Ta vara på...

"Lägg handen på bröstet och känn hjärtat slå.
Det är ditt livs klocka som räknar den tid du har kvar.
En dag tar det slut.
Det är hundra procent säkert och det finns absolut
ingenting du kan göra åt det."

till deras stad, till deras liv

Trodde att det skulle lugna ner sig, bli lite bättre.
Bara sommaren inträffade. Börjar dock inse att detta var en
fruktansvärt överskattad tanke.
Var ute och promenerade häromdagen och insåg, till viss del,
vilken fin sommarstad Karlstad är. Synd bara att anpassning kanske
inte är mitt ledmotiv. Det tar tid att bli en del av något annat och sanningen
är väl den att jag inte riktigt har gjort ett helhjärtat försök. Trivs gör jag, men
det är fortfarande inte hemma. Kommer det att förbli så?

"Den som tror att hemma det är där man bor
har aldrig vart hos mig, har aldrig vart hos mig.
Livet är för kort för tema-fest med frågesport,
det måste finnas mer, som dom andra inte ser.

Väntar på bussen,
väntar på helgen,
väntar på livet,
det har jag gjort i 20 år.
Ljuset från bilen,
slår emot träden,
ingen på vägen,
jag somnar snart så håll hög fart."

Idag är det första gången som jag

  • ångrar att jag inte pluggade inatt.
  • på allvar trodde att jag inte skulle hinna göra klart en hemtenta.
  • desperat försökte knåpa ihop det sista på en uppgift.
  • inte är nöjd med resultatet.
  • lämnar in ett arbete utan att ha läst igenom det.
  • inte har en aning om källhänvisningen stämmer.
  • lämnar in ett arbete där jag vet att det finns saker som borde ändras, eller som kanske inte ens stämmer.
  • fick ringa efter skjuts på grund av att jag inte hann med bussen.
  • under den här kursen är riktigt besviken på mig själv.
  • bävar inför resultatet.
  • äntligen får ta sommarlov och andas ut, för en liten stund.

Lämnade in min hemtenta sex minuter i tolv (deadline tolv).
Starkt jobbat, eller?


Och det vill du att jag ska tro på

Halvbakis och lite seg. Har inte mått så bra under de senaste dagarna.
Saker och ting tar väl ut sin rätt antar jag, försöker att motivera mig till att
skriva på hemtentan men det går segt. Det tar sådan tid att analysera så det
känns aldrig som att man kommer någon vart. Dessutom har jag nog fortfarande
inte riktigt förstått vad det är jag ska göra, hur mycket jag ska skriva, vad jag ska skriva,
på vilket sätt eller efter vilken ordning. Hänvisningen till litteraturen ska vi inte prata om.
Igår vart det grillning hos Catarina, oerhört trevligt. Ibland uppskattar man de små stunderna
lite extra. Lyckades mot förmodan att bli full även igår.
Lite småångest dock över att jag var tvungen att basunera ut allt mitt till övriga runt bordet, hade
ju räckt med Johanna och Sofia, men wtf. Ibland blir det så. En mycket trevlig kväll hur som helst,
och jag ser redan fram emot nästa gång.

Nej, dags att ringa jobbet och höra vilken tid man börjar imorgon.
Hörs.