anonym
Idag berättade en kurskamrat om något som stod i studenttidningen, jag förstod inte riktigt hans berättelse utan tänkte att det nog måste vara mig det var fel på. Väl hemkommen var jag dock vid gott mod och tänkte försöka mig på att förstå vad han pratat om, så jag öppnade upp tidningen och började läsa...
och förstod ännu mindre.
Jag insåg att personen som skrivit var upprörd, bitter och besviken, och om det är något jag kan så är det just dessa tre kraftfulla element. Besvikelsen är min största fiende och min närmaste vän och jag tillåter att bitterheten tar en stor plats i mitt liv. Men trots detta förstod jag inte innehållet.
Jag beundrar människor som skriver insändare, som engagerar sig och kastar sina åsikter i ansiktet på oss andra tråkiga stackare, och jag önskar att det hände lite oftare, eller att det någon gång kunde vara jag som fått tummen ur och uttryckt mig i någon form av spalt.
Men ändå vill jag kunna förstå, jag vill kunna hålla med eller motsätta mig. Att få en chans att diskutera och argumentera och inte bara bli vittne till någon intern incident. När man spytt ner sin galla via tangentbordet, i ren irritation, har man, i det här fallet, lyckats glömma bort innehållet. Att förmedla att någonting är fullkomligt förj'vligt utan att låta oss läsare få en chans att hålla med tycker jag är egoistiskt, varför är allt så dåligt? vad är bakgrundshistorien?
Självklart var personen ifråga anonym så jag kunde inte debutera som insändare den här gången heller - på grund av att det känns så tråkigt att kommentera ingen. Då väntar jag hellre en stund till, och väljer sedan alla.
och förstod ännu mindre.
Jag insåg att personen som skrivit var upprörd, bitter och besviken, och om det är något jag kan så är det just dessa tre kraftfulla element. Besvikelsen är min största fiende och min närmaste vän och jag tillåter att bitterheten tar en stor plats i mitt liv. Men trots detta förstod jag inte innehållet.
Jag beundrar människor som skriver insändare, som engagerar sig och kastar sina åsikter i ansiktet på oss andra tråkiga stackare, och jag önskar att det hände lite oftare, eller att det någon gång kunde vara jag som fått tummen ur och uttryckt mig i någon form av spalt.
Men ändå vill jag kunna förstå, jag vill kunna hålla med eller motsätta mig. Att få en chans att diskutera och argumentera och inte bara bli vittne till någon intern incident. När man spytt ner sin galla via tangentbordet, i ren irritation, har man, i det här fallet, lyckats glömma bort innehållet. Att förmedla att någonting är fullkomligt förj'vligt utan att låta oss läsare få en chans att hålla med tycker jag är egoistiskt, varför är allt så dåligt? vad är bakgrundshistorien?
Självklart var personen ifråga anonym så jag kunde inte debutera som insändare den här gången heller - på grund av att det känns så tråkigt att kommentera ingen. Då väntar jag hellre en stund till, och väljer sedan alla.
Kommentarer
Trackback