Idag borde någon få ett utbrott på mig, det förtjänar jag.
Välbehövlig helg. Perfekt på så många punkter, ändå är det kanske
just därför det gör mig låg. Varför kan inte jag se och tänka som alla andra gör..
Kan någon byta plats med mig för en stund eller två, så att jag kan få kliva ur och observera.
Men jag vet ju att allt handlar om att jag inte vill.
Gårdagen spenderades på stan med Johanna och Folke. Mysigt, trevligt.
Beundrar dig som satan.
Hade någon form av rastlöshet som inte ville ge sig när jag kom hem. Den senaste veckan har kroppen antagit beteenden som jag inte sett sedan i november och det skrämmer mig. Åkte och hämtade upp mamma som fick höra på mitt malande i någon timme eller två. Sedan begav jag mig ner till Annelie för att hälsa på dem och umgås med lovely Caroline. Skönt och avslappnat, som vanligt men smärtsamt.
Idag inleds upptakten på det som kan bli den mest fullspäckade sommaren hittills. Känns sådär,
känner mig inte upplagd för stress och måsten. Jag har ett oroande tryck över bröstet, tårar som kittlar i halsen. Tänker skylla på att det är helgens cigaretter som gör sig påminda.
Det var det där med att vara en bitterfitta va?
