servicevänlighet

Jobb - avklarat, Kylskåp - skurat, Matlagning - ska bli.
Fick ett brev idag, ett sådant där brev som företag skickar ut för att man ska slösa massa pengar på just dem. Alltid använder de vänskapsknepet (gäller även diverse telefonförsäljare).
Brevet jag fick idag skilde sig dock från övriga genom följande rubrik:
Kära Sandra Kristoffersgatan.

Det gjorde min dag, jag ler fortfarande och känner mig fantastiskt speciell.

Det här kan vara det mest negativa inlägg jag skrivit, någonsin.

En skitstart på en fruktansvärd vecka. Skönt. Gick upp tidigare för att slippa parkeringsproblemet på universitetet, väl ute i köket möttes jag av en lila-röd smörja som verkade komma från kylskåpet. Funderade ett tag på att strunta i att öppna kylskåpsdörren (förträngning är visst det bästa har jag hört), gjorde det ändå, mest för att bespara min kära sambo den upptäckten. Blåbärssaft/spad överallt. ÖVERALLT. Låg och skurade en kvart innan klockan kom ifatt mig och det var dags att åka, känns skönt att veta vad man ska göra när man kommer hem ikväll. Om man kommer hem vill säga, bensinlampan lyser illaverslande och har gjort det en stund. Vad hände med all min planering, mitt kontrollbehov, framförhållningsförmågan och känslan av att vara väl förberedd?
Har dessutom slutat sova på nätterna, känns också som ett bra beslut...

Idag blir det jobb på kau 8.00-11.30, Alster 11.45-18.30, imorgon blir det Alster 8.30-17.00 och sedan kvällskurs 18.00-21.00. Underbart.

my point of view

Jag är ledsen, jag är inte elak,
jag har bara inte tid.
Resten är upp till betraktaren.

ryck för guds skull inte upp dig.

Oj ojoj, så sliten man kan vara. Mycket gnäll från min sida men det tär att arbeta, särskilt dubbelt.
Förra veckan bestod av dubbeljobb alla dagar utom fredagen och den här veckan ser bara aningens bättre ut, stängning ikväll och kväll imorgon. Hujedamej. Längtar till sisådär oktober då de vanliga rutinerna är fullkomliga.
Nästa vecka blir förhoppningsvis lite lugnare men veckan därefter kommer att bli en utmaning; jobb, skola, jobb...
Nog om det. I fredags var det i allafall dags för en stunds avkoppling, så vi styrde bilen mot Sunne och Selma spa, underbart och välbehövligt. Skönt att bara komma ifrån allt för en stund, bara vara, bara vara vi.
Igår unnade jag mig en tripp till vingåker med mamma och Andreas, trevligttrevligt. Kom hem med ett kontokort vars magnetremsa glödde av alla pengatransaktioner... samt en stor påse. Intalar mig själv att man får slösa pengar på sig själv när man jobbat hela sommaren, undrar bara hur mycket pengarull samvetet klarar av. Bokuspaketet som väntas komma inom en snar framtid kommer att bli en dyr historia.

Fick ett jobbigt besked igår, relativt väntat men det klumpar ihop sig i magen ändå. Svårt att veta hur man ska bete sig, man vill stötta men vet inte riktigt hur, och särskilt inte i förebyggande syfte. Har tänkt på den dagen i många år men inte lyckats bygga upp någon strategi för hanterandet. Att samvetet dessutom gnager en i bakhuvudet gör inte saken lättare. Det känns ändå stort att beslutet är taget och att det upplevs som det rätta. Men det är klart att synen stundtals blir lite suddig av fukten.

välkommen tillbaka

"Jag har tänkt på vad jag gör idag,
men nu känns det bra.
Det är nog inte nå'n som är som jag som sa':
"Kärlek tar ett tag".
Det är väl nå't helt annat,
som jag ska hålla still,
Jag säger nå't helt annat,
jag tänker som jag vill.
Att gå till en för dyr frisör,
mitt inne i vår stad.
Att gå vart som helst
men bara för att få ta en promenad
och få se på dom,
med ögon som kan ta av
och mer till.
En hjärna som har stannat.
Jag spelar som jag vill.
Jag har ingen annan,
det är få som stannar till.
Den lilla stund nå'n stannar,
då gör jag som jag vill.
"

Äntligen, Jakob Hellman, äntligen!


Jag länkar...



Underbara varelser, underbar resa. kärlek
Tack Marie för kreativiteten och skaparlusten <3