grodsekret

Igår diskuterades språklig förändring och det slutade som vanligt med att jag blev upprörd.
Om man väljer att utbilda sig till lärare i svenska och/eller svenska som andraspråk måste man, enligt min mening, vara intresserad av språket och värna om de egenheter som faktiskt existerar. Men så är inte fallet. Nedan följer några av gårdagens diskussionspunkter:

• de och dem kan ersättas av dom. "Det är bättre att eleverna skriver dom hela tiden om de inte behärskar de och dem". Dumt att lära dem?!
• "Många elever skriver han/hon hela tiden och struntar i formerna honom/henne." Se ovanstående.
• "Det kan hända att svenskan kommer att tappa å, ä, ö då de egentligen inte fyller någon funktion. Kolla på internetadresser, man förstår ju vad det står när man ser det i sitt sammanhang." Say what?
• "Var och vart betyder ju samma sak". Nej, det gör det inte. De beskriver placering och riktning, vilket inte är samma sak.
• "Särskrivningar är inte särskilt störande, vi har ju lånat så mycket annat från engelskan."
• "Svenskalärare" - aaah! Det heter svensklärare eller lärare i svenska.

Imorse blev jag ännu mer ledsen när jag läste tidningen. Vad hände med de uråldriga korrekturläsarna som satt och granskade varenda litet morfem innan tidningen gick till tryck? Varför gör ingen kopplingen mellan tidningarnas felskrivningar och den bristande skrivkunskapen i dagens samhälle. Hur fasiken ska man läsa sig hur ett ord stavas om det hela tiden stavas olika? Man tycks ha glömt bort minnets förmåga.
Dessutom verkar ingen ha uppmärksammat att anledningen till att vi är så dåliga på att skriva idag är för att vi under de senaste decennierna fokuserat på att eleverna ska skriva i skolan, och inte hur. Innehållet har återigen vunnit över formen och det är de konsekvenserna vi ser idag.
Det är sådant här som gör mig ledsen.

För ett tag sedan upprördes jag av namnet Karlstad Airport. Jag har även uppgivet konstaterat att min egen arbetsplats använder "Hamburgare på svenska" som slogan medan vi har måltider som greenmål och kycklingmål classic. Dagens "sättakaffetihalsen" var dock ett nyöppnat vandrarhemsliknande ställe här i hôlan som tagit det förtjusande namnet "Värmlands campanläggning". Använd gärna svenska, använd gärna engelska, men blanda dem inte. Och självklart finns det nu några som kommar att vifta med att vi försvenskat camp, vi har lagt till morfemet -ing och verbet campa är allmänt vedertaget. Men vad hände med -ing:et?

För att försvara min språkfascism är även jag medveten om att språklig förändring är en konstant process och jag uppmuntrar den gärna, men inte på grunderna att människor är lata. Bättre att lära sig rätt från början. Gamla hundar har ju en tendens att inte vilja lära sig det där med sitteriet.
Och om ni tänker fortsätta trilskas ska jag gå till motoffensiv med argumentet att då ska vi minsann skriva "saks".

"Öl, har du ut o kollar sa ut nu lr?"