Med resan på foten

Väskan packad, på plats på tåget. Nu väntar resa i två veckor. Först Island och sedan vidare till Visby och Almedalsveckan.
Lovely.


Käre August.

"Var dag väntar jag brev från Maria, men det kommer inte något. Hon är för listig för att lämna skriftliga bevis i sin fiendes händer. Och jag skriver kärleksbrev till henne flera gånger om dagen, fyllda av förlåtelse, dock utan att avsända dem."


.


Falla fritt

.


Arg kavajman

Fuck it. Nu räcker det.

Kragtag.


fuck.


Omvälvande helg, känner mig illamående av allt som hänt.
Många tankar, känslor och minnen på en gång, och mitt i allt skall man försöka stanna upp och vara.
I fredags var det då dags, avslutningsceremoni på Kau, har återigen lagt en utbildning till handlingarna och nu är det dags att bli vuxen, på riktigt. Fick present av Lärarförbundet och fina lokalavdelningen var på plats för att gratta. När jag satte mig i aula magna slog det mig att det faktiskt är över nu. "Klump i halsen"-känsla.
Kvällen bestod av firande med fina vänner. Helt perfekt kväll, men ack så sent det blev.

Igår var det reunion. Fritidsledarutbildningen firade 30-årsjubileum och samtliga tidigare klasser var inbjudna. Trevligt. Kärt återseende. Men så många minnen, tankar, känslor och frågor.
Det är svårt att helt plötsligt vara tillbaka i en värld som var vår. Kändes helt galet att inte vara två. Varje klass hade dessutom gjort ett eget kollage och vårt tvingade mig till tårtorkning.


..om inte det var nog, så har jag fuckat upp både tankar och känslor.
Du gör mig så osäker.

fosterställning.


.


Vad håller jag på med?
Så olikt mig, så längesedan..


Vuxet...

Två opponeringar´av två är nu utförda.
Nu väntar bara puts, publicering och lite småfix så håller vi alla tummar för att betyget trillar in där i slutet av nästa vecka.

Fyra år går fort, men tänk så mycket som har hänt sedan dess.
Inte enbart glädjeklump i mín mage just nu..

Vemod, nostalgi, minnen och viss rädsla.

Är det över nu, på riktigt?

Dags att lämna allt som hörde till...