grodsekret

Det finns en minimal stund innan man utför en handling då man vet att något
kommer att inträffa men man gör det ändå. Varför?
Exempel: man skriver ett inlägg och vet av erfarenhet (mycket erfarenhet) att man måste spara det innan man förhandsgranskar för annars försvinner det och man måste skriva om det.
Så hände det igen...

Vet inte vad jag skrev. Det handlade om att jag mötte Emelie idag som sade att jag såg trött ut och att jag kom på mig själv med att ursäkta mig. Som att det spelade någon roll, det är ju antagligen jobbigast för mig. Den senaste tiden har jag varit trött, har aldrig känt mig helt utvilad - som att man sovit tre timmar för lite.

På specialpedagogiken idag hade vi föreläsning om genus, mycket intressant. Under den efterföljande diskussionen hävdade jag att mitt beteende beror mer på det faktum att min kontrollbehov är enormt snarare än att jag är kvinna. Det är antagligen långt ifrån sant men det blir på något vis lättare att hantera.

Vill ge ett extra tack till Terese som fick mig att känna mig helt varm inombords av sina fina ord igår. Egocentrism på yttersta nivån men det kändes skönt att få lite uppskattning, det fick mig att känna mig viktig. Jag är också glad att jag skriver här igen, det hjälper mycket. I dessa dagar saknar jag Krillehôla och de som finns där lite extra mycket och har nog säkerligen allt för stora förhoppningar på veckorna som kommer, men det skall bli så skönt.

Det förra inlägget var säkert bättre men nu tryter både humör och lusten att uttrycka mig klatschigt.
Ber om ursäkt för eventuella stavfel, men jag tänker inte gå på samma nit igen.