de gitarrspelande grabbarna från förr och öleri

Stunder som den igår gör livet värt att leva.
Helt underbart. Ibland när man befinner sig i vissa situationer kan det hända att man vaknar till, går utanför det egna och hypnotiserat betraktar kontexten. Det fina. Det är nog sådant som kallas uppskattning.
När jag satt där, omgiven av vänner från förr, slog det mig att det var längesedan jag tänkte så.
Jag insåg också att jag aldrig tänkt så i de senaste årens situationer, de situationerna som aldrig egentligen tillhörde mig. Det här stärker mig, ger mig tilltro till mig själv och de mina.

Ni är så vackra. Tack för igår.
Tröttheten idag är ingenting.
Ikväll ses vi igen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback