det här med att inse faktum.
Idag har jag förlorat ytterligare en del av tonårskänslan, nämligen den att vara odödlig. Kommer
ihåg när man var yngre och början på en förkylning lätt kunde botas med några (?!) kalla bira. In i dimman och så vaknade man upp dagen efter och mådde finemang, på alla sätt. Det var en tid då inte ens bakfyllan hade börjat förstöra ens morgondagar. Tränade ju som sagt igår, för jag hade ju ingen feber (trots?). Vaknade dock upp vid fyra imorse och trodde att jag var bakfull, men vänta nu - jag slappade ju i soffan framför idol hela kvällen, det är något som inte stämmer.
Nu är jag hemkommen från något som kändes som livets längsta arbetspass, trots att det bara var fyra timmar (!), jag har feber och är genomförkyld. Heja mig! Heja trotsen!
Kanske är dags att inse att man faktiskt är normal och dödlig, och att bakfylla och förkylning är något som hör till,
eller så tar man en ipren till och önskar att febern är borta till imorgon eftermiddag så att man kan få gå iväg och träna ;)
ihåg när man var yngre och början på en förkylning lätt kunde botas med några (?!) kalla bira. In i dimman och så vaknade man upp dagen efter och mådde finemang, på alla sätt. Det var en tid då inte ens bakfyllan hade börjat förstöra ens morgondagar. Tränade ju som sagt igår, för jag hade ju ingen feber (trots?). Vaknade dock upp vid fyra imorse och trodde att jag var bakfull, men vänta nu - jag slappade ju i soffan framför idol hela kvällen, det är något som inte stämmer.
Nu är jag hemkommen från något som kändes som livets längsta arbetspass, trots att det bara var fyra timmar (!), jag har feber och är genomförkyld. Heja mig! Heja trotsen!
Kanske är dags att inse att man faktiskt är normal och dödlig, och att bakfylla och förkylning är något som hör till,
eller så tar man en ipren till och önskar att febern är borta till imorgon eftermiddag så att man kan få gå iväg och träna ;)
Kommentarer
Trackback