arlandakänslan
Det känns alltid surrealistiskt att sitta på arlanda. Konstig känsla, världsmedborgare.
En insikt i att världen är så mycket större och att varje ansikte man möter har sin egen verkligen.
Jag brukar ägna en del tid åt att tänka på det. Försöka lista ut var de ska eller var de kommer ifrån, rama in deras verklighet. Jag lyckas aldrig.
Något annat som är spännande med arlanda är att jag alltid lovar mig, när jag sitter här, att jag ska åka tåg nästa gång. Och om det nu inte blir så att jag åker tåg så ska jag minsann inte äta en hamburgarmeny utan prova någon av alla de andra, dyrare, matställena. Det går liksom sådär med det med.
Så nu sitter jag här, pommes fritesmätt och koffeinfylld, tittar på alla flygplan som gör sig i ordning och inser att det snart är min tur att klättra in i ett.
Våndas, förbannar att jag valde en distansutbildning och vill att askmolnet ska komma nu (eller aldrig).
På torsdag ska jag ångra mig igen.