

sådärja, nu har man vänt uppochner på livet igen då.
Precis när man börjat få in något som kan likna rutin är det dags igen,
den här gången är det en sexveckorspraktik som spoilerar alla mina chanser
för att äntligen ta mig upp på banan.

jAG är något så när ett vrak för tillfället, har alldeles för mycket som går runt
uppe i skallen och när största delen av allt trassel är omotiverande och "måste"
så blir det genast mycket svårare. Känns inte som att jag har någon motivation alls för tillfället
och även om jag gång på gång försöker att få in i skallen det alla andra säger: nämligen att det
egentligen inte är så farligt, att det går bra, att man gör det för sin egen skull, sin egen erfarenhet
- så går det inte. Måste vara att jag är jävligt fientligt inställd. Dessutom blir jag trött på mig själv när jag hamnar tillbaka i det gamla tänket, att jag bara inte tillåter mig.

Känns också trist att jag för det mesta ser problem i allt, jag väljer liksom bort att se allt det där roliga,
att det som man har gjort eller inte gjort egentligen var riktigt roligt. Får be om ursäkt för mitt beteende.

Kommer antagligen inte att ha värst mycket tid över till annat under den här perioden, har praktik både dag och kväll och därimellan är det lite extrajobb bland hamburgarna, får hoppas att världen är lika vacker när jag återvänder, haha.

Är dock otroligt tacksam att jag har de vännerna jag har och att de alltid väljer att stå kvar, trots allt - kärlek.
Kristoffer, Natalie, Alex, Pontus, Diana och Terese - ni betyder så förbaskat mycket. <3