Om ni inte ser det, har ni inte sett klart.
Uppe med tuppen och kaffet är bryggt. Skall bli intressant att se hur den här dagen kommer att se ut,
borde sätta igång med hemtentan men jag skulle överdriva om jag påstod att det finns ens en gnutta
motivation.
Gårdagen blev rörig, stressig och konstig. Plockade säkerligen en hel del vuxen poäng, men det känns
trist när allt ändå krackeleras. Dagen slutade inte särskilt bra, är så trött på alla missförstånd och brist
på uppmärksamhet och förståelse. Eller brist på tid för att ägna sig åt föregående egenskaper?
För mig är det svårt att vända trenden, det är helt klart.
skitsamma.
Studsade för övrigt in på banken igår, blev så trött då Johanna fick betala min fika i tisdags på grund
av att min töntkort bara fungerar på vissa ställen. Så nu äntligen, om ett tag, uppgraderar jag mig.
Usch ser att det inte är något vidare pluggväder idag, ajajaj. Det behövs nu. Men om jag är ordentligt
duktig idag så kanske jag kan få åka till Krillehöla och steka i solen imorgon. Bra plan!
Nej, igångsättning.
borde sätta igång med hemtentan men jag skulle överdriva om jag påstod att det finns ens en gnutta
motivation.
Gårdagen blev rörig, stressig och konstig. Plockade säkerligen en hel del vuxen poäng, men det känns
trist när allt ändå krackeleras. Dagen slutade inte särskilt bra, är så trött på alla missförstånd och brist
på uppmärksamhet och förståelse. Eller brist på tid för att ägna sig åt föregående egenskaper?
För mig är det svårt att vända trenden, det är helt klart.
skitsamma.
Studsade för övrigt in på banken igår, blev så trött då Johanna fick betala min fika i tisdags på grund
av att min töntkort bara fungerar på vissa ställen. Så nu äntligen, om ett tag, uppgraderar jag mig.
Usch ser att det inte är något vidare pluggväder idag, ajajaj. Det behövs nu. Men om jag är ordentligt
duktig idag så kanske jag kan få åka till Krillehöla och steka i solen imorgon. Bra plan!
Nej, igångsättning.
I won't be the lonely one
How you are my hero
How you're never here though
Remember times when you put me on your shoulders
How I wish it was forever you would hold us
Right now I'm too young to know
How in the future it will affect me when you go
You could have had it all
Do what you want, when you want
Be as fucking insincere as you can
What way is that to live your life?
How you're never here though
Remember times when you put me on your shoulders
How I wish it was forever you would hold us
Right now I'm too young to know
How in the future it will affect me when you go
You could have had it all
Do what you want, when you want
Be as fucking insincere as you can
What way is that to live your life?
heja mig och mitt härliga humör.
Inte mycket som är positivt nu, känner mig rejält sliten.
Försöker förmå mig själv till att ta tag i det sista inom pluggeriet men
det känns för tillfället mycket oöverkomligt. Tror nog innerst inne att jag har
all tid i världen på mig. skall dock jobba torsdag och fredag så det vore otroligt bra
om allt vore klart innan dess...
Idag har det varit ännu en otroligt seg föreläsning med den äldre mannen, jag förstår inte
mycket och då kommer trotsen. Om något inte är roligt så går det inte, thats it.
I eftermiddag blir det säljutbildning med jobbet, känns som en ansträngning då jag endast
kommer att kunna vara med i en halvtimme, men åker ut för att visa lite engagemang (?).
Sedan är det kvällkurs, näst sista för den här gången, nästa vecka är det seminarium hemifrån
och veckan efter det är det eximination och rapportuppföljning. Inser nu att jag har ungefär 2-3 dagar på mig
att få klart rapporten.
Och där kom ångesten igen...
Försöker förmå mig själv till att ta tag i det sista inom pluggeriet men
det känns för tillfället mycket oöverkomligt. Tror nog innerst inne att jag har
all tid i världen på mig. skall dock jobba torsdag och fredag så det vore otroligt bra
om allt vore klart innan dess...
Idag har det varit ännu en otroligt seg föreläsning med den äldre mannen, jag förstår inte
mycket och då kommer trotsen. Om något inte är roligt så går det inte, thats it.
I eftermiddag blir det säljutbildning med jobbet, känns som en ansträngning då jag endast
kommer att kunna vara med i en halvtimme, men åker ut för att visa lite engagemang (?).
Sedan är det kvällkurs, näst sista för den här gången, nästa vecka är det seminarium hemifrån
och veckan efter det är det eximination och rapportuppföljning. Inser nu att jag har ungefär 2-3 dagar på mig
att få klart rapporten.
Och där kom ångesten igen...
krackelera
Jag vet inte vad vi skall ta oss till. Det känns som att situationen hänger på
en lös tråd och har gjort så under många år. En berg-och-dalbana som kastar
en mellan uthärdligt och kaos. Så mycket ilska, men ändå så mycket förståelse, empati
och förtvivlan. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Och mitt i allt detta, den underbaraste
varelsen. Nu börjar man se konsekvenserna av skadan.
Och ännu en gång vet jag inte vad jag ska göra.
Jag gjorde som de andra, tog min chans och rymde. Den som kommer först ut vinner,
så har det alltid varit. Den som inte tar sig ut, förlorar. Tänk om jag kunde tagit med dig.
Vi skulle ha rymt för massor av år sedan, då, när allt började.
en lös tråd och har gjort så under många år. En berg-och-dalbana som kastar
en mellan uthärdligt och kaos. Så mycket ilska, men ändå så mycket förståelse, empati
och förtvivlan. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Och mitt i allt detta, den underbaraste
varelsen. Nu börjar man se konsekvenserna av skadan.
Och ännu en gång vet jag inte vad jag ska göra.
Jag gjorde som de andra, tog min chans och rymde. Den som kommer först ut vinner,
så har det alltid varit. Den som inte tar sig ut, förlorar. Tänk om jag kunde tagit med dig.
Vi skulle ha rymt för massor av år sedan, då, när allt började.
Utkast: Loggade medvetet ...
Loggade medvetet in mig här för att slippa skriva på examinationsrapporten.
"Jag vill inte, vill inte, vill inte". Snart är det "sommarlov", fy tusan va gôtt det ska bli.
Har redan en gedigen lista på allt som ska göras, positiva saker såklart, sådant som
man längtat efter att få göra. Eftersom jag har en del udda (och fortfarande relativt hemliga)
intressen tänker jag inte rada upp dem här.
Igår på jobbet hände någonting underligt, en äldre herre, relativt sävlig kom fram till disken, ställde sig såklart
långt bort från min kassa och väntade på att få beställa. Han smålog och verkade tillfreds med det mesta.
När det till slut blev hans tur tog han ingen vidare hänsyn till att kön var lång utan han tog dig den tid han ansåg sig förtjäna, beställde sex bitar nuggets, en sötsur dip och en caffe latte. Jag fick upprepa mina frågor ett flertal gånger och till slut ler han och frågar om jag är norsk. Norsk? va blire? Okej att jag inte har särskilt grov värmländsk dialekt, men norsk. Verkar tydligen gå åt fanders med att blanda krillehôla och karlstad...
Efter uttalandet gick han lugnt och satte sig, vilket innebar att jag fick lämna kassan (och kön) och vandra ut med maten. Väl framme frågar han mig om jag har lite tid så att han får förklara sig och självklart måste jag stanna, det här börjar bli riktigt intressant. Det visar sig att han är dialektforskare och han ber om ursäkt för att han gick på en sådan nit, dock hela tiden farbrorsleende. När jag förklarar att jag läser till lärare och att vi nyss haft förelänsingar om dialekter och språksociologi blir han överlycklig. Hinner dock inte prata så mycket mer för jag inser att jag är på jobbet och att det vore osnällt att lämna Jenny själv i kassan. Även om det händer mycket knas på jobbet var detta något som fastnade.
Jag måste nog ta upp det med Björn (universitetslektor - dialekt).
"Jag vill inte, vill inte, vill inte". Snart är det "sommarlov", fy tusan va gôtt det ska bli.
Har redan en gedigen lista på allt som ska göras, positiva saker såklart, sådant som
man längtat efter att få göra. Eftersom jag har en del udda (och fortfarande relativt hemliga)
intressen tänker jag inte rada upp dem här.
Igår på jobbet hände någonting underligt, en äldre herre, relativt sävlig kom fram till disken, ställde sig såklart
långt bort från min kassa och väntade på att få beställa. Han smålog och verkade tillfreds med det mesta.
När det till slut blev hans tur tog han ingen vidare hänsyn till att kön var lång utan han tog dig den tid han ansåg sig förtjäna, beställde sex bitar nuggets, en sötsur dip och en caffe latte. Jag fick upprepa mina frågor ett flertal gånger och till slut ler han och frågar om jag är norsk. Norsk? va blire? Okej att jag inte har särskilt grov värmländsk dialekt, men norsk. Verkar tydligen gå åt fanders med att blanda krillehôla och karlstad...
Efter uttalandet gick han lugnt och satte sig, vilket innebar att jag fick lämna kassan (och kön) och vandra ut med maten. Väl framme frågar han mig om jag har lite tid så att han får förklara sig och självklart måste jag stanna, det här börjar bli riktigt intressant. Det visar sig att han är dialektforskare och han ber om ursäkt för att han gick på en sådan nit, dock hela tiden farbrorsleende. När jag förklarar att jag läser till lärare och att vi nyss haft förelänsingar om dialekter och språksociologi blir han överlycklig. Hinner dock inte prata så mycket mer för jag inser att jag är på jobbet och att det vore osnällt att lämna Jenny själv i kassan. Även om det händer mycket knas på jobbet var detta något som fastnade.
Jag måste nog ta upp det med Björn (universitetslektor - dialekt).
va blire?!
Pratade med mamma förut och Kristinehamn skrämmer mig mer än någonsin,
vad är det folk pysslar med?! Antar att det inte är kristinehamn som är någon särskild
kommun, har nog egentligen inget med det att göra överhuvudtaget. Men ändå.. det är så
jag tolkar det jag hör. Funderar också på när vissa personer skall börja bete sig som vuxna,
inte helt okej att leka tonåring resten av livet. Visst vore det gôtt - men ohållbart.
vad är det folk pysslar med?! Antar att det inte är kristinehamn som är någon särskild
kommun, har nog egentligen inget med det att göra överhuvudtaget. Men ändå.. det är så
jag tolkar det jag hör. Funderar också på när vissa personer skall börja bete sig som vuxna,
inte helt okej att leka tonåring resten av livet. Visst vore det gôtt - men ohållbart.
lusten att festivala börjar smyga sig på.
Tillbaka igen. Uppsala var förbaskat fint, där skulle jag kunna tänka mig
att bo för ett tag. Mysig stad, otroligt mycket större än vad jag trodde.
det enda som var trist var arkivcentrum, grått, sävligt och trist. Förstod
aldrig riktigt vad jag gjorde där, än mindre vad de gör - de som arbetar där.
Valborg igår, nostalgi - känner mig för gammal. Är dock med skräckblandad
förtjusning jag tänker tillbaka, kärleksforsen! Än idag funderar jag på hur tur man
egentligen har haft, hur illa det kunde ha gått. För det var ju inte så att man tänkte - någon gång.
hembränt och apelsinjuice, hembränt och oboy - blä. Men vad gjorde man inte.
Har så mycket blandade känslor, det var den värsta och bästa tiden, men det är väll som det mesta,
allt har fram och baksidor och det är inte min avsikt att romantisera min tonårstid. Har kommit
underfund med att man minns bara det man vill minnas, det blir mer glamouröst då. Jobbigt att man
på något underligt vis längtar tillbaka, fast man nu skall vara vuxen, vägra langa, tycka att man inte ska
dricka förren man fyllt 18 (helst 20). Underbart om det nu skulle vara så, men vem är jag att sitta här och kasta sten i glashus. Ringde Andreas förut, var en del orolig, de är ju så unga (?!) Själv var man ju hur vuxen som helst vid den tiden i livet. gymnasiet stod för dörren och allt var möjligt. 6 år senare har min positivitet avtagit något, dock inte tonårstrotsen. Kan dock inte längre skilja på om det är mitt tonåriga revolthjärta som skriker till eller om det är ren bitterhet, helt säkert är att jag blivit lite mindre positiv. That´s it.
att bo för ett tag. Mysig stad, otroligt mycket större än vad jag trodde.
det enda som var trist var arkivcentrum, grått, sävligt och trist. Förstod
aldrig riktigt vad jag gjorde där, än mindre vad de gör - de som arbetar där.
Valborg igår, nostalgi - känner mig för gammal. Är dock med skräckblandad
förtjusning jag tänker tillbaka, kärleksforsen! Än idag funderar jag på hur tur man
egentligen har haft, hur illa det kunde ha gått. För det var ju inte så att man tänkte - någon gång.
hembränt och apelsinjuice, hembränt och oboy - blä. Men vad gjorde man inte.
Har så mycket blandade känslor, det var den värsta och bästa tiden, men det är väll som det mesta,
allt har fram och baksidor och det är inte min avsikt att romantisera min tonårstid. Har kommit
underfund med att man minns bara det man vill minnas, det blir mer glamouröst då. Jobbigt att man
på något underligt vis längtar tillbaka, fast man nu skall vara vuxen, vägra langa, tycka att man inte ska
dricka förren man fyllt 18 (helst 20). Underbart om det nu skulle vara så, men vem är jag att sitta här och kasta sten i glashus. Ringde Andreas förut, var en del orolig, de är ju så unga (?!) Själv var man ju hur vuxen som helst vid den tiden i livet. gymnasiet stod för dörren och allt var möjligt. 6 år senare har min positivitet avtagit något, dock inte tonårstrotsen. Kan dock inte längre skilja på om det är mitt tonåriga revolthjärta som skriker till eller om det är ren bitterhet, helt säkert är att jag blivit lite mindre positiv. That´s it.