grodsekret

Flyttflyttflytt

Så var det dags igen. Nästan på dagen fyra år sedan jag blev Karlstadbo, och nu lämnar jag.
Ger upp gör jag inte, och svansen mellan benen hade jag haft om jag flyttat för 1 1/2 år sedan.
Jag har försökt, vissa stunder mer helhjärtat än andra..
Det är dock dags att inse att Karlstad inte är mitt, vi trivs tämligen dåligt tillsammans om sanningen ska fram.

Får se om vi försöker igen..

(Döden som skrattade)

Man borde vara lite mer, något annat

Du har format min kropp, byggt upp mig, nu trasig

Och jag hatar hur allting har blivit så tyst

Broklig likt trädets bark krymper nu mitt inre

som kall metall där tungan fastnar

Upptäck stunden

Jag borstar död kärlek från mina axlar

Döden var här, skrattade åt mig och sedan vände

Signalfel, likt det som ofta drabbar tågen

Han sa – Den ärligaste av dem alla är den som ljuger bäst

(Två själar möts)

Ett fönster öppnas

likt en orörd kaffekopp

Mitt sinne färgas

Spiller kaffe till höger och vänster, slänger nycklarna i tvättkorgen och dunkar huvudet i väggen

En grusad väg river upp mina fötter

Tangentbord efter tangentbord saknar jag dig

som en strävan uppåt, en strävan mot det nya, vackra

Galet, ja. Fantastiskt, verkligen

Lyckligt svekfullt

En dold agenda, någons avsikt

pryd min krona

Jag går vidare nu älskade, och det gör jag utan dig…

..kommer snart. I morgon.

Det finns någon som vill ta över min lägenhet. Två månader tidigare.
Idag ångrade jag mig, borde tagit vara på.

Jag och vemodet.

Fingrar i öronen, blundar, skriker la la la.

Du är för stolt, eller hur? Jag är för feg för att dra mig ur.

Jag väntar ut dig i tystnaden, för att det är lättast så.