öl smakar alltid godare på onsdagar.

Lite mindre trött men lite mer stressad, det är svårt att få en överblick över allt
som ska göras, VFU-uppgift, intervju till specped., instuderingsfrågor, komma på
demonstrationsuppgift, hitta på något att undervisa om osv.
Till veckan är det dags att ge sig ut i verkligheten igen, praktik i två veckors tid.
Skall bli roligt men det känns så kort om tid. Blir nog till att spendera några nätter
hos mamman och pappan då jag är för lat för att pendla.

Idag blir det lite jobbande, skall ledsaga genom att följa med på konståkningstävling.
Något sådant har jag aldrig varit på.

you don't turn me on


Det finns en minimal stund innan man utför en handling då man vet att något
kommer att inträffa men man gör det ändå. Varför?
Exempel: man skriver ett inlägg och vet av erfarenhet (mycket erfarenhet) att man måste spara det innan man förhandsgranskar för annars försvinner det och man måste skriva om det.
Så hände det igen...

Vet inte vad jag skrev. Det handlade om att jag mötte Emelie idag som sade att jag såg trött ut och att jag kom på mig själv med att ursäkta mig. Som att det spelade någon roll, det är ju antagligen jobbigast för mig. Den senaste tiden har jag varit trött, har aldrig känt mig helt utvilad - som att man sovit tre timmar för lite.

På specialpedagogiken idag hade vi föreläsning om genus, mycket intressant. Under den efterföljande diskussionen hävdade jag att mitt beteende beror mer på det faktum att min kontrollbehov är enormt snarare än att jag är kvinna. Det är antagligen långt ifrån sant men det blir på något vis lättare att hantera.

Vill ge ett extra tack till Terese som fick mig att känna mig helt varm inombords av sina fina ord igår. Egocentrism på yttersta nivån men det kändes skönt att få lite uppskattning, det fick mig att känna mig viktig. Jag är också glad att jag skriver här igen, det hjälper mycket. I dessa dagar saknar jag Krillehôla och de som finns där lite extra mycket och har nog säkerligen allt för stora förhoppningar på veckorna som kommer, men det skall bli så skönt.

Det förra inlägget var säkert bättre men nu tryter både humör och lusten att uttrycka mig klatschigt.
Ber om ursäkt för eventuella stavfel, men jag tänker inte gå på samma nit igen.


tanketjaffs

Fortfarande placerad framför datorn, men har lämnat soffan och befinner mig numera i sängen.
Skrivkrampen överväldigar mig och jag kan inte analysera, reflektera, värdera eller strukturera.
Måste dessutom ärligt erkänna att jag kanske inte gör mitt allra yttersta heller, eller jo så mycket
som jag för tillfället anser mig klara av.

Men jag skulle nog kunna vara bättre.
Nu är den i allafall inskickat och jag kan inte göra annat än att vänta på att kompletteringsstämpeln drämmer till mig i pannan.
Unnade mig en stunds träning förut också, egentligen inte för att jag ansåg att jag var värd en paus utan för att straffa mig för alla efterrätter, mcdonalds och choklad som slank ner i Norge. Plus pizzan hemma hos mamman och pappan igår, hujedamej.
Passade även på att krackelera för en stund också, tårarna sprutade och jag kunde inte med ord förklara varför. Den senaste tiden har varit mycket omvälvande och det är mycket gammalt som bubblar upp inom mig, blir då frustrerad över att jag låter det ske men kanske mest för att jag trodde att det var bearbetat.
It's not the fall that hurts, it's when you hit the ground. 

lite snäll så att det stör


Jag är så trött.
Sitter med hemtentan men har ingen överblick.
Känns som att jag skriver samma saker hela tiden och bara ordbajsar.
Just nu vill jag bara kasta ifrån mig skiten och längtar tills ännu ett dygn har gått
och tiden går ut.

tänk om man vore en gnutta radikal, trots allt.

fredag

Nu är det sista morgonen på Voksenåsen och jag är i packartagen,
snart dags för frukost. Känner mig lite småhängig, är nog en förkylning
som håller på att slå ut, heja mig.
Har haft en bra vecka, intensiv men bra.

Johanna och Sofia,
tack för att ni orkat.


det går inte att bli dum igen.


Existensiell kris.

Nu är jag gladare, lättare.
Kan vara skönt att någon man trodde att man inte längre tillhör kommer och knackar en på axeln.
Påminner en om att det faktiskt finns något bra i allt och att man inte förändrats till något närmare döden.
Jag gillar den versionen av mig själv, men kan inte längre fullt ut försvara den
och det är då det känns svårt och oöverkomligt.

Imorgon reser vi hem.


sympatisk

jag är irriterad mest hela tiden, brusar upp och grimarserar värre än sådana skoltrötta femtonåringar som man brukar möta i rasthallen klockan halv tre en torsdagseftermiddag. Jag stänger igen och vägrar att förstå.
Bestämmer mig raskt för vad jag tycker och vägrar sedan allt. Detta är en fruktansvärt negativ egenskap och jag tror inte att det blir bättre, trots att jag är medveten om det.
Åsidosatt av den egna personen, utan att tjäna något på det måste vara en ren idiotisk handling.
Jag vill bara vara jag, det värsta är nog att det är precis vad jag är - för mycket.

Den här veckan skrämmer mig och jag har aldrig varit såhär trött.
Som vanligt är det den psykiska tröttheten som är mest outhärdlig.
Människors levnadshistorier förvånar mig, men förändrar mig dessvärre väldigt lite.

När ska det egentligen gå över?

punkt

Vi pratar mycket på den här resan och jag skiftar mellan att ömsom hålla med, ömsom bli helt förvirrad

Och fundersam. Det är så mycket jag tänker och känner, men tänker framför allt.

Jag vänder och vrider på argumenten och försöker att finna något vettigt, dessvärre oftast utan resultat.

Om viljan var det enda som styrde hade nog argumenten varit starkare, men ibland blir man trött och less

På att bara vara. Jag försöker att vara tillfreds med situationen, försöker att känna att det här är en bra situation.

En lärorikt, lagomt utamanande - men framför allt bra. Kommer dock på mig själv att genast fundera flera steg vidare och monologen i mitt huvud maler ständigt vidare..


gnojs

Sitter och skriver här istället för att försöka klura ut något tillräckligt intelligent som
kan printas ner på min hemtenta, har nog aldrig varit så omotiverad till något arbete.
Jag hittar på undanflykter och gör annat hela tiden, "är ju lång tid kvar innan det är söndag
och skiten skall vara inlämnad."
Har dessutom inte riktigt kommit över filmen från igår heller, går och tänker på den lite då och då.
Suveränt bra var den, skapade många funderingar. Måste nog faktiskt gå och se den igen när
den kommer till Sverige. För övrigt så vaknade jag med en självförvållad blykeps imorse, inte alls vidare trevligt. Gårdagen däremot var mycket trevlig, vi samlades allihop och drack vin, lekte "jag har aldrig" och pratade strunt. Hade dock ett litet besök av Herr Ågren sådär runt halv sju imorse men om man skall läsa tillsammans i två år är det nog lika bra att de får veta saker om mig redan nu..
Trots bakfylle och ångest fick jag i mig frukosten och sedan bar det iväg på guidad stadstur genom oslo. Mycket som var intressant men jag var tvungen att bli lite tonårstrotsig och gnällig ändå. Det bästa var dock våran utsökta lunch, McDonalds. Det var det som höll mig uppe under bussfärden, salta pommes frites - smaskens. Väl tillbaka på hotellet bestämde vi oss för att verkligen sätta oss med hemtentan, nu skulle det ske. Men först, en kopp kaffe. Två timmar senare sitter jag här och skriver, har förvisso öppnat hemtentadokumentet men inte lagt till ett enda ord. Dessutom är det ju nästan snart middag.
Kvällen består av filmtittande och slöande, är fortfarande trött men tänker fortsätta att skylla på jetlag...

Självdisciplin!

Språk og Kulturkurs for blivende morsmålslaerere

Godmorgon!

Har sovit perfekt inatt förutom ett litet uppvaknande runt tre. Trodde hela tiden att det var snöplogar som
åkte runt häruppe, men har nu förstått att det är något i byggnaden som låter.
Efter en mycket god frukost skall jag snart bege mig upp till konferenssalen för att lyssna på en man som ska prata om den norska språksituationen och efter lunchen skall vi bege oss tillbaka in till Oslo för att besöka Norskt filminstitut och se på en film som handlar om andra världskriget. Nu har gårdagens teater lagt sig lite och jag tycker att den blir en smula bättre ju mer man tänker på den. Mycket analyserande, många frågor som fortfarande inte besvarats. Var nog mest negativt på grund av tröttheten. Svårt när man inte får tid att landa.
Idag skall vi dessutom starta upp någon form av arbeta som ska redovisas nästa vecka, funderar på när man ska hinna med den där hemtentan som ligger som en tyngd över axlarna. Kanske får se till att skriva lite ikväll eller imorgon eftermiddag...

ciao.

Norge

Sitter för tillfället på mitt hotellrum i Norge, eller Voksenåsen om man skall vara exakt.
Skall vara här till på fredag tillsammans med mina kurskamrater för att lära oss mer
om det nordiska språket.
Dagen har varit helt okej, lite lång dock. Har inte funnits någon som helst tid för återhämtning,
men förhoppningsvis gällde detta bara idag.

Har funderat mycket kring alla tankar som plötsligt börjar att dyka upp, jag inspireras igen - känner
för saker som jag inte gjort på mycket länge. Kreativ på något vis, och eftertänksam.
Jag analyserar, tänker framåt och bakåt, väger minnen och erfarenheter mot nya prövningar.
Det stärker mig men gör mig ändå lite ororlig då jag vet att det lätt kan gå till överdrift.
Just den här veckan får mig att fundera ännu mer, blir på något vis mer kärleksfull när man åker bort
och skulle vilja berätta det för alla just när tanken dyker upp. Det är så många människor som jag "upplevt
på nytt" de senaste veckorna och jag försöker att förhålla mig till alla de känslor och tankar som de skapar.
Men anledningen till att jag inte riktigt kastar dessa "tycka om känslor" på er kan vara just det att jag kanske 
inte kommer att kunna leva upp till det när vardagen är sig lik igen och tiden inte räcker till.
Men jag tänker på er och ni stärker mig.
<3

"Once a failure, always a retard
go through the books just dream
I went to school with an offer for my teacher
he thought, please don´t look down on me.."