grodsekret

Helt otroligt, igår ägnade jag en hel dag åt min hemtenta, trodde jag.
Inser just att det jag har gjort är bara förberedelser och att inte ett enda ord skrivits ner på tentan.
Blev också lite besviken på den überbra översättningssidan jag hittade igår, hoppade nästan av glädje när jag fann den men insåg när jag gick och lade mig att halvknacklig översatt svenska med fel meningskonstruktion nästan är svårare än engelska. Tji fick jag.
Nu tar jag en paus i pluggeriet och åker och jôbber några timmar.

Ses.

Jag behöver vila, behöver ändlösa nattliga samtal, självvalda destruktiva påhitt och monotona aktiviteter.
Det finns inga batterier kvar att ladda och det är mycket lång tid kvar till juni.
Jag visste att den här veckan skulle bli helvetisk och det känns. Sista veckan på praktiken, boksamtal som skulle planeras, genomföras och redovisas, både muntlig och skriftlig VFU-uppgift som skulle redovisas idag (skrev klart det halv ett inatt), innedagar med specped där vi skulle presentera vad vi gjort sedan sist och hur vi skall komma vidare i vår undersökning, och avslutningsvis en hemtenta som lades ut 16.00 idag.
Gaaaaasch. Var och hämtade ut ett bokpaket från bokus i onsdags och det ligger fortfarande oöppnat på bordet...

Igår fick jag min beundransvärda studiekamrat att börja gråta, vilket absolut inte var min avsikt. Hon frågade en fråga som hon trodde var ganska allmän och fick en utläggning på sisådär en timme (hela lunchen). När jag åkte hem igår undrade jag om hon någon gång under samtalet ångrade att hon frågade.
Jag har nu bestämt mig för att varna i föväg innan jag börjar förklara och berätta.

Nu ska jag studsa ner i mjukisbrallorna, öppna mitt bokuspaket och ägna mig helhjärtat åt en iskall 2,8:a.

Tycker att det är uselt det här du håller på med, om du känner att du inte längre vill vara en del av det, that's fine, men svartmåla inte oss som fortfarande sitter mitt i. Och säg det rätt ut till personen det handlar om istället för att sitta och empatiskriva på internet. Jag förstår att det är jobbigt men ingen har någonsin tvingat dig in i det, att du sedan får andra att ifrågasätta oss gör mig förbannad. Vi är fler som mår dåligt av den här situationen och jag tycker att det är synd att den förbannade sanningen aldrig kommer till ytan, det känns som en orättvis dragkamp där de rättmätiga segrarna försvinner under tomma löften, lögner och svek.

Hur sårbar är man inte. Vaknade vid sju av att Kristoffer kom in och berättade att det inte fanns något vatten, var helt övertygad om att han skojade och jag låg länge halvvägs mellan sömn och vaket tillstånd och funderade på möjligheten att det kanske kunde vara 1 april och att jag missat några veckor i min kalender, försökte också med ramsan om ... ... måne men insåg att det hör till maj. Suckade lite över mitt uteblivna morgonkaffe men var trots det ganska lugn, jag skulle ju ändå iväg och jobba så vattenmängden i lägenheten spelade mindre roll. Det är nu man börjar fundera på vilken västervärldsvriden hjärna och livsuppfattning man egentligen har. Kom sent iväg till jobbet då iordninggörandet tog dubbelt så lång tid.. Satt i bilen och funderade på att vi faktiskt inte har så mycket vattenrelaterat på jobbet så det skulle nog gå bra, om det mot all förmodan inte skulle finnas något vatten där. När jag kom till krönet vid Bergvik började min positivism sjunka något, beläggningen på parkeringen liknade juletider, och värre var det inne på Max. Eftersom vattnet inte ville befinna sig hos särskilt många inom Karlstad- och Hammaröområdet ville väldigt många människor äta mat, dricka sitt morgonkaffe, besöka toaletter osv. Fanns det vatten på max? ohnej - i allafall inte i kranen. Jag, och många kunder med mig, insåg dessutom att min teori om vattenanvändningen på max var oerhört felaktig - allt går ju tamejfan på vatten; drickan, juicen, kaffemaskinen, glass- och milshakemaskinen, toaletten och det viktigaste...handfaten. Vi fick springa varvlopp in till coop och köpa drickor i 33 cl-burkar och 2 litersflaskor och portionera ut det till varje person som beställde, det´+ ökade svårigheter att fungera i snabb takt + en kö av gäster som ringlade sig längre än ögat... Och då har jag inte nämnt den egna kroppens behov, att ha en ständig kö som man är fullständigt otillräcklig för i nästan fem timmar kräver sin vätskepåfyllning - men sådant fanns ju inte, och eftersom vi inte hade någon fungerande toalett var det ju lönlöst att fylla på med vätska. Vid halv fyra kunde jag knappt minnas mitt namn ;) Har fortfarande en underbar huvudvärk som påminner mig om att det är något som har saknats idag.

Summa samarin - faan, det är otroligt hur beroende man är av att saker och ting fungerar, och hur lätt allt raseras. Kanske är så här man får folk att inse vad vi håller på med, ett tips för miljöförstöringen kanske? Måste dock erkänna att jag beundrar människors överlevnadsinstinkter; hur man tömmer biltema på dunkar, hinkar och allt som kan rymma vatten och sedan bli irriterad över att man bara erbjuds kolsyrade drycker till sin snabbmatslunch.

Med handledaren på Stockholmsresa med niorna passar jag på att få saker och ting gjorda på planerings- och pluggstadiet. Fick en hel del gjort igår och skall försöka att fortsätta så även idag. Har redan tagit tag i saker som flyttats med vecka för vecka i kalendern, som att ringa lönekontoret i karlstad. Förra året krånglade det som skrutt så till slut ville jag nästan inte fortsätta att jobba. Därför hade jag klumpen i magen redan när jag slog telefonnumret i morse. I andra luren svarade en mycket vänlig kvinna som löste alla mina problem på mindre än tre minuter, underbart att det kan gå åt det hållet ibland.
Helgen består av mer studietid och planering av måndagens lektion, har sådan beslutsångest angående upplägget av lektionen men får väl se hur det slutar. I eftermiddag ska jag och Anna till musikskolan och imorgon blir det maxat mellan halv tolv och tre. Ska bli skönt att få jobba lite nu, känns som att jag har haft ett uppehåll... Jobbar sex av sju helger nu de kommande veckorna, c'est bien.

Nu ska jag skriva läslogg, söka höstens kurser, städa kattlådan och borsta tänderna innan det är dags för träning och sedan ledsageri.

Höres.

Har fått oerhört mycket gjort den här helgen, skönt som f-n.
Sitter just nu och planerar morgondagens lektion och det skulle gå så mycket bättre om
man inte hade sådan prestationsångest, har nyss börjat på mitt femte dokument...
tvivlar på att det är det sista.
måste tydligen välja d-kurs innan tisdag, ojojoj - jag som inte har en aning om vad jag ska skriva om.

okej, jag erkänner, jag känner mig relativt instabil i hôlan. Jag längtar och önskar och tycker om, men sedan när jag traskar över kungsgatan blir jag en aning paranoid, det var längesedan jag kände igen så många ansikten på en gång, nykter. Med höjd promillehalt går det alldeles utmärkt.
Dock återvänder jag alltid, idag skulle jag bara förbi en sväng och likförbannat sitter jag här igen, med nyss inhandlade öl som står och kyler ner sig.

Hittade ytterligare en bra sak i en av mina "tycka-om-böcker":

"För att du alltid vet när tåget går, från vilket spår det går, vilken buss du kan ta om du kommer för sent. För att du kan gå in på den krog som finns, vilken helg som helst, och alltid höra ditt namn ropas över borden, se händer som vinkar, sätta dig på den plats som genast görs för din skull. För ölen du bjuds, för ölen du gärna bjuder tillbaka. För originalen ni alla vet namnen på.
För att du aldrig är helt ensam, aldrig helt bortglömd. Aldrig tom och anonym. Inte ens när du har försvunnit inåt med din fru i några år.
För att du vet vilka det gäller när du läser om ett knivslagsmål på Södra Ringvägen, du vet vilka de är, ni gick på samma skola och det är bra killar, egentligen, skulle aldrig göra dig eller dina barn något ont.
[...] För att du kan greppa sammanhanget, har överblick, du vet vad som gäller, vad som är bra och vad som är dåligt. [...] Det är för det jag har stannat kvar, i en stad som skulle kunna vara Borås, Borlänge, Bollnäs. För att det går bra. Jag vet det, att det går bra att leva där, i Kristinehamn, i min hemstad, i mitt rotsystem."

Det är så intressant det här med olika åsikter. Eller egentligen det faktum att man tror sig veta saker och ting, man tror att man har så förbaskat rätt ända tills man får höra någon annans version. Eftersom jag är förtjust i att diskutera hamnar jag ofta i sådana typer av diskussioner där jag vet vad jag tycker och tycker förstås att det jag tycker är rätt.
Igår diskuterade vi betydelsen av arv och miljö, Som vanligt trodde jag att jag hade rätt och tyckte nog att jag hade det även efter avslutad diskussion. Dock insåg jag att man ofta sätter sig själv över saker och ting, "det gäller alla andra, inte mig". tänkvärt.
Jag tror hur som helst att det inte riktigt räcker med att konstruera oss till kvinnor och män, jag tror att det måste finnas något i grunden att bygga på.

fuck.