grodsekret

ännu en dag iklädd mjukisbyxor, nedbäddad framför tv:n med te och halstabletter.
låter förvisso mycket mysigare än vad det är, men man ska väll inte klaga.
huvudet är mysko, är yr och febrig och det hjälper inte att knapra tabletter.
borde kanske göra en massa vettigt när man är hemma såhär, men jag
har inte ens orkat öppna skolböckerna - så uppsatserna får helt enkelt vänta.
lite busigt att jag inte orkat sjukskriva mig , men det finns liksom ingen lust till det heller,
kraxar fram orden som jag vill förtälja.

har dock varit på banken idag och lekt lite vuxenliv, hade med mig en hel lista på saker som jag samlat ihop och som jag tänkt att jag någongång skulle gå dit och ta itu med. och idag var det alltså dags.
allt gick som planerat och banktanten var så snäll så - trots att jag bara satt och hostade och såg ut som sju svåra år. tror i allafall att jag liknade den typen av situation då man kanske druckit sisådär 4-5 öl för mycket.

blir lite rädd för min mentala hälsa för tillfället, har haft en del skumma feberdrömmar
de senaste dagarna - allt från spanska maffian till kyrkor inredda med tegelstenar.
kanske kunde vara början till något bra...

i nuläget finns inte mycket att förtälja, om ni inte vill ha en ingående detaljbeskrivning på hur mitt databord ser ut, vilket är ungefär det enda som jag har upplevt idag.
förutom några konversationer på msn som varat i en stund eller två. - inte att förglömma.
allt känns lite lugnare nu, inte lika mycket oro - inget mera kaos för ett tag.

Att förstå sig på andra människor är nog ett av mina många handikapp, kanske möjligtvis det allra största.
Men jag har som så många andra mina egna verktyg för att få verkligheten att klarna lite,
och även om jag kanske aldrig kommer att förstå fullt ut - så kan jag lära mig att se och känna igen olika mönster för era beteenden.
det värsta är nog trots allt när era mönster stämmer med sanningen...

kanske inte blev det mest innehållsrika och intressanta inlägget men jag tänker skylla min bristfälliga förmåga på febern, och innerligt hoppas på att det blir bättre nästa gång.

sådär, det blev några rader att läsa i allafall, tur att man inte är perfekt.

Robin, enjoy :)

tycker dock att det börjar klarna lite nu,
allt känns liksom lite mer... distanserat.

att aldrig förstå var nog min egentliga avsikt.
att få stoppa huvudet i sanden och låtsas att den yttre världen aldrig existerat.
jag kunde ha varit vemsomhelst.
du ville ha en ersättning för det du förlorat,
en bekräftelse på att du duger på marknaden.
det är så mycket som jag ska ta upp med dig nästa gång..
nästa gång när du ännu en gång låter fingrarnas impuls styra knapptryckningarna,
bara för att försöka att uppnå en inre perfektion.

fantasin har alltid varit mitt vapen - och min främsta baneman.
det andra människor inte utsätter mig för - det klarar jag så bra själv, tack.

jag kan inte riktigt släppa att vi fungerade så bra tillsammans, minns du?
men kanske är det så att du fungerar så bra tillsammans med alla.
kanske är det du som leder ligan över charmkursdeltagare.
igår besökte jag det som alltid förut varit pappas revir, och insåg att det nu även är ditt.
allt inom palatsets fyra väggar tillhör nu också dig, i allafall i mina tankar.

”For the life of me I can’t believe
That you’re on your knees beggin’ please
All the pushing away and puttin’ down
Can’t you see you’re gettin’ the run around
Oh it’s plain to see you’d rescue me
From my loneliness so called unhappiness
Oh I didn’t mean to cause you pain
I’ve got nothin’ to lose and nothin’ to gain

And don’t waste your heart on a wild thing
She’s got a soul that won’t settle on one thing
Whoa this bird can’t sing when you’ve tied its wings
Don’t waste your heart on me

It’s funny how the girls get burned
And honey as far as I’m concerned
The tables have turned...”

det var nog aldrig du som gav dig.
jag konfunderas över ditt sätt, samtidigt som jag nog helst beundrar det på avstånd.
jag förstår inte din avsikt  - men hoppas innerligt på att den är av god kaliber.
sju ord är allt jag begär, det kunde faktiskt ha varit värre.
det är nog dags för mig att inse att du alltid vaknar upp till ett nyktert vardagsliv och ursäktar, ställer krav och bestämmer.
och så kommer du att fortsätta göra.