Att hitta hem.
Jag har tillbringat större delen av dagen i soffan. Att känna sig överkörd är en underdrift.
Nu är tentan gjord, första etappen av Umeå avklarat och lägenheten är tömd.
Skönt. Jobbigt. Lättnad. Fruktansvärt. Det är det här med att ständigt pendla mellan känslolägen.
Nu ska jag försöka komma ikapp, förbi och vidare.
Jag är så jädra stolt över mig själv.
Vi gick hem tillsammans inatt, som alltid - som aldrig..
Trevligt, men intensivt. Nu väntar en ännu mer hektisk helg. Ska bli skönt att få sova ut till veckan, jag förtjänar nog det. Kommer inte komma till Karlstad förrän vid tre imorgon natt, ska sitta på arlanda mellan åtta och tio och vänta på en utdragen bussresa. Tänk om man kunde anlita folk att hämta en.
Sedan blir det upp tidigt för att packa ihop det liv man har levt de senaste tre åren. Det kommer att bli jobbigt. Jag överväger att stoppa fingrarna i öronen, huvudet i kudden och vägra lämna Umeå.
Här känns allt distanserat, lite bättre, lite lättare. Dock vaknar jag kallsvettig på grund av alla drömmar som hemsöker mig.
Och ja, jag är fortfarande förkyld.
Balansen är inte återställd, inte på något plan.
I Karins Umeå.
Redan när jag steg av flygplanet (trots diverse strul och förseningar) fick jag en härlig känsla i maggropen, vilken fortfarande håller i sig. Åkte in till stan och fick order om att bege mig mot Tomtebo och Älvans väg, ni hör ju - sagolikt. Klev av nästa buss och möttes av snötyngda vägar, stigar och granar, och jag var helt säker på att jag hamnat i tomteland. Det är till och med mysigt att halvspringa i -15 till universitetet på mornarna. Jag är dock helt förundrad över att alla cyklar. Cyklar? Jag som trodde att oktober var den officiella cykelinställarmånaden, men icke. De måste ha andra kalendrar här uppe.
Kursen är intressant, hektisk som helvete bara. Känns som att man aldrig kommer att komma i kapp och jag har redan insett att jag kommer att spendera mitt kommande år ständigt placerad vid spisen, detta frumaterial.
mot norr.
Nu lämnar jag flyttkartonger och stök och beger mig upp till norr för
lite kvalitetstid med Karin. Och kursstart då förstås.
Tillbaka igen på lördag.
fonem, morfem, suffix, prefix, reduktion, deponens, preteritum, pidginspråk, imperativ, agglutinernade språk, supradentaler... Aaaaah.
Tentan var ingen lek, men man kan ju alltid hålla tummarna. Det är nog lite för mycket just nu, till och med för mig. Sitter just nu bland tentaanteckningar, resväskor och flyttkartonger, och vet liksom inte var jag ska börja.. eller sluta. Sova vore skönt men det får bli någon annan gång, något senare.
Bara en och en halv vecka kvar, sedan ska jag börja andas.
"Allt som sker bör tas med en nypa svalkande likgiltighet"
"Konsten att hämnas är underskattad"
- Drottning Kristina
Vad hände med den där tjejen som inte skulle ha någon verklighet?
Denna sjuka, snart inne på åttonde veckan. Jag tröstar mig med cocilliana. Och twix.
Ligger dessutom rejält efter i min planering, men just nu tycker jag att det är berättigat.
För tillfället har jag en "att göra"-lista på 1 ½ A4, det var det där med att njuta av livet va?
Tenta i morgon. Dagen har spenderats med Caroline, med pärona, i nya lägenheten, på IKEA, på Max, på Bergvik, på solareturen, i tvättstugan... går tydligen och väntar på att det där studierelaterade hallelulja-momentet ska kicka in, och under tiden ägnar jag mig åt att inte plugga.
Huvudvärk, bitterhet, lågmäldhet. Fantastiskt.
det där med att lösa upp knutar
Du har fått mig att börja skriva igen, på riktigt.
Tack.
Jag hade nyss druckit mig full några veckor i sträck.
fula som till sist visade sig vara de mest adekvata, de som
talar om ditt liv såsom det är och inte såsom du en gång
trodde att det skulle bli.
Då någon kommer att bli förälskad i dig kommer det
inte vara i din egen självbild eller åsikt om vem du ska
vara. Människan kommer bli förälskad i det väsen som
rör sig mellan ett bord och en stol, det väsen som full-
ständigt omedvetet sover med sin mun lika öppen som
ett barns. Ljuder.
Det är inte perfektionen man vill tröstas, kyssas av -
men människan bakom."
Nu väntar två veckor som jag aldrig kommer att längta tillbaka till.
För sent för att hinna äta frukost framför nyhetsmorgon, gå morgonpromenad eller få något gjort under förmiddagstimmarna. Trist. Vaknade dock av ett mms på en fantastisk liten människa, stort Grattis till er.
På grund av stressen över att ständigt ligga ett steg efter fick hela dagen dock en depressiv slöja. Hämtade ut tågbiljett och bokpaket innan jag begav mig iväg och ledsagade.
Idag delades mitt liv, det blev ett jag med lite mitt och ingenting är längre vårt, vi eller oss. Det var och är fortfarande jobbigt. Svårt att resonera och vara vuxen när man har den där malande klumpen i halsen. Snörvlandet kunde tack och lov bortförklaras tack vare förkylningen.
att leva med en fot över kanten
Det känns skönt att det pratas om en igen.
Jag bjuder på den,
katsching.
Fjärde gången..
Fantastisk film.
Älskar den mer och mer för varje gång jag ser den.
"Allt blir nytt men i samma gamla skola"
att undvika att svara i telefon.
Måste snart slå något slags rekord
eller få en räkning från röstbrevlådan för överbelastning.
En snickers på det? Jatack!
rotningen fortsätter
haha.
"Vi kan skicka en karta till din mobil!"
Jag förstår inte hur folk kan ogilla att flytta, det är ju fantastiskt roligt.
I och för sig har jag bara kommit till förarbetet men jag tror att denna eufori kommer att hålla i sig.
Idag ägnade jag två och en halv timme åt att läsa gamla dagböcker och kärleksbrev, mysigt. Sedan
dök t-shirten som jag fick när jag fyllde 18 upp ur kartongen med tillhörande grattisprylar. För att inte tala
om fotografierna från studenten, balen och augustibuller 2005, Lovely.
Nostalgi på hög nivå.
Jag måste skynda mig att fylla på med fler prylar som jag kan hitta och bli varm i hjärttrakten över,
för jag tänker nog börja flytta lite oftare.
lågoddsare?
Sedan var det ju det här med att inte vara blyg och glömma att spotta i glaset.
Det som skulle vara en lugn helg slutade som vanligt: tvådagars, minimalt med sömn och massa nya saker att prata om.
Det är sådant som händer när vi är tillsammans.
Att vi dessutom trissar upp varandra är bara en petitess.
Idag fick jag höra att det tydligen pratas om en uppe på universitetet.
Mina siffror förbättras ständigt.
Det känns bra - upplyftande.
Ge mig träningsvärk...
Aaaah, abstinens.
Jag måste få träna.
Tänker blunda stenhårt, hålla tummar och tår och hoppas innerligt att mirakelmedicinen fungerar.
Jag lovar att jag aldrig ska göra såhär igen.
Det är konstigheterna som urskiljer oss
går in på krogen, beställer och
som vanligt sätter vi igång kvällens uppdrag.
Mauritz krälar under bordet som en sexåring
med handen om sitt nya platsvärd.
Johanna startar steppkurs inne på killtoan,
Pelle rycker till sig ett förkläde, ställer
sig bakom baren för att sänka ölpriset till
två kronor medan jag själv
letar efter lokalens proppskåp, nynnande
på en sång av Beppe Wolgers.
Sedan går vi som vanligt utkastade
hem genom snön
för att prata om vår egen blyghet
skriva kärleksbrev till våra
småskoleförälskelser och
sedan framåt den vinterspröda gryningen
somna med våra huvuden över de
blanka anteckningsblocken på Rindögatan.
Drömma svagheten som ett party bland andra..."
Nattmössa
veckans matsedel
- När ska vi dricka öl?
- Imorgon, jag slutar jobba vid sju. Afterwork på det?
- Ja det vore toppentrevligt.
- Fast det är ju På Spåret.
- Ja just det ja, tusan också.
Det är kombinationen "svensklärare" och "ålderdomligt sinne" som gör det, eller ger det ena det andra?
Så, vad har hänt sedan sist. Jo efter fantastiskt mycket uppsatsväveri (satt fram till fem i måndags morse, gick upp vid tio och lämnade in den nio på kvällen, Äntligen!) kändes min hjärna svampliknande och jag rymde ner till Caroline och Anders för att titta på hockey, äta godis och prata strunt.
Tisdagen bestod av massa praktiska fix, fick pricka i en massa rutor i min "att-göra"lista, skönt.
Som de flesta vet är jag inne på min femte vecka av innerligt hostande och jag brukar inte vilja prata med sjukhusfolket i onödan. Dock började min uteblivna träning göra så att jag klättrade på väggarna av rastlöshet så jag fick snällt slå numret till vårdcentralen. Fick en tid samma eftermiddag hos samma läkare som "opererade" mig i höstas. Han tyckte dock att mina lungor lät fantastiskt fina och ansåg problemet sitta högre upp. Gick därifrån med två recept och en varning om att om det inte ger sin inom två-tre veckor så väntar lungröntgen för då är det med största sannorlikhet luftrörskatarr. Yej! Åkte hem, tog medicinen, gick och lade mig och vaknade cirka 14 timmar (?!) senare. Inget har dock förbättrats i halsregionen men sova var tydligen något jag behövde.
Gårdagen bestod av ytterligare fix, lite pluggeri samt en skön långpromenad. Kvällen spenderades hos Annelie och Hans-Åke där det diskuterade fajitas, kortspel och personalrabatt. Fint det!
Imorse klev jag upp, insåg att fönstrena är igensnöade (spännande när man bor i en vindslägenhet), halvkröp ut till bilen och åkte och hämtade Johanna och Folke för en tur till Ikea. Tre timmar och många trevliga pratstunder senare kom vi ut därifrån med varsin påse med tillhörande mjukglass. Åkte hem, sorterade lite papper från höstens kurser och inväntade mamma för en ännu en tur till.. håll i er... Ikea (Tre gånger på tre dagar, tjoho).
Väl hemkommen lagades det mat och sedan parkerade jag mig här, detta facebookberoende alltså.
Finns det tabletter mot sådant?
hejöö
En vacker vän.
Hon räddar min värld när den håller på att gå under.
Lovely Caroline.
vi lärde oss aldrig att simma
Jag tror nog fortfarande att det bara är en dröm
och vet inte vem av oss jag vill ska vakna.
bindningstid.
det är så här det ska vara.
Jag utmanade mig själv ordentligt och kan nu titulera mig både räkskalare och "lite mindre ormrädd".
Kvällen bestod av smyckesprovning, fastingsgatan, öl, räkskalning, dippade grönsaker, mys, bussresande, istappar, havssaltade chips, svindyr taxiresa, Rådmans salonger, biljard, danstävling, rökpaus, orm, gitarrplinkeri, kattlåda, festilurkort, trevliga telefonsamtal, långpromenad, gorbys, resorb och "ensamma hemma 2011".
Tack. Kärlek.