grodsekret

(Döden som skrattade)

Man borde vara lite mer, något annat

Du har format min kropp, byggt upp mig, nu trasig

Och jag hatar hur allting har blivit så tyst

Broklig likt trädets bark krymper nu mitt inre

som kall metall där tungan fastnar

Upptäck stunden

Jag borstar död kärlek från mina axlar

Döden var här, skrattade åt mig och sedan vände

Signalfel, likt det som ofta drabbar tågen

Han sa – Den ärligaste av dem alla är den som ljuger bäst