Dagens hallo
Hur spännande är det inte att så fort man är borta så ringer plötsligt tre "telefon"försäljare
på två dagar, särskilt när man är i norge och snålheten har kastat sig omkring en. Antagligen
beror detta mer på att här svarar jag i telefonen no matter what på grund av att jag dels inte riktigt
har koll på landsnummer osv. och dels för att det kan vara något viktigt och jag har faktiskt ansvar.
Av tre möjliga fick en det positiva beskedet. Nästan lite väl positivt.
"Hej, jag heter Kennet och ringer från telia, det är så här att jag har ett erbjudande till dig angående
något som heter Telia max 25". Redan där sålde jag min själ till djävulen när jag svarade:
"åh va bra, jag tittade faktiskt på det i förra veckan och tänkte att jag kunde spara lite pengar."
Undrar vad han tänkte och hur ofta han har fått det svaret....
Behöver ju knappast skriva att jag antog erbjudandet och att jag kommer att bli en del besviken på
mig själv om det visar sig att jag räknat helt åt helvete.
Oj, i skrivande stund ringer det igen. hmmm. är det något jag vet så är det att +468..... inte är ett nummer
att svara på. Nyfikenheten funderar dock vad det var som skulle säljas den här gången.
Måste nog gå in på hitta.se och lista ut det.
Annars då? Jotack, bara bra. Man blir så trött att vara på gång i huvudet hela tiden, frågorna bara väller över en
och besluten ska tas, helst innan frågorna kommer. Än så länge har det gått bra, trots vissa svårigheter att kombinera ansvar, stundtals hela blackout:er i att förstå talad norska och sin egen vilotid. 11 timmars sömn/vila känns som en näst
intill omöjlig gräns att nå. Ska dock kräva att få tag på ett rum att bara få gå undan i. Insåg dock imorse att jag valt "fel" sida av sovkorridoren, nämligen den utan nätverkmöjlighet... Men skam den som ger sig. En killa tröttnade igår och bytte rum - härlig prioritering.
Innan jag går och lunchar måste jag berätta om min hittills största kommunikationsmiss. Det inträffade igår då en av oss ledare (Urban) fick åka iväg till sjukhuset med en tjej. Allt var lite upp och ner och bak och fram så jag var inte i fas (bortförklaring). Vi har dessutom pratat en del om att vara tydliga i vår kommunikation - kanske inte enbart ha slangord osv. Hur som helst kom det fram en kille till mig, tittade undrande på mig och frågade om jag hade en Kulepen (eller något liknande) och jag svarade snabbt att "nej, han är på sjukan". Killen i fråga rynkande ögonbrynen, såg ännu mer frågande ut, tog en av alla de bläckpennor som låg mellan oss på bordet och gick därifrån.
Det skulle jag också ha gjort.
på två dagar, särskilt när man är i norge och snålheten har kastat sig omkring en. Antagligen
beror detta mer på att här svarar jag i telefonen no matter what på grund av att jag dels inte riktigt
har koll på landsnummer osv. och dels för att det kan vara något viktigt och jag har faktiskt ansvar.
Av tre möjliga fick en det positiva beskedet. Nästan lite väl positivt.
"Hej, jag heter Kennet och ringer från telia, det är så här att jag har ett erbjudande till dig angående
något som heter Telia max 25". Redan där sålde jag min själ till djävulen när jag svarade:
"åh va bra, jag tittade faktiskt på det i förra veckan och tänkte att jag kunde spara lite pengar."
Undrar vad han tänkte och hur ofta han har fått det svaret....
Behöver ju knappast skriva att jag antog erbjudandet och att jag kommer att bli en del besviken på
mig själv om det visar sig att jag räknat helt åt helvete.
Oj, i skrivande stund ringer det igen. hmmm. är det något jag vet så är det att +468..... inte är ett nummer
att svara på. Nyfikenheten funderar dock vad det var som skulle säljas den här gången.
Måste nog gå in på hitta.se och lista ut det.
Annars då? Jotack, bara bra. Man blir så trött att vara på gång i huvudet hela tiden, frågorna bara väller över en
och besluten ska tas, helst innan frågorna kommer. Än så länge har det gått bra, trots vissa svårigheter att kombinera ansvar, stundtals hela blackout:er i att förstå talad norska och sin egen vilotid. 11 timmars sömn/vila känns som en näst
intill omöjlig gräns att nå. Ska dock kräva att få tag på ett rum att bara få gå undan i. Insåg dock imorse att jag valt "fel" sida av sovkorridoren, nämligen den utan nätverkmöjlighet... Men skam den som ger sig. En killa tröttnade igår och bytte rum - härlig prioritering.
Innan jag går och lunchar måste jag berätta om min hittills största kommunikationsmiss. Det inträffade igår då en av oss ledare (Urban) fick åka iväg till sjukhuset med en tjej. Allt var lite upp och ner och bak och fram så jag var inte i fas (bortförklaring). Vi har dessutom pratat en del om att vara tydliga i vår kommunikation - kanske inte enbart ha slangord osv. Hur som helst kom det fram en kille till mig, tittade undrande på mig och frågade om jag hade en Kulepen (eller något liknande) och jag svarade snabbt att "nej, han är på sjukan". Killen i fråga rynkande ögonbrynen, såg ännu mer frågande ut, tog en av alla de bläckpennor som låg mellan oss på bordet och gick därifrån.
Det skulle jag också ha gjort.
Kommentarer
Trackback