.


tillbaka.

Vardag.
Rutin.
Stress.

Idag hade jag mina första lektioner på högstadiet.
Det här yrket alltså.
Det är skönt att veta att man har valt rätt.

Åkte dock hem från jobbet och slocknade i soffan i tre (!) timmar.
Happ, så blir det ibland.

Nu bråkar jag med sas.se och sj.se
Skräll att umeåresandet alltid skall krångla.

Imorgon, vikarie.

Utkast: Aug. 27, 2011

Personalfest igår. Tjofadderittan lambo.
En perfekt kväll. Det enda som ångras är att vi inte inledde säsongen med en sådan här tillställning.
Hamnade i många mer eller mindre roliga diskussioner och jag är mycket stolt över allt som vi har åstadkommit den här sommaren, sicket gäng.
Några höjdpunkter:

  • Guidernas nya koncept
  • Alsters version av Ack värmeland du sköna och sommaren är kort
  • nubbe smaksatt med ting från trädgården
  • Nedanstående dialog:

- Är det någon här som är aktiv feminist?
- Ursäkta?!? (att påstå att vi snörpte på munnen är en underdrift)
- Ja, är det någon här som är feminist?
- Är inte det en självklarhet.
- Öh, men... är du stolt över att vara kvinna?
- Öh, JA!
- Vad menar du? Det är klart att man strävar efter ett jämställt samhälle och ja, jag är jädrigt stolt över att vara kvinna.
Chefen entrar diskussionen:
- Vad pratar ni om?
- Asså, det här med feminism, om någon här är det.
- Men Jonas, diskuterar du med både Sandra och Louise. Är du dum i huvudet?! Du är körd. Det här är riktigt vassa tjejer, klipska. Det är bara att du lägger ner, du klarar det aldrig.

Katsching! 

Idag är vi på plats igen.
Stämningen är perfekt.


psst.. Myten lever fortfarande.


semikolon



Saknad.

koncist

Tilltuffsad i skallen.
Eftertänksamheten var vänlig kicka in.

Benhinnestatus: åt fanders.

Kvällens aktivitet: Tribadernas natt.

Om att överanvända ordet men.

Nyss blivit grillad av chefen.
"Plötsligt händer det".


rastlös

Karlstad? Kristinehamn? Karlstad? Kristinehamn?Karlstad? Kristinehamn? Karlstad? Kristinehamn?
Karlstad? Kristinehamn? Karlstad? Kristinehamn? Karlstad? Kristinehamn? Karlstad? Kristinehamn?
Karlstad? Kristinehamn? Karlstad? Kristinehamn?Karlstad? Kristinehamn? Karlstad? Kristinehamn?
Karlstad? Kristinehamn? Karlstad? Kristinehamn? Karlstad? Kristinehamn? Karlstad? Kristinehamn?
Karlstad? Kristinehamn? Karlstad? Kristinehamn?Karlstad? Kristinehamn? Karlstad? Kristinehamn?
Karlstad? Kristinehamn? Karlstad? Kristinehamn? Karlstad? Kristinehamn? Karlstad? Kristinehamn?
Karlstad? Kristinehamn? Karlstad? Kristinehamn?Karlstad? Kristinehamn? Karlstad? Kristinehamn?
Karlstad? Kristinehamn? Karlstad? Kristinehamn? Karlstad? Kristinehamn? Karlstad? Kristinehamn?
[Väse? Ölme? Skattkärr?]

Beslutsångest.


lägerliv

Spenderade hela dagen i Baggerud igår.
Måste vara många år sedan jag var där för jag hade helt glömt bort hur det såg ut.
Kan Kristinehamn vara för stort?
Hur som.
Underbart väder, fina elever och härliga kollegor.

Till och med ormarna höll sig borta, från mig.
Satt på en stubbe i skogen i två och en halvtimme
och var livrädd för att det skulle börja slingra omkring mig.
Det blev inte bättre av att varje elevgrupp som kom glatt berättade om
mängder av möten med ormar på väg till (och från) min position.
Men jag slapp, och nerverna förblev intakta. 

Saknade mina fritidsledarvänner dock.
Tänk att det alltid händer när man befinner sig i skogsliknande terräng,
eller kanske är det trangiaköket och kåsan som gör det.

Idag alstrar jag.


Bjuder på en bild från förr.


Skaldens födelsedag

Det här med att hissa flaggor är ingen barnlek.
Alltid denna nervositet när man ska hålla ordning på snören, vimplar, flaggan m.m.
"Flaggan får absolut inte nudda marken!!"
Nej, jag vet det, men med en längd på 164 cm är det lättare sagt än gjort.

Jaja, nog tôlat.
Idag är det 151 år sedan Gustaf Fröding föddes.
Jag inledde dagen med en kopp kaffe i födelserummet.
Finare stämning än vanligt på herrgården idag.


Blodomloppet 2011



Mina benhinnor kommer antagligen inte gilla mig imorgon,
men jag gillar mig som fan.
5 km på 28.42.
Nöjd, särskilt med tanke på att jag inte kunnat springa ordentligt sedan maj.
155 av 1026.

Endorfiner och en jäkla massa fuck yeah.

Lyckorus

Uppåt, inspirerad, taggad.
Lärde några av deltagarna begreppet "att vara på tårna" idag och just nu stämmer det in på mig.
Härligt och ovanligt kan tyckas.
Två dagars konferens och kick-off gjorde att jag ser fram emot det kommande läsåret.
Jag tror att det här kommer att bli perfekt.

För er som lyckats undvika mitt skryt gör jag en snabb summering.
Kommande läsår har jag fått en tjugoprocentig tjänst på Stenstalidsskolan i Kristinehamn. Har dessutom (ännu en gång) lyckats att få fantastiska kollegor så det är med stor glädje jag tar ytterligare ett steg in i lärarrollen.

Idag var jag tillbaka på Kau och det är så häftigt när man mitt under en lektion stannar upp, kliver utanför det egna och överväldigas över vilket häftigt yrke man har valt.
"Det är i möten med människor som man blir till". Verkligen.
Lärdom. Närvaro. Inspiration. Engagemang.

Sicket år det här kommer att bli.
Sista året som student, första året med en fot i verkligheten.
Jag tänker plocka det bästa ur två världar.


välkommen till HT-11

Så då var det dags, allvaret.
Rara människor som tar väl hand om mig.
Ni vet den där känslan när man precis har tagit körkort och är ensam i bilen för första gången.
Känslan av att "snart kommer någon att komma på mig". Så har det känts idag.
"Vad gör du här, lämna tillbaka den där nyckeln."
Jag tror att det här kommer att bli bra, mycket bra.

Blev dock överfallen av en förlamande migrän.
Länge sedan sist (verkade som att den tog igen all förlorad tid).
Det är så skönt när man inte kan öppna ögonen för allt bara flimrar och maginnehållet vill ändra sin placering, gärna genom att trotsa tyngdlagen.
Fick sjukskriva mig från jobb nummer två och snällt placera mig horisontellt i mörkerläge.

studerar kursplaner

Har haft några lediga dagar, oerhört välbehövligt.
Långhelgen har varit perfekt. Enormt tack.
Foton kommer.
Imorgon börjar allvaret, flera gånger om.


fot-o. luslins

Har äntligen fått fram kameran.
Jag och lillebror har varit på fototurné, så jäkla roligt.
Uppdatering kommer.


ladda batterier.

Har tagit en minisemester, välbehövligt.
Just nu befinner jag mig i norrköping.
Sitter i ett förtält, dricker vin & russian och käkar vindruvor.
Avkopplande.
Kallt dock.
Det är snart höst och det känns.

spjuveraktigt.


snabbt

Har antydan till schemaångest.
Tänk att det alltid skall krocka.
Men, skam den som ger sig.

Idag har jag fikat med Karin och Emma. Vackra.

.


sjukdomstroll

Inatt (och imorse) var jag helt övertygad om att jag fått hjärtmuskelinflammation.
Alternativet var hjärtinfarkt men kom fram till, efter nogrannt resonerande (så klart ett resonemang kan bli vid 04.38), att det vore att överdriva.
Mår fortfarande konstigt.
Antingen är det en sträckning i ryggen (uteslutet) eller så är det världens monsterförkylning som börjar etablera sig i min kropp. Huvudvärken sitter som ett smäck, febersnurreri och sänkt tonläge.
Vill fortfarande inbilla mig att det är ryggen som spökar och att det går över med lite massage och voltaren.
Heja mig och min högst tillfälliga optimism.

.


Ni får mig att le.

Liten, knotig gumma stapplar fram till mig efter dagens visning, tar tag i min hand och säger:
- "Tänk om mitt barnbarn kunde gifta sig med någon som du. Då skulle man äntligen kunna åldras med ro. Dessutom behövs det lite kultur i vår familj."

Söta, rara, små tanter.
Tänk om det var så lätt.

När någon annan skriver ner det

"Inget skulle ju bli bättre av att hon var kategorisk. Nästa gång kanske det skulle vara hon, hade hon resonerat. Madde, Lussan, Camilla och alla andra som hört hennes teori hade skrattat rått åt den. Att Agnes Edin skulle vara otrogen sågs som föga troligt.
Men det var en sak att sakta, millimeter för millimeter, komma över Tobias. En helt annan att gå vidare. Inte bara att desperat slänga sig i armarna på någon annan för att bevisa sin självständighet, utan att bli kär. I någon annan. Tanken kändes fortfarande absurd. Kärleken till Tobias hade varit lika stor som hennes hjärta, när den nu sakta krympte gjorde hjärtat likaså. Det skulle inte bli något tomrum över till någon annan. Det skulle bara bli ett mycket litet hjärta. Hon blev ledsen av att tänka på det."

"Om larmet går..."

Känner mig jäkligt illa till mods.

förkylningsvibbar

Man blir jäkligt osocial privat när man jobbar.
Inte menat som en ursäkt, bara förtydligande.
Som någon slags förklaring.

Jag hoppas att de där orden verkligen inte var riktade till mig.
I sådana fall ber jag dig att ta reda på fakta,
och kanske visa lite förståelse
.

Förbannad.

Jag vet att det egentligen är tårtapåtårta och störandeupprepning att skriva samma saker här som
jag skriver på twitter. Mest för att det som skrivs där alltid visas i rutan här intill. Men nu kunde jag bara inte låta bli.
Igår satt jag och tittade på rapport och fick då reda på att man i Norge har börjat diskutera ordval när det gäller politisk retorik och att Fremskrittspartiet ångrar vissa inlägg i invandringsdebatten. Detta passade rapport vidare till SD's Mattias Karlsson för att se om de tänkte göra någon liknande. Dessutom visade de delar ur Kent Ekeroths tal där han talar om mångkulturen som ett hot mot det svenska samhället och att vi måste "ta Sverige tillbaka". Karlsson ägnade då en lång stund åt att tala i gåtor och det är lustigt hur många ord man kan använda utan att få någonting sagt. Han var också noga med att förklara att det handlar om enskilda individers ställningstaganden och att detta inte alltid går hand i hand med partiets idéer. Intressant strategi, särskilt eftersom den är helt åt fanders. Uppstickare finns alltid, och tyvärr är det ofta de som driver partier framåt. Extra intressant är Karlssons försök att tona ner vissa inte helt politiskt korrekta uttalanden när man samtidigt får se hur samtliga sverigedemokrater (som finns i salen) reser sig upp och applåderar när Ekeroth avslutar sitt tal. 
Men bara för att man står upp och applåderar behöver det ju inte betyda att man håller med och stödjer dessa åsikter...eller? 

När jag uppretat ville twittra om detta och skulle skriva SD protesterade T9 och hävdade SS.
just saying...


uppdatering. och för att visa att jag inte har glömt bort min blogg.

Jag tror att jag har börjat lära mig det här med att ta vara på ledig tid.
Kanske. Ladda batterier och sådant.
Igår tog jag med mig katten och kaffekoppen och klättrade upp i äppelträdet.
Där blev jag kvar. Vill förtydliga att det inte berodde på att jag är en orutinerad klättrare eller
det faktum att jag trädklättrade med katt och kaffekopp iklädd foppatofflor, utan för att det var
förjäkla härligt. Lugnt och tyst, och fint.

Idag jobbar man ett sådant där dubbelpass igen. Kau 8.00-15.00 och Max 17.00-22.00.