Om att sukta efter det grönare gräset och vara stark ensam.

Ständigt dessa ansikten,
välbekanta men främmande.
Leenden och blickar som kastas kors och tvärs genom rum.
Leka spontankontakt och "detvarlängesen".
Vilja till interaktion.
Lekfullt, smickrande.
Öppna dörrar mot något nytt, något annat.
Svävandes genom berusning, minnen och idéer.
Nanosekundsromantik.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback