grodsekret

Jag har en vän som heter Jenny, en vän sedan klippistiden.
Detta innebär att jag har mängder av minnen knutna till denna fina människa.
En av dem handlar om när vi var sisådär tretton-fjorton jordsnurr (Hej KP! jag saknar dig!).
Ni vet när allt handlade om att stanna uppe länge, prata strunt och ägna all ledig tid åt mIRC och Lunarstorm, ungefär där någonstans är vi i historien. 
Vid ett tillfälle hade vi suttit på mitt rum ända till klockan blev på tok för mycket (ungefär morgonkvitter- och gryningssolsdags). Jag och min dåvarande stora kärlek skulle följa Jenny hem och när vi kom tillräckligt nära Skogsfruvägen tyckte Jenny att hon kunde gå själv resten av biten. Det gick sådär.
På grund av all trötthet/sömnbrist uppstod vissa falska synintryck och Jenny ringde i panik efter skjuts då hon trodde att en vattenpöl var en älg.
Idag när jag var på väg från universitetet såg jag tre rådjur och ett nercabbat militärfordon från 40-talet. Att detta egentligen var tre stora stenar och en sopbil uppe på motorvägen kan vi låta vara osagt.
Jag fick mig i allafall en rejäl minnesdos och tänker nu krypa ner under täcket. 
Tack för den.