sleeping pills for babies.
Om man har haft sömnsvårigheter i snart 22 år så borde man ju ha vant sig kan tyckas.
Problemet är bara att de förvärras, kanske mest för allt jäkt just nu.
När jag var bebis sov jag i snitt 1-2 timmar per dygn, förstår frustrationen hos mina purunga
förstagångsföräldrar - hade nog haft förståelse för dem om de kastat ner mig för trappen. Men nej, de slet
och försökte allt, vankade av och an nätterna igenom och sjöng, de fick sömntabletter utskrivna till sin lilla och de
specialbeställde diverse hjälpmedel från tyskland som skulle få barnsängen att vibrera osv. Dock var detta
även en period då min moster ofta ville hälsa på, minst 8 gånger om dagen och därimellan ringa. Detta resulterade i hundskall och ännu mer bebisskrik.
I skolåldern konstaterades att jag hade migrän (som mamma och morfar) och att det fanns en risk att jag haft den redan från spädbarnstiden - tänk då om någon gått och skakat på dig dagarna i ända, förvärrande - jotack.
Efter detta åkte pekfingret upp - "du måste se till att din kropp får den sömn den behöver, annars riskerar du fler migränanfall". Okej, jag lyssnade - försökte verkligen, men om det tar 1 ½ timme innan man somnar blir man uttråkad.
Ni vet sådär man kan känna dagen innan något viktigt, exempelvis en tenta - tänk er det varje natt (eller 25 av 30). Någon gång under mellanstadiet var min största mani att vänta in tidningsbudet som kom 03.30, därefter somnade jag tryggt. Tonårstiden vände man ju på alla tidsramar som fanns, men det bästa var att man fick sova så länge man ville på dagen (eftermiddagen). Inte konstigt om man aldrig har fått vara en morgonmänniska - man har ju knappt somnat.
Nu har detta dock eskalerat ytterligare, jag vaknar och tror och känner att jag inte har sovit alls. Dels har man legat och vridit och vänt sig i sängen, försökt alla knep som man har lärt sig under alla år och dels har man alldeles för mycket i huvudet - "jag måste läsa, jag MÅSTE läsa". Har dessutom börjat med en massa konstigt halvsovande, kommer aldrig ner i djupsömn utan bearbetar dagen och det som hänt osv.
Häromdagen var vi och hyrde film och jag kände så väl igen tjejen i butiken men kunde inte placera henne, spenderade kvällen grubblandes över detta men insåg till slut att jag aldrig skulle komma på det. "Vaknade" upp morgonen därefter och visste precis vem hon var, vart jag träffat henne och hur länge sedan det var jag såg henne. Hade även bearbetat en eventuell klippning och insett att den frisyren jag tänkt mig inte blir lika fin om man har tjockt hår.
Så, det gör jag om nätterna - vad gör du?