Gör din tolkning

Efter en topp av ilska förra veckan då jag inte riktigt kunde hantera mig själv
har detta successivt avtagit och nu befinner jag mig i någon slags glad likgiltighet,
jag orkar inte bry mig längre. Finns ingenting som säger att det kommer att fortsätta såhär,
kan vara tillbaka i bitterheten imorgon, men nu har jag ställt mig utanför - nu är jag högre.
Dessutom finns det (ÄNTLIGEN) saker att se fram emot och det är sådant jag har saknat.

"Jag får liksom ingen ordning på mitt liv
Det kan va så förfärligt,
det kan va så bra
Om nätterna har jag förskingrat så mycket förstånd
Det kanske var pundigt,
det kanske var bra"


"Om han kommer hem från jobbet och är trött ska han inte behöva diska"

Okej, nu går det inte längre, nu måste jag få kommentera spektaklet.
Anna Anka.
Försöker att rannsaka mig själv, letar i varje vrå av min kropp för att se om det inte är någon avundsjuke-nerv som ligger och dallrar, men måste gång på gång ge upp och inse att jag bara inte tål henne. Hon retar mig och det gör mig upprörd. Anders påstod att hon är smart, eller "smartare än hon vinklas i tv", men trots det så har jag ingen förståelse. Om man är Hollywood personifierad kanske man inte ska kasta sten i glashus.

Våra liv är ganska lika, det finns inte så många måsten under mina dagar heller; jag går upp, tar det lugnt, dricker kaffe (och/eller te), myser framför nyhetsmorgon, läser i mina böcker (som känns som ett tvång men hey! jag har ju själv valt att läsa), går och tränar, kommer hem, duschar, käkar lunch, slöar framför datorn, gör mig iordning, läser lite, läser lite till, ser till att katterna mår bra, (kan hända att jag har städat och tvättat under dagen då det är så trist om det blir sura miner under kvällen för att man måste gå ner till tvättstugan), lagar middag, läser ytterligare i mina böcker etc.
Kan även jag stämpla kontrollbehov och perfektionism i pannan men vi har lite olika perspektiv på saker och ting, Anna och jag.
Det som däremot skiljer oss åt är att Anna vill vara hemma men kan(får?) inte (då hon och hennes man har gjort upp den dealen att dit han reser, dit reser hon också), det kan jag - jag är hemma jämt. Sedan är det här med utseendet och tvånget med att ständigt se bra ut, tror att det skulle verka ytterst märkligt om jag satt här uppiffad till tänderna (med huvudet nere i böckerna) när Kristoffer kom hem. Skulle kanske kunna försöka ta mig ur mjukisbyxorna någon timme om dagen - nej, de är för insuttna och goa. Tillfredsställelse är viktigt säger Anna - självklart, det är viktigast säger jag. Men det blir ändå inga avsugningar varje morgon här på Vasagatan. Anna menar att om man inte tillfredsställer sin partner, klär upp sig för hans skull och ser respektabel ut så får man skylla sig själv om han är otrogen.
Jag anser att om han är otrogen - då får han skylla sig själv.

Picasso har aldrig varit i Kristinehamn

Ärligt talat Kristinehamn, hur många gånger har vi inte haft den här diskussionen du och jag?
du, manipulativ, tillbakadragen och tyst. Jag, hysterisk och besviken.
Nu är det tydligen dags igen. va f'n håller du på med?
Jag funderar och försöker förstå varför du har en sådan dålig inverkan på människor.
Du lyckas på något vis alltid och jag förstår aldrig på vilket sätt och med vilka medel.
Lämna gärna mina vänner utanför, tack.

Maxat.

Lördag idag, jojo. Innebär jobb för min del - skall ikläda maxkostymen
och se till att alla lönestinna galningar får något i magen. Längesedan jag
längtade så här mycket att få jobba. Slippa böckerna ett tag.
Ärligt talat så blir man knäpp av att sitta här hela dagarna, för när man inte har
föreläsningar så sitter man med huvudet i boken. Ser konstant berusad ut då mina
ögon är rödsprängda. De senaste dagarna har jag dessutom fått spasmer i vänsterögat, gôtt.
Fick dock oktoberschemat igår och blev lite frustrerad, när man läser två kurser och har två jobb
så innebär det en hel del pusslande med tiden. Därför försöker jag skicka mycket pedagogiska mail
till mina arbetsgivare så att de kan hjälpa mig på traven. Mailen går ut på att jag skriver de dagarna som jag
kan jobba istället för de jag inte kan, för som det ser ut just nu är det inte många dagar som fungerar som arbetsdagar då böckerna måste få sitt. Skrev därför i mitten av september att: Eftersom jag har tenta (+ minitenta) i oktober så skriver jag bara upp de dagar som jag absolut kan jobba, vilka är helgen 10-11, måndag 19, 29-31 oktober.
Igår kom schemat, Sandra: 21, 22 och 24 oktober.
Därav min frustration - salstenta 28 oktober, som jag inte vill riskera att kugga på. Föreläsningar, blodgivning + en massa annat som redan är inplanerat, kan nog fixa så att jag kan jobba 22 men inte 21 och 24, piss.
äsch, det löser sig nog, får ringa tjiifen på måndag.

en behövlig paus.

För övrigt så blev det effektivtid och öl med Johanna i lördags :]
Kändes sofistikerat att endast dricka 3 öl och ett glas vin, mycket trevligt.
Det är skönt med människor som inte ryggar tillbaka utav allt skit man slänger ur sig ;]


Jag skiter i om huvudkaraktären i en komedi är en kung eller inte.

uppdatering kanske?
Just nu känns allt mindre roligt, rent utsagt fördj'vligt. Skolan suger all lust ur kroppen och det känns som
att man strävar i motvind, konstant. Vår kurs har gjorts om så vi är försökskaniner, om jag får säga mitt så tror jag att det är mycket som kommer att få göras om efter oss. Främst är det alldeles för mycket att göra, måste citera Linda "Men hur ska vi kunna leta efter böcker när man inte ens har tid att diska hemma". Ligger mycket i det och man är inte sin bästa person just nu. Andra saker som rör till det är att de har tre kurser i en och alla lärare vill lika mycket och propsar för sin del, men de inser inte att tiden inte finns. Föreläsningarna drar alltid ut på tiden och det stressas igenom den sista kvarten och sedan avslutar de med att säga att de lägger ut resten som film på it's. "Jomengörgärnadet, eftersom jag har en hög med böcker att läsa tills imorgon vill jag jättegärna sitta och titta på ännu en urseg tretimmarsföreläsning ikväll på grund av att du inte kan planera dina föreläsningar." 
Även om kursen är uttalat intensiv tycker jag inte att det är rätt att den överstiger 40 timmar i veckan, och det gör den här - med råge. Och sen examinationerna: två duggor, redovisningar av workshop's, salstenta och hemtenta. Och gruppdiskussionerna, för vems skull är de? På rasten idag var jag på gränsen att krackelera - känns jobbigt att så mycket energi slösas på sådant här. Skulle dessutom vilja ha lite didaktisk undervisning - hur man som lärare ska lära ut allt detta till sina elever, men eftersom vi läser tillsammans med fristående litteraturvetarstudenter finns det ingen plats för detta...

Okej, jag har just haft en av de där duggorna, det gick mindre bra. 
Men det blir lätt så när man får veta att det inte skall vara på historiekursen (salstenta på den) utan att duggan skall vara på den delen av teorikursen som vi läst hittills, sitter två hela dagar och renskriver anteckningar, skriver ut, övar och sedan får duggan med följande frågor: 
"När började medeltiden?" och "rangordna följande verk efter historisk/kronologisk ordning".
Bite me! 

Torsten snackar så mycket...skit?

Nu sitter man här och tittar på en av alla Torstens föreläsningar, så förbaskat segt.
Trodde att det skulle vara gôtt att sitta hemma framför datorn och titta istället för i lektionssalen - men icke.
Man blir lika trött och uttråkad här. Tycker att det är konstigt att det inte ligger hos läraren att planera sina föreläsningar efter den tidsintervall som finns, utan istället måste lägga ut dubbelt så många på I'ts. Trodde planering var en av huvuduppgifterna för lärare.
Idag är det dock fredag vilket känns underbart - inget planerat för helgen dock. Försökte få Johanna att dricka lite öl men hon propagerar för nästa helg, men då blir det kvällsjobb för min del. Skall i och för sig jobba en sväng i eftermiddag, musikskolan och biblioteket står på schemat, kanske en och annan fika också. Igår tog jag steget och införskaffade mig ett koperingskort, men saldot tog slut innan jag hunnit gå hem för dagen.

Till Johanna angående föregående inlägg; ingen risk, har fortfarande inte dragit mig upp sängen innan nio på en "ledig" dag. Dessutom har vi ju, efter lärarens utspel igår, till och med fått över Catarina på vår sida.
Pessimisst - javisst. revolt!


finhöst? fulhöst? höstfin.

Jag har insett att september är en jädrigt fin månad,
den får mig att vilja gå upp klockan sju en lördagmorgon
för att gå långpromenad innan frukost.


faktura

"Det är i de här stunderna jag lär mig att vänner inte är en sjukdom.
De är mer än bara parasiter, mer än kliande löss som kräver min tid, mitt engagemang. De kan också göra nytta.
Vänner kan fylla en funktion.
Vänner kan styra rätt.
En vän kan dra upp mig, när jag är på väg ned kan hon hålla mig uppe, tvinga mig att stå. Hon kan hindra mig från att falla. Och även om hon inte gör det, om hon inte ser, inte märker vart jag är på väg, ger hon ett annat perspektiv. Genom att finnas ger hon mig en annan värld, en kontrast till mig egen. En annan värld med andra bekymmer, problem som ställer mina egna i proportion. En vän får mig att tänka på annat..."

Jag har hittat min favoritbok.

presentångest

Idag fyller mamma år, 45 för att vara exakt, igår var vi där på
kalas. Som vanligt var det jag som stod för presentinköpen, Andreas
var endast smakråd över telefonen - men en mycket positiv sådan.
Det värsta med presentinköp är att jag alltid har en förmåga att försöka
sträva efter det där perfekta. Jag vill hitta det bästa, dessvärre sisådär två
dagar innan. Minns att farmor hade en "presentlåda" när vi var små, där hon
hade köpt saker under året som hon tyckte passade och sedan var det bara för
henne att plocka ut något ur den när det väl var dags. En sådan borde man ha.
För när jag springer där fram och tillbaka på staden duger ingenting, i allafall inte
ensamt, vilket ofta slutar spretigt och dyrt. Måste försöka lära mig det där. Beundrar
folk som endast går på känsla, Charlotte är en av dem - och hon har alltid bäst presenter,
personliga.
Nu är det dags att lämna skrivbordsstolen och masa sig iväg och träna. Har ju inte föreläsning
förrän 15.15 (till 17.00) så då kan man unna sig något mer än att sitta med näsan i boken.


glädjefnatt

Ni vet de där små små sakerna som lyfter dagen och som gör livet värt att leva.
Redan för flera somrar sedan fastslog Zadik att jag kan bli glad över minimala och
oviktiga saker; som när de bytte kaka i godisautomaten på sommarjobbet. Detta är
så sant att det nästan är pinsamt. Nu har det hänt igen.
Jag har upptäckt att man kan köpa "en stor kaffe" på universitetet. 12 kronor och precis
lagom stor. Det gjorde hela min torsdag (drack tre stycken).

frosseri

Oj, känns som längesedan sist. Så, något nytt?
Nej inte särskilt, jag läser för det mesta. Har också ägnat några
timmar åt att tänka på människor, vad innebär det att vara människa
och hur är jag som människa. Spännande uppgift men dessvärre lite tid att disponera.
Nu är den så gott som inlämnad och jag var nog den i vår grupp som tänkt mest. positivt? negativt?
Känns som att det är lång tid kvar innan man är klar med den här utbildningen, vet egentligen inte
om jag vill bli klar heller, trivs med studielivet (lever ju dessutom endast den lugna biten av det), men
skulle ändå vara skönt att ha ett delmål, några andningsstopp på vägen.

I fredags tog jag steget mot att bli en bättre människa, fick ju en sådan där "nu-måste-jag-göra-något-för-världen"-ångest i våras/somras och tyckte att donationsregistret verkade vara en bra idé. Sortera sopor och hushållsavfall kan jag inte börja med förrän i november när det nya sophuset är klart (host harkel..), för när man fortfarande har ett sådant där praktiskt hål i trappuppgången är det svårt att motivera annat - har ju ingen kompost heller (fy lathet). Men nu tog jag ytterligare ett steg - blodgivning. Mycket spännande då jag spenderat cirka 3 timmar i hela mitt liv i sjukhusliknande lokaler men det gick bra och jag kom ut därifrån stoltare men med en öm och blåmärksbeprydd vänsterarm. Jobbade sedan kväll med en arm som kändes som att jag hade sovit på den i flera dagar, ni vet det där stickandet som är både skönt och obehagligt, inte lätt när man är ovan. Som tur var gick det över fort och jag hade en trevlig fredagskväll på jobbet.

Tillbaka till läsningen; verslärans grunder - here we go.

energikick

Idag fick jag träffa min vän Micke.
Det gjorde mig gott.

strumpor, marknadskarameller och regn

Jag läser, sedan läser jag lite till, och sedan ytterligare lite till.
Trots detta hinner jag inte ikapp, det är helt enkelt för mycket.
Känner mig till och med torr i ögonen efter all ansträngning.
Försöker att ha lite egen tid med det är svårt då samvetet biter mig i öronen.
Idag skall jag dock unna mig en Oxhälja-injektion, skall bli skönt.
Har dock med mig en ljudbok i bilen.
Fy - jag längtar tills man pluggat klart så att man får välja själv vad man ska läsa,
och när.


Men när var järnåldern då?


måste tillägga att Catarina gjorde en tidslinje till mig idag,
nu måste jag bara fylla ut den med mer kungar, händelser osv.
Kom dessutom på att det är skolans fel att man inte lär sig någon historia,
anledningen till detta är att de bara tar vissa delar av historien. I mellanstadiet
kanske man t.ex. plockar ut första- och andra världskriget, franska revolutionen
och industrialismen. När man sedan flyttas till högstadiet och dess historielektioner
har de konstigt nog också tänkt syssla med samma händelser, gymnasiet däremot
är lite vidare - men även där ges allt fragmentariskt. Ingel helhet alls. Man kanske pratar
mycket om franska revolutionen men inget alls om vad som hände tiden innan eller efter,
vad som gjorde att det blev si eller så, och vad som senare ledde fram till...

Hursomhelst så är jag glad över min tidslinje, känns välbehövligt. Nu ska jag bara skaffa mig
tid till att fylla i den, kanske till sommaren.

prosit.




Aftonbladet skriver:

"Svininfluensa eller vanlig flunsa?

Huvudet dunkar. Torrhostan rasslar. Febern har brutit ut.

Men är det den årliga flunsan som har kommit på ovälkommet besök. Eller är det den nya svininfluensan?

– Helt säker på vilken sort man har är man bara om man tar prover. Men om man har influensasymptom nu så är det mest sannolikt att det faktiskt är AH1N1. Under en influensaperiod så brukar man inte ha så många olika virus som cirkulerar, utan det är oftast en dominerande stam, och den dominerar just nu, säger smittskyddsläkaren Ann Söderström."


Härligt,! nu måste jag gå och ta en panodil till.


Var gudavärlden från början matriarkal?

- Hinner jag med ett andetag tror du?
- Nej, spara det till lunchen, eftermiddagen kan bli lång.

Jorå, nu är det igång igen - och då ligger man fortfarande bara i startgropen och funderar på vad det här vi håller på med, är inte riktigt inne i kurserna än, känns ofullständigt. Brukar dock vara så, man kommer igång när kursen tagit slut. Trodde att det skulle bli enklare att läsa en kurs på campus och en på distans, och inte två på campus som förra året, men just nu känns allt mer invecklat.
Är lite ledsen över min oentusiam på litteraturvetenskapen, men jag blir så uttråkad när jag inte förstår hur man kan tycka att det låter vettigt att någon svalde sin älskarinna och för att bota en huvudvärk klöv sitt huvud med en yxa och insåg att huvudvärken berodde på den dottern som föddes ur samma huvud. Hade det här varit på gymnasiet hade jag antagligen med större entusiam analyserat, och framför allt, diskuterat vartenda stycke i alla dessa texter, nu är jag mest matt - nednött. Börjar dock sakta inse att det finns en bakgrund till allt som Lilian stod och svamlade om, kanske hade det ett riktigt bra innehåll, om bara vem som helst förutom hon stått där framme vid katedern.
Något som dock är lite skoj är att se hur Catarina suckar när jag frågar om historien, okej att jag är oerhört dålig på årtal och sådant, men ingenting verkar ha fastnat - har inget att hänga upp de nya kunskaperna på. Är det någon som vet vart jag befann mig på historielektionerna?, har för mig att jag till och med läste Historia B?
Blir inget flyttande för vår del, inte just nu. Är nöjd att vi resonerade realistiskt den här gången.