Nu väntar två veckor som jag aldrig kommer att längta tillbaka till.
Imorse vaknade jag för sent. För sent för vad?
För sent för att hinna äta frukost framför nyhetsmorgon, gå morgonpromenad eller få något gjort under förmiddagstimmarna. Trist. Vaknade dock av ett mms på en fantastisk liten människa, stort Grattis till er.
På grund av stressen över att ständigt ligga ett steg efter fick hela dagen dock en depressiv slöja. Hämtade ut tågbiljett och bokpaket innan jag begav mig iväg och ledsagade.
Idag delades mitt liv, det blev ett jag med lite mitt och ingenting är längre vårt, vi eller oss. Det var och är fortfarande jobbigt. Svårt att resonera och vara vuxen när man har den där malande klumpen i halsen. Snörvlandet kunde tack och lov bortförklaras tack vare förkylningen.
För sent för att hinna äta frukost framför nyhetsmorgon, gå morgonpromenad eller få något gjort under förmiddagstimmarna. Trist. Vaknade dock av ett mms på en fantastisk liten människa, stort Grattis till er.
På grund av stressen över att ständigt ligga ett steg efter fick hela dagen dock en depressiv slöja. Hämtade ut tågbiljett och bokpaket innan jag begav mig iväg och ledsagade.
Idag delades mitt liv, det blev ett jag med lite mitt och ingenting är längre vårt, vi eller oss. Det var och är fortfarande jobbigt. Svårt att resonera och vara vuxen när man har den där malande klumpen i halsen. Snörvlandet kunde tack och lov bortförklaras tack vare förkylningen.
Kommentarer
Trackback