August
”Jag bär sorg, sorg efter min stolta, galna, himmelska kärlek.
Allt är begravet, och slagfältet, där kärlekens strider utkämpades, är tyst.
Två döda och så många sårade för en kvinnas skull, som inte är värd ett par gamla skor. Om åtminstone hennes begär haft till mål att föda ett barn, om hon drivits att hängiva sig av den omedvetna instinkten hos kvinnan-modren, som älskar för kärlekens skull.
Men hon avskyr barn, hon finner förnedrande att föda.
En pervers natur, som sänker kärleken till ett blott nöje.”
Kommentarer
Trackback