man borde gråta lite oftare
Tänk hur skönt det kan vara att få bryta ihop en sväng, det känns oftast mycket bättre efteråt.
Är nöjd att jag klarade hela tre dagar innan tårarna forsade nerför kinderna och beslutsångesten jagat ifatt mig. Jag gillar inte pressen, jag gillar inte oklarhet, jag gillar inte missförstånd.
Har aldrig påstått att praktik varit mitt starkaste kort, kanske just för att jag vet jag inte klarar av att känna mig utstuderad och bortgjord, och nu pratar vi inte om elevkontakten. Jag tar ogärna första steget och vill gärna ha klara besked, men när det blir det motsatta blir jag oerhört passiv och känner mig liten.
Mitt labila sinne beror också till stor del på mycket egendesignad press, för lite sömn och det faktum att jag inte vet i vilken stad jag skall spendera mina nätter, det känns som att bo i en kappsäck och det gör mig galen.
Det är i allafall skönt att gråta, det borde man göra lite oftare,
kanske enbart för att omgivningen skall vänjas vid det.