Kom ihåg, det är inte tjejen i filmen som har skrivit brevet.
Ångest är en känsla av svindel inför livets mångfald.
Ångest är den ande som vill frigöra sig och finna mening i gruppen, en frihetens svindelkänsla.
Den har ett syfte, den bär på betydelser som är viktiga för oss som människor.
Kanske ångesten blir en sjukdom i samma stund vi lär oss förneka den.
Den vittnar och signalerar. Den förmår i det stora perspektivet befria oss från tristess, skärpa våra sinnen och ge en spänning som är nödvändig för att bevara den mänskliga essensen.
Ångesten är ett tecken på vitalitet och en kreativ kraft.
Liksom feber vittnar den om att det pågår en strid inom oss.
Vi levandegörs och växer som människor.
Men ångesten innebär också en plågsam utmaning, eftersom vi aldrig i förväg kan vara säkra på utgången av den strid vi förväntas ta.
I den meningen är ångesten grym och farlig...
Die Stimme der Vernunft ist leise.
ingen kan förneka mig min rätt att finnas till
jag vet inte om det beror på att våren snart är på väg eller om jag äntligen har valt att öppna upp allt, dock isåfall helt omedvetet. För första gången på länge kan jag glädjas över det jag har utan att tryckas ner av det jag inte har.
Jag vet att jag gjorde några bra val i helgen, och jag är lite småstolt över mig själv att jag lyckades att stå på stabil mark när jag tillkännagav mina åsikter - jag vet att det kommer att göra stordåd i framtiden, i allafall för mig.
Tillbringade gårdagskvällen åt egenterapi, iklädd mjukisbyxor och raggsockor hängav jag mig helt åt det skrivna språket och skrev ner allt som någonsin varit i vägen, kom dock inte mycket längre till att avklara högstadiet - men jag vet att tiden inte sviker mig den här gången och att jag kommer att lyckas.
kanske kan detta resultera i ännu en diktbok, vem vet - är nog egentligen inte jag som bestämmer.
jag är bara en sorts förmedlare mellan tankarna, känslorna och fingrarna
- men tillsammans kan vi uppnå perfektion
här kommer en av alla texter som förmedlades mellan tankar och tangenter igår.
det värsta är att den är så sann att det nästan är jobbigt, självkritik - har synat mig själv i sömmarna för att riktigt inse vem jag är och hur jag fungerar. och det klart att det blir jobbigt och känsligt, men det tycker jag att jag är skyldig alla dem som bryr sig om mig, alla dem som jag medvetet har stängt ute under ett flertal perioder - jag är ledsen men hoppas att lite av det nedanstående är igenkännbart.
"Jag tycker att jag sänder ut de starkaste vibbar, signaler som vemsomhelst skulle kunna uppfatta.
Bara man gav dem en chans.
Det var skönt att få utlopp för känslorna och få förtälja ännu lite mer av sanningen,
Men fortfarande så är sanningen min egen, och jag vet inte riktigt om jag anser att någon annan äger rätten till den.
Sådan är jag, jag samlar tyst på mig händelser, upplevelser och tankegroll,
Som ligger och trycker under ytan och bildar sömnlösa nätter och ändlösa grubblerier.
Allt detta utan att någon vet om det, för om det sker i hemlighet så har det aldrig skett.
Kanske sänder jag ut någon liten varningspik, försöker försiktigt att projicera detta på andra människor, men oftast låter det som en vanlig kommentar utifrån ett aktuellt perspektiv – alltid inom gränsen för vanligt och aktuellt, bara för att undvika att misstankar uppstår.
Detta innebär att bakom varje sådan kommentar blinkar det till innanför pannan och jag vet att det inträffat något oundvikligt. Tanken, känslan eller intrycket har flugit ned i facket för "Ouppklarat material", givetvis råder där den strängaste sekretess, speciellt under vardagstimmarna.
När detta fack har blivit överfullt, när cheferna på kontoret däruppe kanske har tagit lite väl långa kafferaster medan känslornas arbetarklass sliter förgäves på bottenvåningen, då brukar det komma en kallelse till hela företaget, oftast i alkoholhaltig form.
På kallelsen står samma gamla nötta bokstäver, utskrivna med samma slita kopiator, det är ord och meningar som den alltid har fått kopiera. Alltid likadant. Mötesprotokollen blir därmed också näst intill identiska:
Rubrik – jag orkar inte mer.
§1 – så här är läget
§2 – det här har hänt
§3 – så här känner jag
§4 – försvar och ställningstagande emot, taggarna utåt.
§5 – lugna ner, blåsa bort och förneka
§6 – be om ursäkt för det inträffade
det kändes skönt att få ner allt det här på papper. Så, här har du den, min innehållsförteckning, med instruktionsmanual och hela skiten!
Läs den – läs den inte, jag tror att skillnaden förblir omärkbar. Är nog trots allt bäst att försöka att förstå sig på konstruktionen själv, annars lyd mitt råd och reklamera varan omgående,
skyll på dålig kvalitet – det skulle jag ha gjort.!
skål"
Jesus, min befriare..
idag är mitt nyckelord Distans.
jag tänkte att det kanske kunde hjälpa, att det skulle kunna göra vardagen gott.
Dessvärre innebar det att jag även fick distansera mig från skolan med tanke på den
feber och halssmärta som har förföljt mig hela natten.
Men jag väljer att försöka se något positivt i det också.
det är på något vis en glädjens dag idag.
jag känner mig rofylld och tacksam, jag har en neonskylt innanför pannan som medvetet blinkar KÄRLEK och OMTANKE, och nog tycker jag att det är lite charmigt.
kan säkert vara ett resultat av nattens feberäventyr - men jag har valt att inte se det så.
Tänkte att jag skulle ta chansen att lista några beundransvärda människor inom kategorin män.
Kanske inte är rent igenom beundransvärda - men de har påverkat mig på olika sätt, och får därför en chans att vara med. Nu kör vi.
¤ Lars Winnerbäck
¤ Joakim Thåström
¤ Bob Hansson
¤ Michael Moore
¤ Kaj Pollack
¤ Loke Nyberg
¤ Jonas Gardell
¤ Jörgen Grimberg
¤ Thorsten Flinck
¤ Thomas Borgmalm
¤ Magnus Betnér
¤ Ernesto "Che" Guevara
¤ Jesper Odelberg
¤ August Strindberg
¤ Emil Jensen
¤ Ted Gärdestad
Visst vill jag
"Vill inte prata med någon just nu
inte med någon av dem jag känner,
men visst vill jag prata.
Vill inte kyssa någon just nu
inte någon av de jag känner,
men visst vill jag kyssas.
Vill inte äta frukost med någon just nu
inte med någon av dem jag känner,
men visst vill jag äta frukost.
Vill inte vandra i skogen just nu
inte med någon av dem jag känner,
men visst vill jag vandra i skogen.
Jag vill inte att du skall somna på min arm
inte dig som jag nu känner,
men visst vill jag att du, vem du nu är
skall somna på min arm,
medans värmen från din kropp
bevisar för mig att du älskar mig.
Och din andedräkt mot min kind
är ja-svaret på frågan om jag lever.
Visst vill jag..."
vi är alltför intelligenta för denna okomplicerade värld att vi måste problem.
du är min citronfjäril med vingar doppade i lenaste honung.,
det är du som för mig ut till verkligheten och blommorna omkring oss,
låter mig ta den tid som jag behöver för att dricka mig levande..
Låt oss flyga bort
till en värld som är konstigt vacker
eller bara underbart fel.
Jag vill flyga upp till rymden,
sätta mig på månen,
och kasta ner stjärnor i ditt hår
för att bevisa för alla andra hur mycket du glittrar i mina ögon och hur starkt du lyser upp min tillvaro
du är min citronfjäril med vingar doppade i lenaste honung,
jag beundrar dig.
sommarmorgon, daggdroppar, jordgubbar och min lilla citronfjäril..
det är en fin tid som väntar oss,
det berättar de svävande såpbubblorna i min mage när jag ska sova om nätterna..
NOSTALGI, jag tycker så mycket om dig.!
när hela världen står utanför
sanningen?
ja sanningen om verkligheten..
Natalie, Alex och Pontus
är de vackraste varelserna på den här planeten.
det är för dem som jag lever,
för deras kristallklart vackra inre och deras glädjande sinnen.
det är ren gladmedicin med 100 % smittorisk.
alla ni andra, jag vet att ni försöker,
att ni så gärna vill...
men ni räcker inte upp till den här nivån,
och jag är ledsen att jag inte har insett det förens nu.
förlåt.
jag lovar att jag aldrig ska säga de där orden igen, så ont vill jag ingen.
vackert
och du talar utav rädsla att va tyst.
Och du hört dig själv och insett att du bara pratar strunt
och egentligen bara vill bli kysst.
Om du pendlar mellan kemiskt hög och helt naturligt låg
och aldrig känt dig gråare än nu.
Och om du blundar framför spegeln så var snäll och kom ihåg:
Att vi inte är vackrare än du.
Och fast skulderna försvann tillsammans med ditt studielån
och du är för slutkörd för att känna stress.
Och ingen, ingen ringer till din nya telefon
och ingen skickar ens ett tafatt SMS.
Fast du tappat tron på lyckan, på dig själv och alltihop
och inte har vart kär sen 97.
Och om du stångat väggar tills du fallit blödande ihop
är ingen av oss vackrare än du.
Om du skyller allt på andra när du vet att du har fel
och skolkar från din tjänst som ALU.
Och du pantat både stolthet och varenda ägodel.
Är ingen av oss vackrare än du.
För precis som med det mesta så är skönhet relativ
det handlar mest om ljus och perspektiv.
Och även om det inte kan förändra nånting nu
är ingen av oss vackrare än du."
en saga.
Det var en gång en liten söt fågel som var ute och flög.
Men det var en väldigt kall dag så hans vingar blev för kalla
vilket resulterade i att han störtade.
Han störtade rakt in i en lada och han var så frusen att han
inte kunde röra sig överhuvudtaget.
Plötsligt kom det en ko...
När kon passerade fågeln släppte den en koblaja
rätt över den lilla söta fågeln.
Eftersom koskit är varm blev också fågeln varm.
Han blev så varm och så glad så han började att kvittra.
Detta hörde såklart katten som fanns i ladan...
Katten gick fram, drog ut fågeln och självklart så åt
den upp den lilla söta fågeln....
Sensmoralen är:
Det är inte alltid de som sätter dig
i skiten som behöver vara dina fiender,
och det är inte alltid de som drar dig ur
skiten som behöver vara dina vänner!!
¤
Alla hjärtans dag?
- nej, jag skulle nog inte vilja sammanfatta det så.
vi ligger inte med varandra
litet nervöst att vandra runt för tillfället, när man vet vad som komma skall,
men jag är inte den som är den.
inatt gick det inte att sova igen, satan vad svårt en sådan där enkel grej kan vara,
speciellt när man så gärna vill.
halvkrasslig och lite smått nedstämd, skulle kännas enklare om det kunde bli vår snart.
Bild och form nu på morgonen, helt sanslöst roligt.
jag, katarina, kjetil och eva skulle bygga träd av hönsnät - med tillhörande frukter.
det var längesedan jag skrattade så mycket,
och eftersom jag är så fruktansvärt okonstnärlig av mig vart det ännu roligare när vi skulle påbörja arbetet med frukterna.
Jag började med min uppgift:
något bananliknande, kletigt tapetklister och papper som man skulle försöka att smeka fast...
..behöver jag säga något mer, haha.
Men jag fick i allafall beröm för min teknik ;)
citat:
"jävlar hon kan ju det där hon, riktigt bra"
"det är så när man är ung"
"sandra, är det säkert att du inte har någon pojkvän"
¤ Det var en gång en myra och en elefant som var ute i djungeln och gick. Elefanten ramlade i ett träsk, men då sa myran: Jag går och hämtar min BMW och drar upp dig. Det gjorde han. En stund senare ramlade myran i ett träsk. Då sträckte elefanten ut sin snabel och räddade myran.
Sens moral: Har man bara en tillräckligt lång snabel så behöver man ingen BMW. ^^
Just what you're worth
du lyckades förstöra en kväll till.
tack så mycket, det var precis det jag behövde... eller inte.
även om vi visste någorlunda vart gränserna gick,
lyckades du ändå förvåna mig.
du visste så väl att det skulle göra skada, eller i allafall lämna avtryck.
hur jag än vrider och vänder på det så blir jag inte klokare,
hela relationen i sig är så infekterad att jag inte vet i vilken ände vi skall börja.
det värsta är ändå att
Nöjesfabriken i Karlstad igår då, men Emma, Emily, Hanna och Rebecka. Jag kom så sent till förfesten och var dessutom halvkrasslig så jag bestämde mig för att vänta tills vi kom till karlstad innan jag började dricka. Men det där med festande kom aldrig riktigt igång, olika faktorer gjorde att humöret inte var sådär direkt på topp och värre blev det i takt med att vissa människor aldrig vet när enough is enough, men det var ju väldans underhållande att vara på ett ställe med hur mycket folk som helst - och ändå enbart bli störd av fokuset på mobiltelefonen.
Köpte en öl till slut, bara för att få folk att sluta tjata. har aldrig förstått varför nykterhet skrämmer fulla människor, det borde ju vara tvärtom kan man tycka.
träffade en av världens bästaste människor - Idaa, som livade upp allt för en stund, vi hittade ju till och med ..... haha. låg näst intill på golvet och vred oss av skratt. Ida är ren glädje och galenskap, synd bara att hon var tvungen att gå hem och ta hand om herk.
efter det dalade kvällen någon. Hanna och jag satt och underhållde oss med att titta på folk som vart fullare och fullare (behöver jag säga att jag aldrig drack upp min öl) och ringa till våra toknötter till vänner som inte verkade veta vad mobiltelefoner var ;) hehe. Lindberg kom och klämde mig på halsen och sade att jag hade svullna halsmandlar för sånt visste han minsann, eftersom han är en blivande sjuksköterska, hehe. Ringde dessutom till Daniel, som inte alls ville prata med mig, trots att jag var i Karlstad och på hans hemmaplan, vid ett senare tillfälle fick jag dock reda på att det var sömnen som var anledningen, tok. Till slut kom Hanna och jag fram till att det räckte med krogliv för ikväll och började att planera att åka hemåt, vilket inte var lätt när det var omöjligt att hitta de andra tre hoppetossarna. men till slut så.
dock valde de att stanna kvar, sagt och gjort. Hanna och jag var lyckliga som få när vi äntligen fick springa till bilen och påbörja resan hem. inget ont om krogliv, men det kan bli på tok för mycket. hann dock bli halvdränkt av en mjölkdrink precis innan vi åkte, jordgubbssmak - smaskens för tröjan det.
När vi äntligen kom hem till krillehôla var det dags för mig att leka taxi. Hämtade Chris och Julia och körde
dem till diverse adresser, väldans trevligt :) sen var det hem och laga mat innan det var dags för sängen.
summa samarin:
En ovanlig kväll med diverse riktigt trista inslag, men trots det var det roligare än att sitta hemma i soffan. dessutom måste jag medge att en liten del av en helt ny värld har öppnat sig, and i think i like it ;)
"When you try your best but you don't succeed
When you get what you want but not what you need
When you feel so tired but you can't sleep
Stuck in reverse
And the tears come streaming down your face
When you lose something you can't replace
When you love someone but it goes to waste
Could it be worse?"
i kristinehamn kan man aldrig bli för desperat
"Call me stupid, say I got no brains,
but I'm not jesus, and I sure aint no saint.
you drive me crazy with your never ending blame
but you are scared of the fact that giving yourself a bad name.
i'm so tired, can't sympitize anymore
i've got a feeling you don't have the cure i'm looking for.
i can't help it, but my life changes
there's a reason
and you are not the one to tell my way."
du förvånar mig, samtidigt som du tröttar ut mitt förstånd.
fast du är inte själv om orsaken till min själsliga utbrändhet.
det kanske fortfarande går att lägga pussel med bitarna.
med limpistol och gipsplattor kanske vi kan förhindra krackeleringen
utan att någon märker det.
du vet att jag tycker om dig, egentligen,
det är inte över än.
"...jag sökte mig hit och jag kom hem
Till den stora förståelsen
Här talar man mjukt
Här blir man snart sjuk
Här tror ingen på behandlingen
Här söver man ner ångesten
Här drogar man bort framtiden
Här är allting bra
Här finns inga krav
Man får sova sig in i himmelen"
oral befruktning?
´står det på schemat?.
hittills har det varit en jobbig vecka, många sådana dära "måste göras"-saker,
som man egentligen inte vill alls.
men det har fått gått i allafall - har inte funnits mycket annat att ta sig till.
måndag. bara en massa föreläsningar, Lärande och färdighetsträning hela dagen. fick dock reda på lite småintressanta saker som kan bli ännu mer intressanta längre fram, bara man slipper att vara ensam.
farmor på kvällen och en massa pluggande - toktoktok.
tisdag. bild och form på förmiddagen, det var lajbans. skulle måla av thommy utan att titta på pappret och tur var väll det, så att jag kunde skylla på nått när teckningen blev så förbaskat dålig, haha. Har dessutom lovat thommy att vara funktionär men det är ju ett tag tills dess, helt otroligt vilken övertalningsförmåga.
samhällsstöd och funktionshinder gick snabbt, för snabbt. tre häften på en timme och ingen fattade något. men tomas var nöjd i allafall. pbl-arbetet gick tokbra, har äntligen kommit igång ordentligt och gruppen fungerar, kanske mest för att jag är så flink i fingrarna ;)
onsdag, ännu mer pblarbete, metodik där vi kastade ärtpåsar, sprang staffett, lekte med och kastade bollar, som vanligt så är jag och erika garanterat bäst, speciellt när det gäller rullstolsrace, mer om det inom en snar framtid... haha.
besökte brogårdsgymnasiet idag också, väldans trevligt att vara tillbaka må jag säga, synd bara att en del människor måste vara så nyfiket arga, men jag ler och spelar min roll - för allas mentala bekvämlighet.
"varje människa är till för dig att öva på!" - kaj pollack är ett geni.
behöver jag säga att det löste sig ganska ordentligt bra med mitt besök, nu är det bara mänskligheten kvar, men jag förstår era blickar - jag skulle själv gjort samma sak.
När jag skulle lämna ytlighetens palats kom Annika körande i sin bil och var snäll nog att stanna och plocka upp mig, tihi - klasskamrater is the shit. utvecklingspsykologi stod på schemat och vi pratade om anorexia i cirkus två timmar, fick en ny hemtenta m.m. Efter det var det ännu en gång dags för lärande och färdighetsträning, vilket innebar föreläsning om åtgärdsprogram ända tills jag höll på att storkna av fakta, och vi fick sluta för dagen.
ikväll blir det nog till att umgås med Natalie, vilket skall bli helmysigt :)
måste ännu en gång tacka mina sötnötter till klasskamrater,
även om det inte verkar som det, så betyder ni mycket för mig.
den här veckan hade jag inte klarat mig utan er, sättet ni stöttar, bryr er och tar hand om varandra
är beundransvärt. ni får mig att le, men som sagt: "vad gör man inte för klassens minsting?" ;)
over and out, peace.
några sinnesslöa tattare ;)
inget planerat, inga måsten - men ändå blev det så förbaskat trevligt.
sådant gillas.
fredag. örebro med klassen hela dagen, studiebesök på specialpedagogiska institutet och Wadköpings Utbildningscenter (aspergerenheten). det var väldans intressant och det är skönt att stämningen i klassen
är så mycket bättre. på vägen hem blev jag knôtterstôllig på thommys walkietalkie, haha. skrek diverse ilskna ord över cyberrymden på grund av det eviga brusandet. Lena säger att vi är som ett gift par, haha.
Kom hem och kände mig småkrasslig men tänkte att om man inte varvar ner så blir man inte sjuk, sagt och gjort. natalie ringde och sa att maria skrek efter pajfomarna så det var bara att åka upp med dem, för här skulle göras tacopaj inför kvällens kalas. träffade dessutom en gipsfri pontus, så nu jävlar ska det dansas, haha. Hem och snabbduschade och gjorde mig iordning och sen fick knekten snällt köra upp mig till familjen Karlsson. kalas för alex, ohja - grattisgrattis. Träffade världens sötaste onge dessutom, tänk om alla barn kunde vara så otroligt toksöta - gladmedicin.
Vid kalasets slut åkte jag, natalie, alex och pontus hem till mig och firade pappa per. det vart ett jädrans kalas med öl, sång, partypyjamas, gitarrspel.. och ett antal chips för mycket. haha. Det syndes verkligen hur lycklig han var, det förtjänar han. sedan kom även jesper förbi och efter en stund var det dags för bilåkardags, grabbarna skjutsade ner pappa till kroglivet innan de hämtade upp oss.
en mycket rolig biltur - natalie, pontus och jag hade gôrroligt i baksätet och hittade på en tokbra dans, även om jag missade själva dansuppvisningen ;]
lördag. inga planer alls. tänkte nästan att mjukisbyxor och en dag i tvsoffan vore trevligt. Men ändrade mig och skickade iväg ett sms med ett antal valbara aktiviteter till natalie, som nappade direkt.
tog bilen och åkte på ett shoppingäventyr i karlstad. införskaffade skor (som sedan hade sönder mina fötter under kvällens aktiviteter, men det kommer vi till...), en sommarskjorta, en tröja och armband. träffade sännä på mcdonalds också, så otroligt härlig den tjejen - alltid lika glad, gummsan.
Kom hem runt sex, åkte hem och bytte om och sen var det dags för en stavpromenad och sedan solning. hurtbullar mot trivselkilon, haha. Snabbt hem och duschade, gjorde sig iordning och åt mat.
efter det var det dags för öl- och vinförtäring och jaccuzzibad med Natalie, Jesper, Alex och Pontus. Gôrroligt, det var längesedan jag trivdes så mycket. ni är gladmedicin och den enda drog jag någonsin kommer att behöva. pratade en massa strunt och lekte nakenmodeller, allt för dig stefan ;] haha.
natalie och jag vägrade vara blyga, vilket innebar dusch tillsammans - palmoliv (stavfel?) toktoktok.
sedan gick vi ut och gick en sväng, följde pontus en bit på hans långa väg hem.
det var den bästa kvällen på länge, jag gillar er så mycket. Ni är bitarna som bildar helheten i tillvaron.
kvällens citat:
"åh, jag gillar bikini jag" - "ja, vem faan gör inte det?!"
"vi har stängt" - "va fan svarar ni för då?"
"kan man inte spänna sig så får man väll spänna upp nått annat"