när tristessen och impulsiviteten försöker övertala förnuftet
Har tagit tag i mig själv och insett att det mesta bottnar i att jag är rastlös
och kräver förändring. Pratade med mamma i x antal timmar i lördags kväll och
efter det kom jag på att jag alltid har varit såhär, uttråkad. När saker och situationer börjar
kännas vardagstrista har jag alltid förändrat och jag minns hur pappa slet sitt hår så fort
jag hade en ny idé och ommöblering av ode balten nio. Jag skulle byta rum, ta upp möbler från källaren som
jag tidigare tröttnat på och slängt ut, måla om möbler, ha en säng till osv. Och då ska man inte tala om alla ställen
jag försökt att få bo på under årens lopp: mitt rum, vinden, källaren och friggeboden. Den största planen var nog när jag skulle få pappa att bygga om garaget till en lägenhet till mig, hade planritning med alltifrån toalett till oerhört stora garderober. Blev inget av planerna alls, bodde kvar i mitt rum (då jag mitt i tonårstrotset hävdade att Andreas rum inte var bra för mig, vi kom inte överens (rummet och jag) och jag kunde inte koppla av där?!). Har dock skiftat inredning massa gånger, med hjälp från Emma :)
Nu har jag börjat känna den där rastlösheten igen, har tröttnat lite och tror att tiden är avverkad på vasagatan, mest för att jag har blivit snålare. Har ingen större lust att kasta 7000 i sjön varje månad bara för att bo, särskilt inte när vattnet har börjar krypa utifrån och in, särskilt på den ena tapeten... Har hittat nya lägenheter och spontant tyckt: det här blir ju perfekt. Men tanken har, efter en stund, blivit lite avslagen. Så här sitter vi, jag och min impulsivitet, och brottas med varandra tills tankarna flyr ut genom öronen och förnuftet skriker stopp. Uppdatering kommer.
En oerhört glad nyhet att Lillebror tar steget mot Karlstad idag och börjar på Klaragymnasiet, media står på programmet de kommande tre åren. Skall bli skönt att ha honom lite närmare och jag tror att detta är bra för honom, för oss.
och kräver förändring. Pratade med mamma i x antal timmar i lördags kväll och
efter det kom jag på att jag alltid har varit såhär, uttråkad. När saker och situationer börjar
kännas vardagstrista har jag alltid förändrat och jag minns hur pappa slet sitt hår så fort
jag hade en ny idé och ommöblering av ode balten nio. Jag skulle byta rum, ta upp möbler från källaren som
jag tidigare tröttnat på och slängt ut, måla om möbler, ha en säng till osv. Och då ska man inte tala om alla ställen
jag försökt att få bo på under årens lopp: mitt rum, vinden, källaren och friggeboden. Den största planen var nog när jag skulle få pappa att bygga om garaget till en lägenhet till mig, hade planritning med alltifrån toalett till oerhört stora garderober. Blev inget av planerna alls, bodde kvar i mitt rum (då jag mitt i tonårstrotset hävdade att Andreas rum inte var bra för mig, vi kom inte överens (rummet och jag) och jag kunde inte koppla av där?!). Har dock skiftat inredning massa gånger, med hjälp från Emma :)
Nu har jag börjat känna den där rastlösheten igen, har tröttnat lite och tror att tiden är avverkad på vasagatan, mest för att jag har blivit snålare. Har ingen större lust att kasta 7000 i sjön varje månad bara för att bo, särskilt inte när vattnet har börjar krypa utifrån och in, särskilt på den ena tapeten... Har hittat nya lägenheter och spontant tyckt: det här blir ju perfekt. Men tanken har, efter en stund, blivit lite avslagen. Så här sitter vi, jag och min impulsivitet, och brottas med varandra tills tankarna flyr ut genom öronen och förnuftet skriker stopp. Uppdatering kommer.
En oerhört glad nyhet att Lillebror tar steget mot Karlstad idag och börjar på Klaragymnasiet, media står på programmet de kommande tre åren. Skall bli skönt att ha honom lite närmare och jag tror att detta är bra för honom, för oss.
Kommentarer
Trackback