Ge mig Turkiet nu!
Jag behöver vila, behöver ändlösa nattliga samtal, självvalda destruktiva påhitt och monotona aktiviteter.
Det finns inga batterier kvar att ladda och det är mycket lång tid kvar till juni.
Jag visste att den här veckan skulle bli helvetisk och det känns. Sista veckan på praktiken, boksamtal som skulle planeras, genomföras och redovisas, både muntlig och skriftlig VFU-uppgift som skulle redovisas idag (skrev klart det halv ett inatt), innedagar med specped där vi skulle presentera vad vi gjort sedan sist och hur vi skall komma vidare i vår undersökning, och avslutningsvis en hemtenta som lades ut 16.00 idag.
Gaaaaasch. Var och hämtade ut ett bokpaket från bokus i onsdags och det ligger fortfarande oöppnat på bordet...
Igår fick jag min beundransvärda studiekamrat att börja gråta, vilket absolut inte var min avsikt. Hon frågade en fråga som hon trodde var ganska allmän och fick en utläggning på sisådär en timme (hela lunchen). När jag åkte hem igår undrade jag om hon någon gång under samtalet ångrade att hon frågade.
Jag har nu bestämt mig för att varna i föväg innan jag börjar förklara och berätta.
Nu ska jag studsa ner i mjukisbrallorna, öppna mitt bokuspaket och ägna mig helhjärtat åt en iskall 2,8:a.
Det finns inga batterier kvar att ladda och det är mycket lång tid kvar till juni.
Jag visste att den här veckan skulle bli helvetisk och det känns. Sista veckan på praktiken, boksamtal som skulle planeras, genomföras och redovisas, både muntlig och skriftlig VFU-uppgift som skulle redovisas idag (skrev klart det halv ett inatt), innedagar med specped där vi skulle presentera vad vi gjort sedan sist och hur vi skall komma vidare i vår undersökning, och avslutningsvis en hemtenta som lades ut 16.00 idag.
Gaaaaasch. Var och hämtade ut ett bokpaket från bokus i onsdags och det ligger fortfarande oöppnat på bordet...
Igår fick jag min beundransvärda studiekamrat att börja gråta, vilket absolut inte var min avsikt. Hon frågade en fråga som hon trodde var ganska allmän och fick en utläggning på sisådär en timme (hela lunchen). När jag åkte hem igår undrade jag om hon någon gång under samtalet ångrade att hon frågade.
Jag har nu bestämt mig för att varna i föväg innan jag börjar förklara och berätta.
Nu ska jag studsa ner i mjukisbrallorna, öppna mitt bokuspaket och ägna mig helhjärtat åt en iskall 2,8:a.
Kommentarer
Trackback