grodsekret

Loggade medvetet in mig här för att slippa skriva på examinationsrapporten.
"Jag vill inte, vill inte, vill inte". Snart är det "sommarlov", fy tusan va gôtt det ska bli.
Har redan en gedigen lista på allt som ska göras, positiva saker såklart, sådant som
man längtat efter att få göra. Eftersom jag har en del udda (och fortfarande relativt hemliga)
intressen tänker jag inte rada upp dem här.

Igår på jobbet hände någonting underligt, en äldre herre, relativt sävlig kom fram till disken, ställde sig såklart
långt bort från min kassa och väntade på att få beställa. Han smålog och verkade tillfreds med det mesta.
När det till slut blev hans tur tog han ingen vidare hänsyn till att kön var lång utan han tog dig den tid han ansåg sig förtjäna, beställde sex bitar nuggets, en sötsur dip och en caffe latte. Jag fick upprepa mina frågor ett flertal gånger och till slut ler han och frågar om jag är norsk. Norsk? va blire? Okej att jag inte har särskilt grov värmländsk dialekt, men norsk. Verkar tydligen gå åt fanders med att blanda krillehôla och karlstad...
Efter uttalandet gick han lugnt och satte sig, vilket innebar att jag fick lämna kassan (och kön) och vandra ut med maten. Väl framme frågar han mig om jag har lite tid så att han får förklara sig och självklart måste jag stanna, det här börjar bli riktigt intressant. Det visar sig att han är dialektforskare och han ber om ursäkt för att han gick på en sådan nit, dock hela tiden farbrorsleende. När jag förklarar att jag läser till lärare och att vi nyss haft förelänsingar om dialekter och språksociologi blir han överlycklig. Hinner dock inte prata så mycket mer för jag inser att jag är på jobbet och att det vore osnällt att lämna Jenny själv i kassan. Även om det händer mycket knas på jobbet var detta något som fastnade.
Jag måste nog ta upp det med Björn (universitetslektor - dialekt).