powerpoint-presentation. wtf.
Vart kommer all denna trötthet ifrån? Är helt slut, känns inte som att man har sovit på flera nätter, vilket jag är säker på att jag har. Kan det vara så att allt jobbstressande från i somras kommer ifatt mig, nu? Skumt, borde ha kommit för länge sen. Kan också bero på att jag är en aning uppstressad för kursen som ska börja nästa vecka, som jag trodde hade en knasig lärare som var extremt sent ute. Så var det inte, de hade bara glömt bort oss tre som har gjort en avstickare. Så alla andra är införstådda med litteratur, kursupplägg osv. utom vi. Verkar dessutom som att de andra redan gjort PM och har sitt uppsatsämne färdigt. Det har inte vi, inte på långa vägar.. ojojoj. Börjar ana anledningen till min trötthet.
Idag blir det det dubbeljobb, var ute en sväng till Alster och guidade gymnasielever mellan 10.00 och 12.00 och vid 14.30 blir det ledsagning fram till 17.30. Ikväll kommer lillebror för pyjamasparty. Han ska på hockey och jag tjatade till mig lite umgängestid. Antar att han sade okej på grund av att han slipper åka tåg till skolan imorgon bitti och kan sova en stund längre.
Hmm, måste putsa fönstrena innan byggnadsställningen försvinner. Undra om den är kvar över helgen? De verkar jobba på rätt bra, de där hantverkarna.
I can still remember how that music used to make me smile
Dagens träning är redan avklarad och jag är mycket imponerad över min bedrift.
Nu har jag ett antal timmar på mig att förbereda dagens två redovisningar. Kommer att bli en hel del klipp- och klistrande men jag måste dock komma på ett antal didaktiska frågeställningar. Idag kommer dessutom upplösningen av min pågående diskussion med min lärare, ni vet den med runstensuppgifterna som jag har gjort två gånger. Höll låg profil i tisdags men sedan svarade hon på mitt mail (1 ½ vecka senare) att vi skulle prata om det idag, försökte dock hålla mig på hennes nivå och svarade att jag redan gjort uppgifterna och att jag, med hjälp av studiekamraterna uppdaterat mig om vad jag missat (vilket enligt Linda var inget). Inget svar i inkorgen än så vi får se hur det går i eftermiddag.
Har många saker att ta tag i idag, bl.a. diverse pengatransaktioner, kolla med Kau vart fasiken schemat till nästa delkurs tagit vägen (kursen startar på måndag) samt ringa chefen och fråga vart min lön befinner sig.
Är för övrigt mörkhårig igen, äntligen! Kanske borde klippa mig också.. hmm.
Tattoomässa i krhamn i helgen.. hmm.
Fantasilöshet och tidsbrist
Bjuder på ett kort från KFUM's Lisebergsresa, skulle tro att det är våren 2002.
"köttmänniska"
Jag hoppas att den här veckan går tokfort, rollen som saknande och kärlekskrank gräsänka klär mig inte.
Duschade för övrigt bort både plåster och tillhörande "hålla ihop sår"-band i fredags efter träningen. Är inte helt nöjd med ärret, trodde kanske att det skulle vara aningens mindre. Men man kanske inte ska säga något när man som 15-åring ristade in tonårsförälskelsernas initialier i armen, med morakniv. Dessa pryder fortfarande min vänsterarm men har blivit aningens demolerade på grund av min och Matildas "bränna varandra med cigaretter"-lek på arvika-05.
På tal om Matilda hade jag förbaskat trevligt igår, en form av reunion och "välkommen hem över helgen"-fest för Julia. Mycket trevligt att träffa alla dem som var med "när det begav sig". Konstig men positiv känsla det där med barndomskamrater, att allt är sig likt när man ses. Värme i hjärtat.
Det bor nån i brunnen
Tvättandet är i full gång och räkningarna ska betalas (pengar ska i allafall överföras).
Dagens schema består av träning, träff med Malin, Migrationsverket och fredagsmys.
”Jag bär sorg, sorg efter min stolta, galna, himmelska kärlek.
Allt är begravet, och slagfältet, där kärlekens strider utkämpades, är tyst.
Två döda och så många sårade för en kvinnas skull, som inte är värd ett par gamla skor. Om åtminstone hennes begär haft till mål att föda ett barn, om hon drivits att hängiva sig av den omedvetna instinkten hos kvinnan-modren, som älskar för kärlekens skull.
Men hon avskyr barn, hon finner förnedrande att föda.
En pervers natur, som sänker kärleken till ett blott nöje.”
August Strindberg
..och ibland ser man knopparna på träden.
Från tågfönstret fick jag se sju stycken rådjur,
sedan fick jag äntligen min efterlängtade höstpromenad i jutviksskogarna med min vän, två timmar - lovely.
Efter det var det dags att snöra på sig golfskorna.
Jag nöjer mig med det lilla. Det känns skönt att vara tillbaka.
morgonstund
Under en längre period har jag försökt att bli en morgonmänniska, en sådan där person som kliver upp tillsammans med solen och som har evigheter på sig att sitta och läsa tidningen, dricka kaffe och titta ut genom fönstret. Det går sådär. Jag är inte överens med mig själv när klockan ringer.
Häromveckan berättade en kollega att när hon satt och åt sin frukost (runt sex-tiden) stod det två hjortar i hennes trädgård. Det lät så fint. Hjortar, fåglar, dagg, morgonkyla etc.
Jag, den stora romantikern, vill också ha det så här. Jag tror dock att anledningen till att jag inte har det såhär är flera; jag har ingen trädgård, mitt kök innehåller inget matsalsbord och inga titta-ut-vänliga-fönster, jag bor på fjärde våningen, om jag tittar ut möts jag för tillfället av en byggnadsställning (på båda sidor av lägenheten) och min frukost förtärs här, framför datorn.
Det är kanske just detta som mitt mer realistiska jag vet, när klockan ringer.
Finns det någon som är så sprudlande glad som jag är?
D-kursen är så tråkig att man skulle vilja gå därifrån, vilket var precis vad jag gjorde förra veckan. Dock inte för att visa mitt missnöje (så modig är jag inte), utan för att jag äntligen lyckats få ytterligare en tid hos studievägledarna för att diskutera min situation. Gick från lektionen när det var en halvtimme kvar. Vår lärare gokänner deltagandet via Its och jag har nu fortfarande inte fått förra veckans lektion godkänd. Känns trist. Trots att jag satt kvar och gjorde uppgifterna som de skulle pyssla med efter rasten. Det bästa är att det var en likadan lektion som hon höll med oss under A-kursen, så jag har redan gjort uppgifterna. Hade man vetat att man skulle få komplettera hade man ju inte behövt sitta där i tre timmar. Mailade henne förra veckan för att kolla vad jag hade missat men har inte fått något svar. Nu behöver jag ju inte tro det värsta, hon kanske bara har glömt bort att kryssa i oss.
Eller så får jag göra uppgifterna igen, för tredje gången.
Igår blev jag för övrigt färdigsydd, för den här gången. Sköterskan tyckte att det såg mycket fint ut men hon gav mig rådet att undvika vissa övningar om jag ville ha ett snyggt ärr.
Åt fanders med fina ärr, nu vill jag göra situps.
Resultatet på analysen dröjer tydligen 2-6 veckor, mumma.
förskräckligt
Trots att det snart är tolv timmar sedan man började ana resultatet mår jag fortfarande illa.
Jag har en klump i magen och sitter helt oförstående inför människors åsikter.
Har suttit hela morgonen och läst på diverse forum och hemsidor och jag hoppas att människor förstår vad det är de har röstat in i riksdagen. Det känns hemskt att man röstar in ett främlingsfientligt parti med argumentet att det krävs en bättre integrationspolitik i Sverige. Ett parti som vill minska den utomeuropeiska invandringen med 90%.
Självklart skulle debatten ha tagits, vi skulle ha fått fram innebörden bakom partiprogrammet. Det värsta med allt det här är att det nu kommer fram att många röstat på SD för att uttrycka sitt missnöje mot den blockpolitik som finns idag, hade ju kanske varit bättre att skita i att rösta. Aldrig har jag hört så många försvara ett partiprogram med orden att "det är ju inte så det står i programmet, vart står det att de är rasister". Men även om man kan ha åsikter om politisk retorik och mena att det vore bättre att alla talade klarspråk så måste man ändå inse att partiprogrammen sällan kan tolkas ordagrant. En kurs i "läsa mellan raderna" behöver nog införas.
Att säga att jag skäms räcker inte, jag förvånas och förbannas.
Jag är rädd för vad som komma skall, för det här är bara början.
Citerar Robin:
"Nu får ni fan ta och greppa ett instrument, vi behöver punk i landet, igen."
Även du, Alice.
Ska snart göra mig iordning och bege mig till jobbet, 11.30-16.00 idag och samma tid imorgon.
Nyheterna visade nyss de sista opinionssiffrorna och jag vägrar tro att det är sant. Funderar även på hur de gör de där undersökningarna, eller jag vet hur man gör och att ett visst antal svar representerar hela Sverige men jag är skeptisk till vilka de vänder sig till.
Mona Sahlin nämnde nyss att man kan ångra sig och rösta om, det hade jag ingen aning om. Trodde att man bara fick rösta en gång och att när väl kuvertet dimper ner i lådan i vallokalerna finns det ingen åervändo. Undra vad jag gjorde under lektionerna i samhällskunskap.
Igår trodde jag naivt att jag bara kände personer som röstar åt samma håll som mig, och var rätt stolt över det faktum att mina fantastiska vänner inte kan ha fel. Jag tycker att det handlar om en grundideologi och för mig finns inte valet att byta block, särskilt inte på grund av partiledare. Idag inser jag dock att min vänskapskrets var politiskt bredare än jag trodde. Många av dem som befinner sig "på andra sidan" verkar dock ha fått sin politiska tillhörighet via modersmjölken då deras argument stannar vid orden: "jag röstar på det som mamma röstar på".
Jag vet att jag är färgad och partisk, och att detta säkert förekommer lika ofta på båda sidorna. Jag vet bara att det inte är därifrån jag har fått min politiska ståndpunkt utan jag har tänkt själv, och det tycker jag är snäppet bättre (jag?en översittare?)
nu, mot jobbet.
Hjärtat sitter till vänster
Följer valdebatten slaviskt.
Intressant, mycket intressant.
Häromdagen läste jag följande:
"Svenskarna är mentalt handikappade och indoktrinerade att tro att politiker kan skapa och garantera välfärd", "Välfärdsstaten är en omöjlig konstruktion".
- Fredrik Reinfeldt (Det sovande folket), 28 år.
berocca
Att det är fredag idag märks inte, Kristoffer ska till Oslo över helgen och jag ska jobba.
Jag är så trött och orkeslös just nu, vet inte vad det beror på. Fick nästan stanna i trappan igår när jag var på väg upp med tvätten, hemsk känsla. Fysiskt? Psykiskt? Vädret?
Jag längtar efter att få träna, få tillbaka lite motivation och energi. Ge mig måndag!
Idag ska jag placera mig i horisontellt läge med böckerna framför näsan.
När natten är här ska jag lämna allt tillbaks
Du läser mig kapitel för kapitel.
egopic's?
Sitter och lägger in en massa bilder istället för att: borsta tänderna, göra mig iordning, plugga, åka upp till uni osv.
Vet inte hur den här latheten dök upp, motivationen försvann samtidigt som leverfläcken tror jag.
Har insett att jag börjat med diverse mer eller mindre groteska grimarser så fort jag ser en kamera. Känns ambitiöst.
Bjuder på ett smakprov av de gågna helgernas upptåg.
Time.
att hoppa uppåt
Har tillbringat förmiddagen sovandes, en hel del sovtimmar att ta igen efter helgen. Tänk att det verkar bli senare och senare för varje gång.
Spenderade även denna helg i kreschne, fantastiskt. Särskilt efter att, tillsammans med min vän, förtärt 3 liter vin, drinkar och cider. Så blir det, när hon och jag bestämmer oss för att ha en lugn kväll med vinmys och småprat.
Har, med hjälp av Johanna, rett ut mitt trassliga förhållande till lusasken. Det gick till såhär:
- Sandra, du romantiserar allt som har med Kristinehamn att göra.
- No shit Sherlock. Fast jag tror att jag har ett manodepressivt förhållningssätt till den staden. Det är svart eller vitt, inget mellanting. Det konstiga är dock att jag älskar inte bara staden när jag är i kd och hatar den när jag är där utan det växlar, ständigt.
Vi har ett invecklat förhållande, som trots att det bygger på trygghet svärtas ned av omgivningens skepsis.
Det är jobbigt att skämmas över någon man älskar.
rulla försiktigt hem
Har precis kommit hem från nöjesfabriken där jag har blivit avtackad. Började dagen på Kau där det bjöds på massa fika och trevligheter. Satans trevliga människor det där :) Fick en avskedspresent som var "ömtålig och dyr", mycket snällt :) Hade fått stränga förmaningar om att inte ta med mig någonting men mitt svenska samvete sa mig att de nog inte menade det, så jag köpte med mig en chokladask som tack för allt. Efter att vi fikat och småpratat begav vi oss till nöjesfabriken för att ta del av deras smarriga buffé med tillhörande efterrätt.
Nu sitter jag här och har ångest över att jag är sydd på ryggen och inte kan träna bort alla onyttigheter som ligger och gottar sig i magen. Och till råga på allt vankas det middag hos Annelie ikväll, ojojoj.
Ringde för övrigt Claratappen idag för att upplysa dem om att någon har sytt mig på ryggen och att jag därför behöver flytta min tid för plasmagivning. De talade då vänligt om för mig att jag måste vänta tills stygnen är borta och jag har fått beskedet från analysen. Fine. Dock behöver de en kopia på resultatet av analysen och eftersom jag och doktorn bestämde att han bara skulle skicka ut resultatet om det visade på dåliga saker innebar detta problem. Fick då traska bort till vårdcentralen och försöka få receptionisten att förstå mitt problem och meddela doktorn att jag måste få resultatet i vilket fall som helst. Får se hur det går med det.
Nu funderar jag på om jag ska lägga mig tillrätta i soffan och läsa om svenska språkets förändring de senaste 700 åren eller lyssna på det dåliga samvetet och ta mig en fruktansvärt lång promenad. Funderar dock på hur snabbt jag får gå, jag fick ju inte träna men vart går gränsen. Hade gärna velat ha en mer utförlig beskrivning med tydliga ramar och regler. diagnos?
nyopererad
Nu ni.
Fick en tid på vårdcentralen imorse för att jag ville att de skulle se över en leverfläck som jag har på ryggen.
Har blivit lite nojjig på sista tiden. Hade planer på att ta bort den redan på gymnasiet, innan balen - mest på grund av att det skulle se finare ut med bar rygg i balklänningen. Ville ändå vara emot skönhetsoperationer och fegade ur, den gången. Idag gick jag dit för att jag, vuxnare och oroligare, anat en förändring.
Läkaren frågade mig lugnt och stilla om jag kollat upp den förut och hur länge jag har haft den, jag svarade snällt "nej, jag har tänkt det men aldrig kommit mig för och så länge jag kan minnas, tror jag". Han tittade och utbrast: "den här måste vi ta bort!" Iväg för att hämta sköterskor som var upptagna, han lämnade mig med orden: "så fort de kommer ut säger du att vi ska operera". Hög puls? Njae, skapligt. Plötsligt låg jag på en brist, fick sprutor i ryggen med frågan om jag tål bedövning, svarade att det hoppas jag verkligen och läkaren skrattade. Det gjorde inte jag.
Under tiden som han sydde ihop såret berättade han snällt för mig att han bara kommer att höra av sig om analysen visar på negativa saker samt jag inte får träna på 10 dagar, 10 Dagar! Jag som hade träningsväskan med mig och skulle direkt till Friskis - fuck. Sedan lämnade han mig med en sköterska som instruerade plåsterbyte och stygntagning. Hon var också vänligt att visa mig burken som innehöll en liten klump som tillhört min kropp samtidigt som hon gick igenom "operations"processen på en pappersservett.
Fick ringa Kristoffer och berätta att det nog inte blir någon golf idag eller, helvete - det här är snart kört.
Pratade med min undersköterska till mamma som talade om för mig att stillasittande är ett måste och att det här med att träna faktiskt får glömmas bort under någon vecka, "du vill väl ha ett fint ärr?".
Innan hon lade på uppmanade hon mig att gå och köpa panodil, "det kommer nog att göra ont när bedövningen släpper". Det hade jag inte ens tänkt på, tyckte inte att det var så farligt men hon kontrade med att det är relativt djup och faktiskt ett öppet sår.
Nu sitter jag här och inser att hon har rätt.
mot sängen
För någon vecka sedan fick vi en lapp i brevlådan där det stod att taket skall renoveras och att de ber om ursäkt för vissa störningar. Detta hade jag såklart glömt bort (och katterna också tydligen), vilket resulterade i ett chockartat uppvaknande runt halv åtta när hantverkarna började såga, spika och föra allmänt oväsen. Låg kvar en stund i sängen, helt övertygad om att någon av dem snart skulle komma igenom taket. Till slut orkade jag inte längre så jag klev upp, då försvann de. Typiskt.
Idag blir det uni mellan 13.15 och 16.00 samt 18.00-21.00.
Har ungefär 3 ½ timme på mig att läsa 230 sidor, skönt att man hänger med såhär i början.. ;)
kick
Helgen var perfekt. Fredagen bestod av hemmamys, sedan var det upp och iväg till oxhälja med pappsen. Efter hemkomsten till krillehôla spenderade jag någon timme hos farmodern och sedan begav jag mig vidare till Jesper.
Natalie och jag skulle fira överlevnad. För min del handlade överlevnaden om de senaste veckornas intensiva arbetande, har varit ledig en dag på tre veckor.
Hamnade som alltid på mastis. Trevligt att möta människor man känner. Problemet är bara att de aldrig slutar att förvåna en. Ibland har jag svårt att följa era tankemönster, konstiga människor!
De senaste veckorna har jag funderat mycket på detaljerna i vänskap; små saker och beteenden som gör att man kan slappna av, vara sig själv och veta att det är ömsesidigt. Jag kan fortfarande förundras över hur anpassade jag och min vän är till varandra när det handlar om uteliv. Det blir aldrig en massa tjaffs när vi är ute, vi går alltid dit och hem tillsammans - men har inga problem att studsa runt på varsitt håll under kvällens gång. Man behöver inte sitta som fastklistrade vid varandra utan det räcker om man möts upp lite titt som tätt och uppdaterar om läget. Vi har dessutom nästan identiska uppfattningar om folket runtomkring och vi tillåts prata med vem som helst, även om båda vet att det skulle vara bättre att låta bli. Att man sedan tillåts att älta saker i all evighet är som honung för själ och psyke. Jag slår vad om att de flesta andra för länge sedan sagt till en att: "nu räcker det! skit i det där" Så, vad vill jag då få sagt - helt enkelt att jag är så tacksam över denna vänskap.
Utekvällar i lusasken slutar nästan alltid med efterfest, så även denna. Väl hemkommen strax efter fyra somnade jag sött i mammans säng. Vaknade dock upp på söndagen med känslan av att man kunde nog ha mått bättre. Låg länge och försökte undvika att känna efter hur dåligt det egentligen var. Hade dock lovat att spela golf vid tolv (skulle möta upp de morgonpigga på 10:an) men eftersom jag numera måste stoppa huvudet i toalettstolen dagen efter blev jag kvar i soffan. Visste nog redan innan hur det skulle sluta. Men jag kanske kan lära mig något till nästa helg...
Idag blir det träning, pluggeri och sedan lite jobb på eftermiddagen.
tjoho.
Personlighetstest
Mitt resultat:
Din personlighetstyp:
Kraftfulla, originella och känsliga. Slutför vad de påbörjat. Extremt god människokännedom. Lyhörda för andras känslor. Strävar efter att leva upp till sina värderingar, som tenderar att vara omfattande och väl genomtänkta. Respekterade för sin starka vilja att göra rätt. Oftare individualister än ledare eller underordnade andra.
Karriärer som skulle passa dig:
Personalvetare, juristassistent, lärare, läkare, tandläkare, kiropraktor, psykolog, skribent, musiker, artist, fotograf, förskole-dagispersonal, studievägledare, bibliotikarie, marknadsförare, forskare, socialarbetare.