trasselsudd & framtidsönskan


vem var det som påstod att något var enkelt.?
vem var den jäveln som ljög mig till sömns när jag var liten
och som fick världen att framstå som vacker?
Något som man vill vara en del av.
Det enda som jag skulle vilja tillhöra har skjutits på framtiden - på obestämd tid och med obefintliga löften.
Vi vet nog båda två att vi lever på lånad tid, för egentligen så existerar vi inte.

plommonkärna


att leka nöjestripp enbart för dagbokens fantasi har nog alltid varit min melodi.
En av alla de där viktiga, snälla du kan du se mig lite?
ta mig gärna till dig och lova sedan att du aldrig lämnar mig tillbaka.
jag är redo för det nya steget, synd bara att jag nog verkar vara ensam.