grodsekret

"det var inte för att dö man gjorde det,
inte för att bli räddad heller;
utan för att få frid.
Frid med allt inom en som önskar dö,
frid med allt utom en som vill tvinga en att leva."
Stig Dagerman


snart dags igen
och klumpen i halsen sitter stadigt.
Nu är det inte lång tid kvar, förtäljer ångesten som håller en vaken om nätterna.
kudden har numera blivit min närmaste samtalspartner,
men vad spelar det för roll när inga svar är att finna.

det börjar bli jobbigt nu. 
en vecka kvar och jag är så rädd för min egna reaktion på vad som komma skall.
om du bara visste hur saknad du är, men facit i hand är ett dåligt manus.


Vi saknar dig Per.
nu tar molnen mark.

"Jag arbetar inte. Jag leker. Det är en kosmisk lek som syftar
till att befria människornas hjärtan. Den dag allt arbete är lek
har vi paradiset på jorden, då har alla hittat hem."
Thomas Di Leva


"man blir aldrig så glad av att träffa nån som när man träffar dig"
vacker kommentar, tack.


man borde vara lite dalai lama
man borde vara lite povel ramel
åtminstone bli mordhotad av nazisterna
lite snäll så att det stör

jag är inte detta
just när jag tänkte bli något av detta
blev jag fullt upptagen med att tänka
på om min förra flickvän trots allt
inte kysste den där gyminstruktören

"vi är just så fria
som vi gör oss till.
Vi får den plats vi tar.
Där vi står idag är dit vi själva gått"'
Jonas Gardell


Vissa använder statistik som den berusade använder lyktstolpen, mer till stöd än till upplysning.
Andrew Lang


"Jag gissar ett tjejer världen över gärna skulle byta bort några centimeter mot några minuter till. Att inte få hänga med hela vägen under en sexakt måste vara som att tvingas sluta se en deckare innan man får veta vem som var mördaren. En kille skulle aldrig avsluta ett samlag förrän han fått utlösning. Skulle tjejen plötsligt drabbas av spontan självantändning och gå upp i rök mitt under pågående samlag skulle det inte hindra honom. Han skulle fortsätta med katten, blomkrukan eller sänglampan. Har vi män verkligen missat grundläggande vett och etikett i sängen? Sex är som när man var på utflykt i skolan: man väntar på den som är sist.
Kanske är vi män mer stressade och effektivitetsbesatta. Det är väl den där jäkla tävlingsinstinkten som kickar in vid fel tillfälle. Men sex är definitivt inte rätt tid och plats att vråla: "jag vann!"
Peter Eriksson


Avslutande upplysning:
En nysning är en sjundedels orgasm.

"Jag bär sorg, sorg efter min stolta, galna, himmelska kärlek.
Allt är begravet, och slagfältet, där kärlekens strider utkämpades, är tyst.
Två döda och så många sårade för en kvinnas skull, som inte är värd ett par gamla skor. Om åtminstone hennes begär haft till mål att föda ett barn, om hon drivits att hängiva sig av den omedvetna instinkten hos kvinnan-modren, som älskar för kärlekens skull.
Men hon avskyr barn, hon finner förnedrande att föda.
En pervers natur, som sänker kärleken till ett blott nöje."

August Strindberg

jag är ledsen att jag snedtänder för ingenting märkbart,
jag ber om ursäkt för att jag gråter utan orsak,
och jag tycker att det är synd att mina signaler inte alltid går fram.

Är så medveten om att jag lika gärna skulle kunna ta dem i talat ord,
men dessvärre fungerar jag inte så. Jag visar det oftast i handling - med
inslag av pikar, och trots att det ibland verkar som att vi förstår, så tror jag knappast
att den förståelsen ligger på samma våglängd.
Jag har svårt att prata om det, vill inte be om hjälp - vill inte visa hur liten och skräckslagen jag är,
och hur ont det egentligen gör. Självklart kan du inte veta om allt detta - problemet ligger enbart hos mig,
jag önskar bara att du kunde se och förstå mina signaler, och när du väl ser dem - försöka att omprioritera
eller åtminstone förklara för mig vilka argument som talar emot.
Eftersom du betyder så mycket för mig blir det lätt att jag lägger mycket på dig, du har fått ett stort ansvar
 bara genom att kasta dig in i mitt liv.
På grund av att folk alltid har försvunnit lika fort som de har kommit - är jag numera livrädd för att historien skall upprepa sig. därför måste jag ständigt veta att du finns där och att jag kan få luta mig emot dig, när resten av världen känns för svår att leva i.

jag önskar att du hade stannat, men jag förstår dig.
Du har ditt eget liv att leva, och jag måste ta tag i mitt - iallafall den svåra biten av det.
jag älskar dig.

jag är ett ofullständigt kaos.
jag vrider och vänder på situationer tills jag själv inte ens vet om jag var delaktig.
det är så mycket som jag skulle vilja nu, men mina tankar är för långt nersmetade
i grubblerier om förr och framtid, finns liksom ingen plats för nutid.
känns inte längre som att man kan uppskatta dagen som den är, att få en stund till att stanna
till och tänka: faan, vad jag är lycklig. När medvetandet hela tiden är inställt på nästa steg är det
svårt att vara lycklig och realistisk.
Jag skulle vilja tillbringa mer tid med min citronfjäril - visa henne att jag ställer upp, att jag finns där
och älskar henne vad som än händer, speciellt när allt trasslar till sig.

Hur elak är man inte när man ständigt är medveten om att det finns vänner runtomkring en som trots allt stannar kvar, bara man ger dem lite av sin tid - lite uppskattning för allt det goda de består av. Men tydligen har jag till och med svårt med det, jag orkar inte fokusera och bredda min värld för tillfället, jag är en smula enkelspårig där mitt enda mål är att ta mig igenom dagen.

Och så ni två..Det gör ont att ni nu kanske valt att bryta upp för alltid, självklart har jag vetat om det, men eftersom ni aldrig i handling visat vad orden betyder känns det mer påtagligt den här gången, lite mer på riktigt, jag tror att det är över nu och vet inte riktigt i vilket läger jag skall placera mina fötter.

För mycket länge sedan gav jag ett löfte till mig själv om att aldrig någonsin ljuga för mig själv  - och jag skall följa detta även den här gången. Det var jobbigt i lördags, fruktansvärt jobbigt att se er, känna er närvaro och inse att det sedan länge är förlorat. När man dessutom får kritik för den man har blivit har jag svårt att vara insiktsfull. Självklart är det synd att det blev som det blev. Det gör ont att förstå att jag inte längre har någon del i era liv, men är tillräckligt självcentrerad för att strunta i att kämpa för att få komma tillbaka. En del av er kommer alltid finnas med mig men jag kan nog inte riktigt inse att verkligheten numera är en annan. Men jag valde inte bort er, det vill jag att ni ska veta, jag valde bara bort den attiraljen som aldrig kunde bli något gemensamt. Jag kan inte vara en del av något som jag i min yrkesverksamma framtid har valt att bekämpa, det var inte en slump att jag valde just det - det var ju ni som visade mig vilken fruktanvärd effekt sådant har på människor. Om ni inte hade fastnat och förändrats hade jag aldrig valt att gå den vägen, men detta är ett vagt försvar när jag saknar er så innerligt.

Förtjänar man verkligen allt det som händer en, jag är nog otroligt tveksam. Jag har en underbar pojkvän, enastående vänner och en familj som trots allt trassel ändå ställer upp och finns där. I många situationer är jag fullkomligt övertygad om att jag inte ens är värd hälften av allt det här vackra, att någon spelar mig ett spratt för att se hur jag skall ta mig ur och hantera konsekvenserna. Jag har fått lära mig att inse att människor verkligen har valt att stanna i mitt liv, just för att de vill. Det är en lång väg kvar men jag börjar sakta inse att jag nog kan lita på att det som de säger ändå är sant, men är fortfarande skräckslagen inför tanken på att de ska vakna upp och tänka: "vad gör jag här, här vill inte jag vara" och samtidigt som jag vet att jag borde ge mina vänner mer tid av mitt liv, vet jag att jag inte borde uppta så mycket av din tid. 
Det är en fin balansgång och ett evigt krig mellan vad man borde göra och vad man vill. Jag trivs i din närhet och vill spendera så mycket tid som möjligt med dig, men är rädd för att det kan bli för jobbigt. Det känns som att jag drar dig ifrån det som förut var du - dina vänner, dina intressen..  är så rädd att du skulle tycka att det är jobbigt, att du skulle tröttna och ge upp, men vet att jag inte har något med det att göra egentligen. Jag vill ju att du ska må bra, vara lycklig och enbart ägna dig åt sådant som du vill, inte för att du känner att du måste. Har sagt det så många gånger men jag hoppas att du vet hur lycklig du gör mig och hur bra jag trivs i din närvaro. Jag älskar dig.