erase and rewind
"Sen försöker jag förklara med nåt torftigt argument.
Nåt om att: ”allt har blivit så tamt, tillrättalagt.
Nu känns vi mest som vänner. Jag vet inte vad som hänt.
Det kallas tvivel har nån listig jävel sagt.”
Och din himmelsblåa blick är brustet, söndergråtet röd
och du skriker till mig ”Jag kommer aldrig bli din vän!
Jag önskar att vi aldrig mötts. Jag önskar att du var död!
Jag vill aldrig mera träffa dig igen!”
Och det är orden som jag hatar. För jag vet hur rätt du har.
Du går sen finns du inte längre till.
Och en doft i mina lakan ska va allt du lämnar kvar.
För att påminna mig kalla nätter
om att jag gjorde precis tvärtemot vad jag vill.
För det rätta jag gör känns så vanvettigt fel.
Nu ska natten bli drömlös och vardan förstörd.
Det blir tredagars-fyllor och TV-spel
medan världen omkring är brutalt oberörd."