grodsekret

Jag är trött. Min första vecka här uppe i Umeå börjar lida mot sitt slut.
Trevligt, men intensivt. Nu väntar en ännu mer hektisk helg. Ska bli skönt att få sova ut till veckan, jag förtjänar nog det. Kommer inte komma till Karlstad förrän vid tre imorgon natt, ska sitta på arlanda mellan åtta och tio och vänta på en utdragen bussresa. Tänk om man kunde anlita folk att hämta en.
Sedan blir det upp tidigt för att packa ihop det liv man har levt de senaste tre åren. Det kommer att bli jobbigt. Jag överväger att stoppa fingrarna i öronen, huvudet i kudden och vägra lämna Umeå.
Här känns allt distanserat, lite bättre, lite lättare. Dock vaknar jag kallsvettig på grund av alla drömmar som hemsöker mig.
Och ja, jag är fortfarande förkyld.
Balansen är inte återställd, inte på något plan.