grodsekret

Det sliter på en just nu, och jag är så förbaskat trött hela tiden.
Har bara mått så här en annan gång och då var det för helt andra orsaker.
Jag kan inte längre överblicka situationen och trots att jag gör upp "att-göra"-kalkyler
så håller de aldrig.
Till och mitt fruktansvärda kontrollbehov börjar att se sig besegrat.
Kristoffer hävdar att jag måste börja prioritera och han kanske har rätt,
det är svårt att klara studier på helfart + kvällskurs på halvfart, tillsammans
med två jobb och ibland ett tredje.
Men jag har utmanat mig själv så mycket de senaste två åren att det känns
förbaskat pissträligt att ge upp och regridera. Är rädd för att fastna i trygghetsträsket igen.
Nästa vecka kommer att bli en plåga, synd bara att man måste fylla år mittialltdetta
och inte kunna slappna av för en stund och bara käka tårta tills man spyr.