När jag blir stor ska jag förlova mig, på riktigt.

det är ju ett under att man fortfarande är vid liv, haha
sicka jävla idéer man får för sig och att man alltid är sådär fruktansvärt förtjust i alkohol.
Funktionärer på särskole-DM under dagen igår, gôrmysigt - jag, stefan, sam och vicke hade tokroligt i längdhoppsgropen, dessvärre blir mitt kontrollbehov lite hämmande men Sam fick gå in och styra upp alltihop ;] haha-.
Vid fyra var det dags för utspark för FL2, började med öl, diverse lekar, brännboll och grillning - hur kul som helst.
dessvärre gick vädret emot oss framåt kvällningen så vi flyttade in hos Stefan istället - i allafall några av oss. Där var det slöande, titta-på-kort-stund och mycket annat, om någon trodde annorlunda så kan jag förtälja att alkoholen följde med oss även dit. Det enda som inte följde med oss därifrån var Thommys tröja :/ ibland är min intelligensnivå på gränsen till olaglig.

Sedan var det dags att möta upp resten av folket på Ankaret, så jädrans roligt. Kareoke och öl stod  på schemat ännu en gång - det är helt otroligt att jag skall sjunga i den där förbaskade mikrofonen när jag är med dessa dära tokarna, haha. Som tur var hade jag ett otroligt stöd i min skönsjungande duettpartner Roger, widdelihoo. "Maria går på vägen.... tralalala". Kom gjorde även några av dansarna, KPS - överallt, haha. Måste dock kanske be lite om ursäkt för att allt blev så knasigt, det var inte meningen att vara otrevlig men jag visste inte riktigt hur jag skulle bete mig. Slog mig nog först igår att det var ett bra tag sedan som vi pratade, vilket är synd för jag saknar våra pratstunder, tv-spel och äppeljuice någon kväll kanske? VARAV ;) hahaha
Som vanligt när alkoholen styr lite mer än förståndet så är man ju tvungen att prata görmycket, helst hela tiden - sa nog ett par ord och meningar som jag kanske kunde haft kvar enbart uppe i huvudet, jag hoppas dock att det är ord som inte etsar sig fast - toktoktok. Vid stängningsdags var det dags att möta verkligheten, eller i allafall försöka att förminska våra två världar och försöka att sammanfoga dem till en - det gick sådär måste jag säga, smärtfritt men det är nog långt ifrån över. Antar att vi har rört till det i en del hjärnor just nu, haha.
Måste dock säga att jag är glad att det blev som det blev, och det var nog dags att vi tog tag i det där. Dessutom så gav det mig ju chansen att få ta med dig hem, hade ju varit näst intill omöjligt att sova ensam inatt ;)
Egentligen så struntar jag i om de bryr sig eller inte, känns så onödigt att fokusera en massa energi på sådant. Jag är bara glad att jag kan få tycka om dig på riktigt nu, i alla verkligheter.

Du är det vackraste jag har haft under mina fingrar





ju högre jag stönar desto mer tror du att du älskar mig.

börjar bli en sliten rubrik det där - men ack så sann.
trodde jag visste bättre, trodde att du äntligen hade förstått att du inte skulle ringa mig något mer på nätterna - allra helst aldrig.
jag vet inte egentligen varför du ringer, vad det som pockar så fruktansvärt på din insida att du bestämt måste berätta det - och jag vet inte varför jag egentligen bryr mig eller varför jag ägnar tid åt att svara.
Jag trodde att vi hade gjort klart alla riktlinjer för vår framtida bekantskap den där natten när du körde ut och lämnade mig i näst intill ingenstans.
Jag orkar inte längre och innerst inne så vet du det. Mitt allt är så fruktansvärt mycket bättre nu och du skulle bara våga lägga dig i och förstöra det. Har så svårt att förstå din drivkraft, din gränslösa elakhet, men jag tror nog att det är lika bra för jag tänker inte leka superhjälte längre.

Min verklighet är numera en annan och
jag har annat att fokusera min styrka, mina känslor och min vardag på.
Du och jag kommer aldrig att befinna oss på samma nivå igen och våra vägar kommer aldrig mer att korsas. Vår upprepade strid kommer aldrig förknippas med vinst...
Avståndet mellan dig om mig kommer alltid vara omkring fem meter, för om vi mot all förmodan kom varandra närmare än så - skulle någon av oss bli skadad.
jag tänker inte gå ner på mina smutsiga knän och be dig att lämna mig ifred, sådana svaghetsfasoner använder du ändå som vapen i vår invecklade låtsaslek - jag tänker istället välja att vara den bättre av oss två och bara uppmana dig: Låt mig vara ifred, det är ändå du som förlorar.


*
Du har fått mig att se verkligheten ur en annan synvinkel och har gett mig nya verktyg till glädje.
 Du är en av världens vackraste varelser och jag är tacksam för att jag har fått chansen att få lära känna dig.
Du är betydelsefull, din tok ;]

jag trivs i ditt sällskap

Är du inte glad 
Fast det är en solig dag
Här är det vår och fågelsång och här är jag
Kom hit och ta vad du vill ha
Eller lägg dig ner och låt det va
Gör vad du vill allting du gör är bra


.
Men vill du inte ha mig

Då skiner solen som ett hån
Kall och oberörd långt härifrån
Och fåglar sjunger falskt och meningslöst
.
Om kärleken var nån slags drog
Så man slapp att se allting man såg
Man kunde tända av och se att allt var båg
Men nykter blick man titta på
Människor kantiga och grå
Nej i sånna fall så är jag hellre hög än låg
.
Men vill du inte ha mig
Har du fått mig i en överdos
Har svaret blivit en blodig blues
Så dra då kanylen ur din arm
.
Lärkan drillar nu sin drill
Små harar gör det en gång till
Komma tillsammans är vad alla djuren vill
Jag är en ask med fin choklad
Jag är allt som gör dig glad
Jag är en bubbelpool - kom hit och ta ett bad
.
Men vill du inte ha mig
Är det här en sång ingen hör på
Som jag lika väl kan sluta på
Och bara sitta tyst och se dig gå
.
Vill du inte ha mig
Kan du inte stanna då
Allting jag har det kan du få
Vill du inte vill du inte ha mig då

Hej, och välkomna te hajk

Har varit och kanothajkat hela veckan och det har varit helt underbart.
Ni får mig att må så bra och jag stortrivs. Allt är så enkelt och naturligt och
alla står med fötterna på jorden och bara befinner sig.
jag tror på mamma när hon säger att det nog är bra för mig, att få komma ifrån allt ett tag.,
och med världens sötaste fritidsledare är det otroligt svårt att ha tråkigt. Stämningen har varit
på topp hela veckan och jag är stolt att vi lyckades hålla humöret uppe - trots alla knasigheter.
Aktiviteterna har varit många och skiftande - allt ifrån allsång i kanoterna till lägereldsdans till kottkrig (vilket var något av det roligaste på hela veckan, kan bero på att det var x antal år sedan sist, haha)
Mitt skohorn har varit veckans samtalsämne - men det bjuder jag på. det är ju trots allt en av världens bästa uppfinningar.
Är på gränsen till totalt slut i hela kroppen och jag vet inte riktigt vilken del av den som rör sig vid vilken tidpunkt, dessvärre har det heller inte slutat gungat uppe i knoppen - men det kan man leva med, känns som på gränsen till fylla, haddirrajj ;)
Extra kärlek till Terese, Eva och Diana - de klockrenaste varelserna på den här sidan jordklotet, med er kan inget bli tråkigt eller onormalt.

hur konstigt det än låter så har jag saknat dig så otroligt mycket den här veckan, hade velat dela detta med dig - på riktigt. ska bli skönt att få träffa dig snart och bara få umgås - är i stort behov av beröring, sötnos.

citat:
Sam: "jag fattar inte, här ute är det enda vi pratar om sex och bajs, i skolan är man så stel och trist. (T.ex. träffade du tjejen igår? ja det gjorde jag. okej vad gjorde ni då? ööhh... hmms... öhh vi hyrde film.) Säg som det är istället!
Öivind: "Nu har jag förlorat min slussoskuld"
Diana: "jag vet en tjej som tänder på träd, kanske kottar är min grej"
Sam: "en stad på S. Hmms... Storgatan i kil. Den är ganska känd."
Diana: "för oss är ni numera en del av klassen, du är ju liksom våran klasskamrat nu - på riktigt"

det finns så många fler, men de väljer jag att spara för mig själv - för just nu orkar jag inte leta fram dem i hjärnkontoret utan väljer att skylla på trötthet..
... är det kanske en golf han har ;)

ruta ett, here we go again.


det ska bli skönt att komma härifrån.
har svårt att förstå mig på era beteendemönster, kan det vara jag som inte passar in?,
den närmsta lösningen borde ju vara så - att det helt enkelt är jag som inte kan foga mig,
att det är jag som är oljan i erat kristallklara vattenglas.
Stopp, stanna - jag vill nog kliva av - det räcker nu. inte en gång till.

försöker att förstå er irritation, er bekymran inför de problem som ni själva har satt er i.
när mina lösningar vänds emot mig utan förklaring har jag svårt att vara rationell och duktig,
då vill jag nog bara ge upp.
jag önskar er all lycka och välbefinnande, även om jag verkar vara den enda som ser att ni har valt fel väg.
men beslutet, ångesten och tvivlen tillhör numera er.
jag är urgröpt och tömd på energi - så härmed lämnar jag in min avskedsansökan.

Alla vägar har sitt pris
men du är fortfarande vackrast.

nu har vi svetsat i trädgården


en otroligt härlig helg, jag har haft gôrskôj!
trivs så fruktansvärt bra ihop med de vackra varelser
som har valt att låta mig vara deras vän.. tihi.

i fredags var det en dag full av planering, efter ett besök på glasbanken åkte Natalie och jag
en sväng till Karlstad för att leta reda på några födelsedagspresenter och lite annat småttochgott.
första (och egentligen den enda som vi lovat att åka till) affären var ingen vidare tiopoängare, inte
heller den andra eller tredje passade oss i smaken. Men den sista blev perfekt. Hittade allt vi behövde men kände att energiförrådet började gå åt, så vi avslutade vår vistelse på Bergvik med en fika i bilen på parkeringen.
Min vän är det bästaste jag har, hon är den enda som förstår att allt vi gör inte är konstigt ;]
efter det åkte vi och hälsade på en av mina favoriter och hans bror... Vrålfräsch, haha. väldans trevligt må jag säga.
Väl hemma i krillehöla var det dags för en handlingstur tillsammans med Natalie och Jesper, att det kan vara så roligt att handla anade jag föga. Resten av kvällen spenderades hemma iklädd mjukisbyxor - trötter.
lördag - stressigt som bara tusan. gick upp vid nio och klädde på mig, sen var det dags för loppis x2 tillsammans med mamma med flera, var trevligt men kände att klockan rann ifrån mig. Hem och kastade mig i duschen och sedan var det dags för paketinslagning innan Julia kom och det var dags att bege sig mot östervik, som tur var slapp vi krångla med bilen utan fick åka med johanna och johanna :] Dop på schemat, Nattas underbara lilla trollunge skulle namnges - Isabelle. toksöt. efter det var det fikadags i en lokal på stenbacken, åt kakor och tårtor tills man kände att byxorna snart skulle ge vika, hahah. halvsprang hem innan Ida åkte förbi och plockade upp mig - räddaren i nöden må jag säga ;] duschade för andra gången och gjorde mig iordning, en halvtimme senare hämtade Alex och Jesper upp mig och det var dags för ett födelsedagsfirande. Jesper fyllde 19 år och det skulle firas (och det rikligt minsann - iallafall i alkoholmängd). Vi grillade, drack drinkar, spelade Kubb, hade någon form av halvmaskerad m.m. Helt underbart - var längesedan jag trivdes så mycket.
Eftersom det är maj så är det alltid sådär väldans många som fyller år - och dagen till ära var det ju världens bästaste Emma som fyllde gammal - 20 bast ;] vi fjäskade till oss skjuts och dundrade ner till Emma med presenterna i högsta hugg, var skönt att få sätta sig ner och slappna av lite - tror att vi behövde det allihop, tihi. När det var krogendags för sällskapet begav vi oss tillbaka till Jesper (efter många äventyr på vägen) för att ta ännu en simtur i Jacuzzin, myspys :) pratade strunt och blev tröttare (och fullare?) och tröttare. till slut insåg vi att kvällen började att lida mot sitt slut. På vägen hem hamnade jag på ytterligare en efterfest, satt och tjatade med Emma och Micke och gänget ett bra tag innan jag kände en stark längtan till min säng.
vinglade hem något tröttare, fullare och gladare än vad som kanske är acceptabelt.
söndag. trött men mot all förmodan inte så bakfull. efter en lång och välförtjänt dusch var det dags att hämta upp Jesper och skjutsa runt honom till diverse geografiska punkter. Fick mig ett gott skratt då han såg ut att må som jag trodde att jag skulle känna mig, stackare - det är hårt att fylla år ;] åkte hem och skrev klart LIA-rapporten (ÄNTLIGEN!) innan det var dags att hämta Natalie och ännu en gång bege sig upp till Slänten. Fotbollstittande stod på schemat och det var trevligt, dock inte sådär värst spännande men man kan ju inte få allt man begär. Natalie och jag åt lite av resterna från gårdagen och kom på att vitlök blir starkare under natten, haha.
åkte hem och spenderade en lugn kväll framför mina läxböcker - dock med inslag av några telefonsamtal :]

tack för en underbar helg, ni betyder så mycket - kärlek.



jag biter bara i självförsvar


"jag är inte bara naken, sexig och så vältränad 
att jag kan knäcka nacken av en bäver med skinkorna 
- så fort jag är klar här ska jag iväg 
och rädda försvarslösa barn ut ur brinnande hus"

kan du fatta hur puckat det känns att säga nej

Du andas ganska tyst jag tror du somna´ till slut.

Tårar gör en sömnig. Inte sant?

Både du och alla ljusen i mitt rum har brunnit ut.

De slockna när de brann som mest och du gjorde likadant.

Du ligger i min säng med täcket draget över hakan

som du gjort så många baktunga dar.

Bland välbekanta dofter mellan välbekanta lakan

som ifall vi nånsin hade vart ett par.

Och här ligger jag på golvet på en obäddad madrass

och ute dansar stjärnorna på taken.

Nyss var luften fuktigt het. Nu är det kall och vass

och du sover. Jag är obönhörligt vaken.

Du kom hit strax innan midnatt, ja du brukar ju göra så.

Som vanligt blev jag glad för att du kom.

Klev som vanligt in i lägenheten utan att knacka på

men du sa; "Det är nåt jag vill prata om."

"För det har liksom börjat svida, det dansar, snurrar runt.

Och jag vet inte riktigt vad det är.

Kanske är det som det brukar att jag bara pratar strunt

men jag börjar nästan tro att jag är kär.

Och jag vet att det är helt ur fas med allt vi bestämt

om oberoende och distans.

Jag kanske fuckar upp allt nu, det gör jag ju nästan jämt

men tror du inte att vi har en chans?"

Jag älskar när du rör mig. Och när du är här.
Och jag hatar mer än allting att jag inte kan bli kär.
Jag önskar mer än nånting att det fanns alternativ
till detta bittra, torra, trötta slöseri med liv.
Men jag måste konstatera, fan det känns helt oerhört,
att det jag älskade med oss har själva kärleken förstört.
För jag har ingen chans att ge det du vill ha av mig.
Jag bara älskar allt du är, jag älskar allt du gör,
jag älskar allt du är, men inte dig.