som en fisk i en skål
Något säger mig att jag kommer att få detaljstudera filmerna om fisk inför nästa veckas tenta.
Jag hade mina aningar, men nu har de besannats. Jag kan absolut ingenting om fisk.
De är till och med så obekanta för mig att jag skräms av deras utseende och närvaro.
Slemmiga, ormliknande och relativt fula. Min uppfattning ändrades inte av Hannas eviga försök att framhäva det söta hos dem samt berättelser om deras uråldriga historia. Värre blev det när läraren (inte hon med de döda fåglarna) demonstrerade filettering och gjorde ett utfall mot mig med en gapande sexkilos lax. Detta resulterade i extremt darrande nerver så när det var dags för filettering kastade jag en stol rakt över förlovningsfingret vilket skapade en enorm smärta och blodutgjutelse under nageln.
Resten gick dock mycket bättre och var betydligt mycket trevligare (?!) än fågelhistorien. Kan till och med erkänna att det var lite roligt. Förutom när man skulle skära ut filéerna så att endast skinnet (har fiskar skinn? Fjäll? skitsamma), återstod. Det var för ormlikt för mig.
Fick ett smärre sammanbrott igårkväll på grund av att det är aningens för mycket för mig just nu. Detta gjorde att när resterande klasskamrater tog lunch, tog jag mitt pick och pack, gick förbi en skrivare (låter mycket enklare än vad det har varit, jäkla krångel och okunskap) och fortsatte hem till Karins lya.
Nu sitter jag här, förlamande trött och skriver om lateraliserad språkförmåga.
Vågar inte ens titta på de gamla tentorna, känns dumt att redan nu få bekräftat att det kommer att gå åt skogen.
Dugga i morgon också, kulinariska termer och matlagningstermer.
Men först, kaffe och ett stycke kanelgiffelspåse.