om att äta fiberhavregryn och endast kunna somna när det är knäpptyst.

Så stod jag där, i hallen, skorna slarvigt knutna.
Men ändå snörade, två varv runt vristen och en avslutande rosett.
Så som det ska vara.
'Fejkconverse'.
Mjölklitern i ena handen och jobbgrejerna i den andra.
Leendes.
Upplevelsen av att känna sig som femton igen.
Jag hoppas att jag är redo igen.
Fan vad jag vill vara redo.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback