om att vara ambulansfull

Det gick ungefär en vecka, sedan var det dags igen.
Jag ligger nerbäddad med feber, hosta och ett halsont som får mig att vilja skära av mig halspulsådern.
Att svälja taggtråd känns som en barnlek.
Det är trist och det gör mig ledsen och på dålig humör. Jag som trodde att det äntligen var över.
Men jag har enbart mig själv att skylla. Man sitter inte ute i snön i linne.
Det är dock skönt att feberyrseln förhindrar ångesten.
Nu får det vara nog med dumheter.

Har precis legat i mailkonferens och nu är det dags att ta sig upp på benen, duscha och åka upp till Kau för redovisning och kvällskurs. Imorgon väntar jobb. Dumheterna tycks fortsätta, men dessa är av en annan karaktär.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback