Idag ljög jag...igen.
Tvättsvampshjärna. Brukar vara grymt taggad inför salstentor men nu har det blivit för mycket av det goda. Jag blir sämre och sämre inför varje tillfälle, på att förbereda mig. Nu känns det som att jag knappt har pluggat, vilket är idiotiskt. Vågar dock inte panikläsa något mer, med risk för att blanda ihop det lilla som kan ha fastnat.
Jag tror att jag omedvetet håller på och testar mig själv, se hur långt det går att dra det - innan gränsen är nådd och det går åt fanders.
Gårdagen var mindre bra. Mycket mindre bra. Började med dåligt humör som sedan övergick i panikångest (första gången sedan november, heja mig). Fick stanna bilen på väg till jobbet, andas och tänka lugna tankar. Dock var nog besvikelsen och irritationen över mitt eget beteende det som störde mig mest. Att jag alltid tillåter mig. Några timmar på Max skingrade dock tankarna till en överkomlig nivå och idag känner jag mig lite mer levande, lite starkare, lite bättre.
Idag blev det mer jobbande, fick hoppa in på universitetet redan nu och följa med en grupp på studiebesök på Skoghalls bruk. I reflexväst och skyddshjälm knallade jag runt och förundrades över proportioner och produktionskapacitet.
Ända sedan hemkomst har näsan varit nertryckt i böckerna.
Ni vet känslan när någon ber en att komma ihåg ett telefonnummer och man rabblar det febrilt för att inte riskera att glömma bort det. Så agerar min hjärna just nu, fast med information från tre böcker. Högtryck.
Jag känner mig som ett ihoptrasslat garnnystan.
skitdålig studieteknik, vem fan har snott min motivation?
Varför lär man sig aldrig?
Produktiviteten fortsätter,
"att-göra"-listorna krymper
men nya påbörjas.
Har sålt min själ till djävulen, igen.
ceralier, tandläkarstol, musikskola och friskis
Dessvärre inte tillräckligt.
Dyr dag dock
och solig, lovely.
ställer tillbaka klockan, sisådär sju år.
Sådärja.
Perfekt.
konkret uppdatering
Sliten i helgen. Duggan är avklarad, tentan skriven och väskan är uppackad.
Vaknade i lördags morse och kände mig relativt utvilad, vid ingången till tentasalen mötte jag dock Malin som utbrast:
"du ser helt slut ut, stackare." Kändes uppiggande. Två berocca och en kaffe senare glödde pennan. Om man skriver tills bläcket tar slut borde man vara nöjd över sin insats. Håller samtliga tummar för att läraren också är det.
Lördagskvällen spenderades med fina vänner och en massa skitsnack. Var dock vuxen (och trött) nog att bege mig hemåt när de andra vandrade till krogen. Väl hemkommen till pärona kastades man tillbaka till tonårslivet och det var riktigt lajbans att få befinna sig på "den andra sidan." Söndagen bestod av en en stor dos sömn, upplåsning av kort samt fikamys hos Johanna.
Har relativt stora problem med att få tiden att räcka till för tillfället, hade varit bättre om man hade fått lägga till sisådär 6 timmar igår istället för att flytta fram fanskapet.
Tenta på fredag igen, fantastiskt.
Jag har inte tid för människor som inte försöker förstå
Kanske blir andra människor precis lika besvikna som jag blir, men antagligen har de bättre strategier för att hantera det. Besvikelsen och det dåliga samvetet är mina ständiga energitjuvar.
Jag tycker synd om mig för att jag aldrig byter ut mina strategier, eller lär mig hur människor fungerar.
Man borde kanske bara acceptera, eller bedriva auktion.
...man kanske bara borde.
koffeinkicksrevansch
Jag har blivit erbjuden en projektanställning.
Jädrigt bra är jag.
Hur bra är du?
som en fisk i en skål
Något säger mig att jag kommer att få detaljstudera filmerna om fisk inför nästa veckas tenta.
Jag hade mina aningar, men nu har de besannats. Jag kan absolut ingenting om fisk.
De är till och med så obekanta för mig att jag skräms av deras utseende och närvaro.
Slemmiga, ormliknande och relativt fula. Min uppfattning ändrades inte av Hannas eviga försök att framhäva det söta hos dem samt berättelser om deras uråldriga historia. Värre blev det när läraren (inte hon med de döda fåglarna) demonstrerade filettering och gjorde ett utfall mot mig med en gapande sexkilos lax. Detta resulterade i extremt darrande nerver så när det var dags för filettering kastade jag en stol rakt över förlovningsfingret vilket skapade en enorm smärta och blodutgjutelse under nageln.
Resten gick dock mycket bättre och var betydligt mycket trevligare (?!) än fågelhistorien. Kan till och med erkänna att det var lite roligt. Förutom när man skulle skära ut filéerna så att endast skinnet (har fiskar skinn? Fjäll? skitsamma), återstod. Det var för ormlikt för mig.
Fick ett smärre sammanbrott igårkväll på grund av att det är aningens för mycket för mig just nu. Detta gjorde att när resterande klasskamrater tog lunch, tog jag mitt pick och pack, gick förbi en skrivare (låter mycket enklare än vad det har varit, jäkla krångel och okunskap) och fortsatte hem till Karins lya.
Nu sitter jag här, förlamande trött och skriver om lateraliserad språkförmåga.
Vågar inte ens titta på de gamla tentorna, känns dumt att redan nu få bekräftat att det kommer att gå åt skogen.
Dugga i morgon också, kulinariska termer och matlagningstermer.
Men först, kaffe och ett stycke kanelgiffelspåse.
förmåga till förståelse
odödlighetens föränderlighet.
fuck.
benknäckartango
Kursen som sådan är dock inte lika fantastisk, kommunikationen är usel, uppgifterna är oklara och relativt ostrukturerade och jag ogillar som vanligt människor som jag inte känner.
Idag hade vi en föreläsning om genus som gjorde mig upprörd, ställ inte frågor som innebär självklara svar - jag kommer inte att ge dig dem.
Eftermiddagen bestod av att karva i kycklingben, i allafall var det det jag gjorde. Meningen var nog att stycka en kyckling i fina styckningsdelar men eftersom jag ballade ur och höll på att gå ut därifrån glömde jag liksom bort hur man skulle göra och då satt kniven ständigt i diverse olika kycklingben. Jämn och fin snittyta var inte att tänka på och jag fick be någon annan knäcka benen ur lederna på de stackars döda fåglarna. Hade en förstående (!ironi) lärare som tittade på mig, log nedlåtande och sade:
"Men vad är du rädd för, den är ju redan död."
Att jag inte hade tänkt på det när jag stått där på darrande ben, i marinblått förkläde och husmorshätta, med en enda oro; att denna nakna, huvud- och fjäderlösa pippibebisen helt plötsligt skulle börja picka matvete på diskbänken...
med en sylvass kniv tvärs genom lårbenet.
.
att distansera
Att blod kan vara så klibbigt.
Imorgon ska jag stycka en kyckling.
P3-dokumentär dödar restid. Tack Carro.
Tiotusen meter upp i luften ser jag allt så klart
Jag vet att hon är söt men det måste bli du och jag."
Celia? Cecilia.
Det var skönt.
Tack fina ni.
du intresserar mig
Spännande det där med att sitta på arlanda och känna sig som en rutinerad backpacker, världsvan - avslappnad. Fasaden lyckas sitta ända fram till det är dags för start, men nuförtiden vitnar endast knogarna. Igår fick jag en aftonbladet av en vänlig värdinna precis innan start, det var skönt. Fokusera.
Nu väntar en helvetesvecka, går till 17.30 varje dag och har en massa inplanerade redovisningar. Känns som att mitt tentaplugg kommer att få ske nattetid.
Lördag. Lördag. Lördag, efter klockan 14.00.
äventyr.
katederundervisningens vara eller icke vara
Spenderar dagen läsandes. Dock ingen kurslitteratur utan inlägg och debattartiklar.
Detta gör att jag förundras och förbannas över människors trångsynthet.
Men jag välkomnar debatten.
Äntligen.
Jag finns inte till för att du ska trippa på tå.
Den där sylvassa, raka ärligheten som man alltid kan räkna med.
Jag uppskattar till och med när mina vänner är smärtsamt ärliga,
för då vet jag att jag kan lita på dem.
Det här är inget bakslag, det är bara ett förtydligande.
28 feb / 17:58 av Michaela Forni under: Uncategorized
"Mitt nya singelliv är som ett äventyr utan slut. Jag antar att det är nu det börjar. Livet. Eller i alla fall snart. Hjärtat är ett öppet blodigt sår och man plåstrar om det bäst man kan, fortsätter att lägga bandage när det blöder igenom. Flörtar med långa ögonfransar och pressar bort ångesten ur kroppen när den kommer.
Jag måste ha en förändring sa jag till mig själv under en av dessa nätter när panikångesten var så verklig att den gick att ta på. Det kan inte fortsätta såhär. Jag kommer att brytas ner och gå under och jag förtjänar inte det. Det är inte jag. Eller egentligen var det inte jag som sa det, det var en vän eller sju. Precis som med böcker slutar jag inte läsa, spelar ingen roll hur boken är jag läser till sista ordet. Jag har en vän som slutar läsa en bok så fort den blir dålig, jag har så mycket kvar att lära. Jag har insett att jag är inte så klok trots allt. Jag är nog snarare någon form av känslomässig sadist.(Jag älskar hur du ljuger.) Jag vet absolut ingenting om någonting. Och jag ger ta mig fan aldrig upp. På gott och ont.
Till sist har man ingenting kvar utom smärtan. Till slut är den det enda som känns verkligt. Och desperat ber man om ett avslut. När man är för rädd för att ta ett beslut och man ber på sina bara knän med ett hjärta som blöder. Om du inte kan hålla det helt lämna mig.
Så är det dags för projekt Mitt Nya Jag. Jag har tagit mitt liv och kastat ut det genom fönstret, stängt ute det i kylan och jag antar att man måste stänga ett fönster för att öppna en dörr. Och även om det är blåsigt och kallt nu blir det sommar också tillslut. Jag ska bara laga en jävla massa saker först. Ett hjärta och en självrespekt som är så nedbruten. Det är den smittosamma ångesten som bröt ner den. Jag har för första gången i mitt liv stött på riktig panikångest och den känns värre än alla tårar och alla slag jag någonsin tagit. Den är olidlig. Ett krossat hjärta är ett högt pris att betala för att bli stark.
[...]
Jag ser ljust på framtiden. Det är så mycket roligt som händer just nu. Jag inser att det är det som är min räddning. Och nej, jag trivs inte i min livssituation just nu men med tanke på allt som händer vet jag att jag snart gör det igen. Jag längtar så mycket efter allt som kommer att hända. Och jag kommer aldrig att tappa hoppet om kärlek. Jag har insett att jag verkligen är en förhållandetjej. Jag älskar att vakna upp med någon på morgonen och komma hem till någon om kvällen. Jag älskar att ha någon som bryr sig om mig och som jag får bry mig om. Att ge och att ta. Jag längtar tills jag har någon som kommer och räddar mig när jag är ledsen och som får mig att känna mig som en bättre människa än jag kanske egentligen är. Jag längtar efter två tandborstar och att få köpa hem riktig mat som jag äter med någon annan än mig själv. Jag längtar efter att få känna mig liten och vara lilla skeden. Någon som ibland inte kan låta bli att slita av mig kläderna när jag stiger innanför dörren. Jag älskar kärlek och jag längtar tills jag får känna det igen, men så länge jobbar jag på att bota ångesten och njuta av det liv jag har. Som innehåller helt otroliga vänner, den bästa familjen, en vacker lägenhet, spännande äventyr och nätter fyllda av dans. Skratt, tisdagsmiddag i sängen och sms.
Jag har gjort mod av sorgen och börjat agera
(och det är läskigt som fan)"
Den känslan, när någon verkar ha krypit in i ens hjärna och hjärta och skrivit ner det den hittat på papper.
Allting var ju enklare då.
Nostalgimani.
Ta mig tillbaka.
skurkslemsnusk
"Jag är ett hubbabubbatroll med klös,
med kinesiska porslinsskor och en spindelliknande attityd.
Vissa avfärdar hela min existens och menar att jag är galen,
men jag spelar bara i en annan division.
Det blir bäst så, för allas mentala bekvämlighet.
***
Du är min citronfjäril med vingar doppade i lenaste honung,
det är du som för mig ut till verkligheten och blommorna omkring oss,
låter mig ta den tid som jag behöver för att dricka mig levande.
Sommarmorgon, daggdroppar, jordgubbar och min citronfjäril.
Det är en fin tid som väntar oss.
Det berättar de svävande såpbubblorna i min mage när jag ska sova om nätterna.
Jag tänker införskaffa gräsfläckar av den finaste sorten, dansa runt med jordgubbssmak i munnen
och glömma bort materiella ting och människor som gör det svårt att leva.
´Ge mig alkohol i blodet och 16åringar med gummistövlar, så ska i allafall jag leva loppan.' "
let's go steal some fancy cars
Idag letade jag fram solglasögonen och fjällrävenjackan. vårrevolt.
Sedan begav jag mig ut på långpromenad med tillhörande "prata-av-sig"-stund med Caroline.
Energi och glädjekick.
Hemkommen ville jag inte förstöra detta med pluggeri så jag ägnade mig åt gitarrplinkeri och smoothiedrickande istället. Avslutade dagen tränandes, äntligen!
De glada dagarna fortsätter.
Jag - Ångesten 5-0.
Jag undrar om du.. öh... ja.. om du kanske skulle vilja.. hitta på någonting.. med mig?
Få något gjort, bli lite bättre. Något beundransvärt.
Fram till idag har jag provat olika strategier. Jag vet inte om någon varit bättre eller sämre än någon annan.
Jag vet bara att konsekvenserna aldrig låter vänta på sig. Så nu sitter jag här, med handen full av facit och
tankar, idéer och minnen som snurrar om varandra.
Det är alldeles för enkelt.
En slitenhet
Känns som att det kommer vara temat några veckor framöver.
Konferensen har gett mig en massa idéer inför arbetet med LSK och jag
hoppas att vi kan sätta igång några av dem redan i veckan. Prio ett är seminariet.
Efter hemkomsten igår blev det innebandy och sen umgäng med fina vänner.
Börjar sakteligen komma över min ormfobi, kanske.
Det kan nog kanske vara så att jag eventuellt börjar tycka om dig.
Med risk för att ställa till det.
En tankeställare såhär på lördagseftermiddagen.
Titta och tänk.
Lärarförbundet
Befinner mig på seminarie i Örebro fredag-lördag. Globala perspektiv i rekryteringsarbetet, det ni.
Känner mig så sjukt inspirerad. Jag är fullmatad med energi, engagemang och idéer om vad vi kan tänkas hitta på i LSK. Det roligaste arbetet ligger framöver, och jag ska tamejfan ge allt.
Nu ska jag ladda batterierna inför morgondagen.
Och hotellfrukost på det, mumma.
Om du vill ha ett arbete utfört, välj då den som är upptagen - de andra har inte tid.
Jag har blivit alldeles för duktig på att skriva "att-göra"-listor, eller så har jag fått en övertro på min förmåga att hinna göra färdigt alla punkter. Det kan till och med vara så att jag har glömt bort tidens förmåga att rusa.
Görandet för idag är allt annat än slappt, läs och ta del av min hjärtklappning:
¤ Tre uppgifter skall skrivas klart och skickas in i Hem- och konsumentkunskap. (Hade gärna velat ha klart den fjärde också, men hey, det finns ju begränsningar).
¤ skicka in beställningsdokument på livsmedel inför demouppgiften
¤ skicka in frågor till handledningen.
¤ Skriva rent mötesprotokollet från i tisdags och skapa en dagordning
¤ Kopiera papper ur pärmen
¤ Skriva ett utkast till föreläsningen, har ju trots allt fått en maillista.
¤ Mejla LSK alla de dokument som jag lovade att maila dem i tisdags
¤ Göra uppgift inför helgens konferens
¤ Lyckas omvandla mitt uppsatsdokument till en pdf-fil
¤ Skriva ut uppsatsen igen, skriva på papper om publicering och hitta Björn.
¤ Läsa lite inför SVA - har ju trots allt tenta om sisådär två veckor.
¤ Borde nog läsa lite HKK också, har ju trots allt tenta om sisådär tre veckor.
¤ Kvällskurs.
Allt detta, och ändå sitter man här, med facebook på andra fliken. Det måste vara något allvarligt fel.
Oj, pling i telefonen - ja just jävlar, hade ju tänkt hinna med en fika också.
widdelihooo.
Ur: Facit i hand är ett dåligt manus.
Tänk om detta fick vara ens huvudsyssla, att spy ut sina innersta beståndsdelar på de som egentligen vill veta och de som inte kan låta bli. Mitt val av uppsatsämne låg mig närmare än vad jag ville inse. Detta självutlämnande.
Hell yeah. Läs eller låt bli, valet är ditt. Och för de som tycker att man lämnar ut för mycket kan jag garantera att det finns mycket kvar innanför murarna.
Bjussar på något gammalt ihopplock från 2005.
"Vi hade ett givet slut.
Jag skall krossa allt dig under foten!
Marschera med pansartäckta kängor
genom alla känslofyllda gränder.
Hugga sönder alla ljud, alla partiklar,
varenda liten ton som levt genom dig.
Jag skall slåss,
banka, sparka, stampa.
Trampa spikskorna genom allt du, vi oss.
På klippavsatsen sitter jag sedan,
ensam, nöjd,
och borstar död kärlek
som mjäll från mina axlar.
Ditt oförstånd har krossat mig,
vi ska aldrig mer ses.
Efter alla timmar, minuter, sekunder
som vi delade
kom jag aldrig på hur du fungerade
eftersom du aldrig ville tala om det.
Du vet hur man pratar om böcker
när folk öppnar sig för varandra,
vi gjorde aldrig det.
Du gjorde aldrig det.
Du sa aldrig vad du tyckte och kände.
Du lät det rinna genom fingrarna
lika lätt som sanden gör
eller som du gjorde när du
långsamt och försiktigt
drog dina fingrar genom mitt hår
och sedan trodde att allt var okej.
Visst jag saknar allt,
all vår tid och allt vi hade,
men jag vill inte ha det tillbaka.
En liten bit av mitt hjärta
blir ändå kvar hos dig.
Den biten får du behålla för alltid.
Det är dags nu.
Jag går vidare nu, älskade.
Och det gör jag
utan dig."
Tänka sig att man kunde vara så förutseende.
Eller så är det bara samma känslor men olika orsaker.
Nu är det dags för köttbullslaboration.
back on track
Jag behövde nog förra veckans dipp för att rycka tag i kragen.
Det går inte att hålla på såhär.
Det kanske räckte med att man fick tillåtelse att säga "nej, jag mår inte så bra just nu, men jag vet att jag kommer att må bättre."
Jag är fortfarande stressad och oron över att vattnet ska stiga en över huvudet är överhängande. Men jag ska försöka ett tag till, för min egen skull.
För många kan det där med att stänga in sig, inte ha tid och bara vilja vara ifred vara ett tecken på att man inte mår bra. När jag gör så innebär det att jag fokuserar, att jag är tillbaka.
Jag tackar alla närvarande varelser för att jag tillåts, för att ni inte dömer och framför allt.. för att ni är ni.
mänsklighet
Internationella kvinnodagen.
Jag är engagerad, till och med mensvärken är på plats.
"ung-och-singel-tjej-i-storstan-stil"
bradagbradagbradagbradag, gladdag.
Gårdagens kväll skulle fyllas med studier, har uppgifter upp till underläppen vilket skapar ett visst obehag.
Men först var jag för hungrig, sedan var jag för oduschad och efter det började det enda programmet som jag ser på tv:n nuförtiden. Efter detta tänkte jag prova det där med att sätta tänderna i, men då hittade jag gitarren. När fingrarna fått sina toppar intryckta övergick jag till det som alltid inträffar när gitarren plockats fram. Skriveriterapi. text på text, mental urladdning.
Sådant gör en trött.
För att piggna till tittade jag runt på diverse klädköparsidor väl medveten om att en av mina vännor brukar motivera sig själv genom att unna sig x antal tillskott i garderoben. Det lät som en bra idé (tack Johanna!) och trots att både samvetet och plånboken vrålade gick det mycket lätt att fylla shoppingvagnen. Datorn gjorde dock ett sista tappert försök att hindra mig genom att framkalla en låsning (man blir som man umgås sägs det).
Ha! skam den som ger sig. Vaknade glad och lattesugen, och vips hade datorn väckts, beställningen skickats iväg, blogginlägg påbörjats och gitarren återigen placerats i knät.
Nu sitter jag här, fortfarande ingen ånger, men motivationen är segstartad.
För mig är alla dagar kvinnodagar. För dig också.
För mycket människor på stan just idag
Jag har haft en bra helg.
Utkast: Mars 7, 2011
Gången i ordningen är säkerligen den tredje.
Det är inte min rygg som ska böjas.
Inte heller är det jag som hukar för blickarna.
mask-era
vänta tills perukerna kliar sönder folks tålamod.
Bytesmarknad.
ps. mycket attityd i vissa hårfärger och frisyrer tydligen. Revoltnerv?
om att vara ambulansfull
Det gick ungefär en vecka, sedan var det dags igen.
Jag ligger nerbäddad med feber, hosta och ett halsont som får mig att vilja skära av mig halspulsådern.
Att svälja taggtråd känns som en barnlek.
Det är trist och det gör mig ledsen och på dålig humör. Jag som trodde att det äntligen var över.
Men jag har enbart mig själv att skylla. Man sitter inte ute i snön i linne.
Det är dock skönt att feberyrseln förhindrar ångesten.
Nu får det vara nog med dumheter.
Har precis legat i mailkonferens och nu är det dags att ta sig upp på benen, duscha och åka upp till Kau för redovisning och kvällskurs. Imorgon väntar jobb. Dumheterna tycks fortsätta, men dessa är av en annan karaktär.