lusten att festivala börjar smyga sig på.
Tillbaka igen. Uppsala var förbaskat fint, där skulle jag kunna tänka mig
att bo för ett tag. Mysig stad, otroligt mycket större än vad jag trodde.
det enda som var trist var arkivcentrum, grått, sävligt och trist. Förstod
aldrig riktigt vad jag gjorde där, än mindre vad de gör - de som arbetar där.
Valborg igår, nostalgi - känner mig för gammal. Är dock med skräckblandad
förtjusning jag tänker tillbaka, kärleksforsen! Än idag funderar jag på hur tur man
egentligen har haft, hur illa det kunde ha gått. För det var ju inte så att man tänkte - någon gång.
hembränt och apelsinjuice, hembränt och oboy - blä. Men vad gjorde man inte.
Har så mycket blandade känslor, det var den värsta och bästa tiden, men det är väll som det mesta,
allt har fram och baksidor och det är inte min avsikt att romantisera min tonårstid. Har kommit
underfund med att man minns bara det man vill minnas, det blir mer glamouröst då. Jobbigt att man
på något underligt vis längtar tillbaka, fast man nu skall vara vuxen, vägra langa, tycka att man inte ska
dricka förren man fyllt 18 (helst 20). Underbart om det nu skulle vara så, men vem är jag att sitta här och kasta sten i glashus. Ringde Andreas förut, var en del orolig, de är ju så unga (?!) Själv var man ju hur vuxen som helst vid den tiden i livet. gymnasiet stod för dörren och allt var möjligt. 6 år senare har min positivitet avtagit något, dock inte tonårstrotsen. Kan dock inte längre skilja på om det är mitt tonåriga revolthjärta som skriker till eller om det är ren bitterhet, helt säkert är att jag blivit lite mindre positiv. That´s it.
att bo för ett tag. Mysig stad, otroligt mycket större än vad jag trodde.
det enda som var trist var arkivcentrum, grått, sävligt och trist. Förstod
aldrig riktigt vad jag gjorde där, än mindre vad de gör - de som arbetar där.
Valborg igår, nostalgi - känner mig för gammal. Är dock med skräckblandad
förtjusning jag tänker tillbaka, kärleksforsen! Än idag funderar jag på hur tur man
egentligen har haft, hur illa det kunde ha gått. För det var ju inte så att man tänkte - någon gång.
hembränt och apelsinjuice, hembränt och oboy - blä. Men vad gjorde man inte.
Har så mycket blandade känslor, det var den värsta och bästa tiden, men det är väll som det mesta,
allt har fram och baksidor och det är inte min avsikt att romantisera min tonårstid. Har kommit
underfund med att man minns bara det man vill minnas, det blir mer glamouröst då. Jobbigt att man
på något underligt vis längtar tillbaka, fast man nu skall vara vuxen, vägra langa, tycka att man inte ska
dricka förren man fyllt 18 (helst 20). Underbart om det nu skulle vara så, men vem är jag att sitta här och kasta sten i glashus. Ringde Andreas förut, var en del orolig, de är ju så unga (?!) Själv var man ju hur vuxen som helst vid den tiden i livet. gymnasiet stod för dörren och allt var möjligt. 6 år senare har min positivitet avtagit något, dock inte tonårstrotsen. Kan dock inte längre skilja på om det är mitt tonåriga revolthjärta som skriker till eller om det är ren bitterhet, helt säkert är att jag blivit lite mindre positiv. That´s it.
Kommentarer
Trackback