grodsekret

Det gick bra med bokus - ska alltid handla min litteratur därifrån.
Nu har jag bytt fokus, min ilska riktas numera mot min skrivare som påstår att patronen
som jag satte i inte är äkta (trots att den är likadan som den förra) - får ringa inkclub.

Igår hade vi pyjamasparty, jag och Madde, oerhört trevligt. Sprang på stan och införskaffade
ett par vadderade skor åt mig, köpte och lagade tacos och sedan satt vi och skrattade åt gamla kort.
Var dock inte lika mysigt att gå upp 06.15 idag, fy - inga småsten i ögonen direkt.
Åkte upp till universitetet för att skriva ut (eftersom min skrivare strejkar) men nej, försökte på tre olika
sätt men jag lyckades inte ändå - så nu tänker jag glömma bort det över helgen och sedan irritera upp mig
på nytt på måndag. Resten av dagen har spenderats med studiegruppen (försök till påbörjat tentaplugg) ledsageri och ett besök hos frisören. Nu är det matlagningsdags.

Imorgon åker jag till huvudstaden på galej!

Nyss hemkommen från tränande, sådär gôtt trött i kroppen. Fick dock
reda på att svaret angående låten som jag varit på jakt efter sedan i måndags kommer att dröja ytterligare
då passet har bytt ledare på måndag. Fy - men man får skylla sig själv när man inte vågade fråga.
I morse försov jag mig, skulle gå upp och läsa tidigt tänkte jag men det blev ändrade planer. Nu är klockan
två och jag har trots det läst två böcker idag, har dock 2 st. kvar plus en "redovisning" inför imorgon, + LHV och DSL - *stön. Igår nämnde vår lärare att man kanske måste sålla, hade hon sagt det tidigare kanske man hade kunnat ha ett liv. Den här veckan beror dock stressen på att det dessutom är innedagar med specialpedagogiken.

Igår kom lillebror + viktor på besök, mycket trevligt. Fick dock muta med mat ;] Vore trevligt om det hände lite oftare.
Så, vad händer idag då? Skall återvända till mina böcker inom 10 minuter, när Kristoffer kommer hem skall det veckohandlas, lagas mat osv. Klockan 21.00 är det dags för veckans höjdpunkt - Grey's anatomy.

För övrigt så intar Madde värmland idag, widdelihoo, jag hoppas på något slags möte, exempelvis fika eller promenix.

Om man har haft sömnsvårigheter i snart 22 år så borde man ju ha vant sig kan tyckas.
Problemet är bara att de förvärras, kanske mest för allt jäkt just nu.
När jag var bebis sov jag i snitt 1-2 timmar per dygn, förstår frustrationen hos mina purunga
förstagångsföräldrar - hade nog haft förståelse för dem om de kastat ner mig för trappen. Men nej, de slet
och försökte allt, vankade av och an nätterna igenom och sjöng, de fick sömntabletter utskrivna till sin lilla och de
specialbeställde diverse hjälpmedel från tyskland som skulle få barnsängen att vibrera osv. Dock var detta
även en period då min moster ofta ville hälsa på, minst 8 gånger om dagen och därimellan ringa. Detta resulterade i hundskall och ännu mer bebisskrik.
I skolåldern konstaterades att jag hade migrän (som mamma och morfar) och att det fanns en risk att jag haft den redan från spädbarnstiden - tänk då om någon gått och skakat på dig dagarna i ända, förvärrande - jotack.
Efter detta åkte pekfingret upp - "du måste se till att din kropp får den sömn den behöver, annars riskerar du fler migränanfall". Okej, jag lyssnade - försökte verkligen, men om det tar 1 ½ timme innan man somnar blir man uttråkad.
Ni vet sådär man kan känna dagen innan något viktigt, exempelvis en tenta - tänk er det varje natt (eller 25 av 30). Någon gång under mellanstadiet var min största mani att vänta in tidningsbudet som kom 03.30, därefter somnade jag tryggt. Tonårstiden vände man ju på alla tidsramar som fanns, men det bästa var att man fick sova så länge man ville på dagen (eftermiddagen). Inte konstigt om man aldrig har fått vara en morgonmänniska - man har ju knappt somnat. 
Nu har detta dock eskalerat ytterligare, jag vaknar och tror och känner att jag inte har sovit alls. Dels har man legat och vridit och vänt sig i sängen, försökt alla knep som man har lärt sig under alla år och dels har man alldeles för mycket i huvudet - "jag måste läsa, jag MÅSTE läsa". Har dessutom börjat med en massa konstigt halvsovande, kommer aldrig ner i djupsömn utan bearbetar dagen och det som hänt osv.
Häromdagen var vi och hyrde film och jag kände så väl igen tjejen i butiken men kunde inte placera henne, spenderade kvällen grubblandes över detta men insåg till slut att jag aldrig skulle komma på det. "Vaknade" upp morgonen därefter och visste precis vem hon var, vart jag träffat henne och hur länge sedan det var jag såg henne. Hade även bearbetat en eventuell klippning och insett att den frisyren jag tänkt mig inte blir lika fin om man har tjockt hår.
Så, det gör jag om nätterna - vad gör du?